Kommentarer till 1539: Sopkvastsdebatt

Av: mohammad

mohammad — Thu, 20 Sep 2012 02:29:11 +0000

Petter Helje: Åsa-Nietzsche

DEN var bra!

Av: Petter Helje

Petter Helje — Wed, 19 Sep 2012 17:09:58 +0000

Lars Vilks – även kallad Åsa-Nietzsche.

Av: CeDe

CeDe — Wed, 19 Sep 2012 09:48:08 +0000

Klart att Pamela Geller var misstänksam mot Lars Vilks.
Det har hon väl all anledning att vara också.

Av: Ryggradslös

Ryggradslös — Tue, 18 Sep 2012 11:12:12 +0000

Jag fattar ingenting!

Av: Ryggrad

Ryggrad — Tue, 18 Sep 2012 10:33:16 +0000

Vilks skall alltså fördömas och helst beläggas med reseförbud men om han ändå undslipper Sverige så kan våra utsända rapportera om hur han i själva verket uppfattades som en narr (gör inte om hans misstag, se hur det gick för honom!) och hur han inte tar sitt ansvar och för Sveriges talan i svåra frågor som Islamofobi och rasism. Frågor som Sverige, enligt svenska undersökningar, är världsledande i och där vi har de rätta åsikterna och lösningarna.

Har man sett över antagningen till journalistutbildningarna? Har det gjorts några utvärderingar?

Av: CeDe

CeDe — Tue, 18 Sep 2012 08:26:42 +0000

Inom clownen finns det största allvaret, sägs det.

Lustigt var att Hamrun tycktes förvånad över att skämt
leder till skratt.

Av: Eviga Emily

Eviga Emily — Tue, 18 Sep 2012 03:15:31 +0000

Dömt är huset utan Dörr -
Man kommer in med Sol -
Sedan slängs Stegen bort,
För Flykten – var i fjol -

Det flyttas om med Drömmen
Om vad de gör utanför -
Där Harar leker – och Bären dör -
Och Granar – bockar – för Gud -

Emily Dickinson 10/12/1830 – 15/5/1886.

(Grundliga Gudrun, Guru, rensar bland anteckningarna i det något instängda och kvalmiga seansrummet.)

Av: Rolle

Rolle — Mon, 17 Sep 2012 21:05:12 +0000

Annika Hamrud är en mästare på försåtliga formuleringar!

Av: Lukas

Lukas — Mon, 17 Sep 2012 20:45:31 +0000

Hej Lars!

Detta har inte direkt med ditt inlägg att göra utan mer än fundering kring kvalitetsbegreppet inom konsten och den institutionella konstteorin.

Det som du talat om är att konstvärlden bekräftar kvaliteten hos konstverket. Eller att det är på den vägen ett konstverk kan få sin kvalitetsstämpel. Detta behöver inte ske när konstverket skapas utan kan ske vid ett senare tillfälle när konstvärlden ”upptäcker” genialiteten i konstverket.

Jag tycker dock att rondellhunden är intressant utifrån den institutionella konstteorin eftersom det är ganska uppenbart att den verkligen har konstnärlig kvalité. Detta har dock inte bekräftats från konstvärlden i den utsträckning som kvalitén kan ”kännas”. Det finns många konstverk som ställs ut på museum i Sverige vilka inte har samma kvalité men som samtidigt har en ”bekräftad” kvalité som är högre.

Detta borde innebära att det finns en förväntan att rondellhunden kommer skrivas in som ett viktigt verk någonstans i framtiden. Vore intressant att höra om hur du ser på detta och dina tankar kring hur kvalitetsbegreppet ses på i rondellhundsfrågan.

Tack för en bra blogg!