Några gånger har jag nämnt den holländske konstnären Jonas Staal som på Berlinbiennalen arrangerade en konferens för terroristorganisationer. Han är nu engagerad i projekt om Geert Wilders Frihetsparti. Han deltar i en utställning i Utrecht vilken är curaterad av What How and for Whome? (WHW) Utställningen är betitlad ”How Much Fascism?” och i ingressen meddelar WHW: “we need to turn our attention to the silent fascism that is becoming normalized through the systematic violence seeping into the laws and everyday administration practices of the nation-state, and to assess the mechanisms of oppression and the various symptoms of contemporary fascism that are being presented as unavoidable, pragmatic necessities.”
Denna konspirationstanke är vanlig i vänsterleden, medan de yttre högerleden lutar sig mot den islamiska konspirationen. Om man läser WHW:s text med tanke på den senare finner man att texten kan fungera även för denna helt motsatta uppfattning.
Staal uppmärksammas i P1, en konstnär som gör konst av högerpopulismen. Att Staal fungerar väl i konstvärlden beror naturligtvis på att det inte råder någon tvekan om var han står politiskt. Han är starkt kritisk mot Wilders och när denne drog honom inför rätta för hot gjorde han rättegången till konst. Saken gälle de minnesmonument över Wilders vilka han hade placerat på olika platser.
Här kan man fråga sig om sådana utspel är politiskt effektiva eller om de främst hör hemma i konstvärlden.
Staal har också engagerat sig i projektet Freethinker’s Space, en utställningslokal i nederländska parlamentet som skapades av Wilders parti tillsammans med det liberal-konservativa VVD. Här visades konst och bilder som censurerats genom Islams inflytande. Efter några år upphörde verksamheten. Staal har återupprättat utställningslokalen genom att göra en kopia i Van Abbemuseet men lämnar nu utrymme åt alla politiska röster.
Som ofta sagt är det svårt med politiken i konsten. Den hamnar så lätt på museet där den blir föremål för intern uppskattning.
Jonas Staals monument över Wilders
Pingback: 2458: Konstpolitiken | Vilks.net