1470: Utanför konsten, Jihad i Sverige
En kommentar till gårdagens inlägg tyckte att min kritiska inställning till konsten går lite för långt: ”Vad blir kvar om man slår fast att konsten i huvudsak är en självupptagen historia utan någon möjlighet till varken samhällelig eller själslig påverkan?”
Ja, vad skulle bli kvar om konstvärlden fick gå genom den alltför behövliga ekluten? Något måste göras så att vi slipper troskyldiga deklarationer som t ex den här (det handlar om en utställning på konsthallen i Bergen):
“Art is an expression of human experience in the world, and it has a cognitive potential that can open one’s eyes to the world in new ways. Art too has solid value. It is central and relevant, and always survives.”
Nog för att konsten överlever, men i vilket tillstånd? Såsom konsten har förankrat sig i politiken lider den av att inte kunna vara radikal. För det finns ingen radikal politik. Någon skulle kanske nämna neomarxismen men det enda nya som jag har sett med den är förhoppningen om ett annat slags revolution: mikrorevolutioner. Revolutionera där du står i något obetydligt ämne. Och för övrigt är marxismen ett av de västerländska herrefolkens påfund. Därmed är vi framme vid den bekväma formuleringen att vi måste anstränga oss för att skapa ett rättvisare samhälle. För alla. Hur det nu skall gå till. Vill alla vara med och vem skall sponsra projektet?
Medan vi väntar på att de stora visionerna skall falla samman av sin egen tyngd kan man fundera på ett ständigt aktuellt ämne: Terrorismen som jihad. Magnus Sandelin har i en nyutkommen bok behandlat saken utifrån ett lokalt perspektiv: Jihad Svenskarna i de islamistiska terrornätverken (ett sådant ämne dyker aldrig upp i konstens socialkritik). Boken belyser också hur illa det fungerar. Antalet radikala terrorister är inte stort i Sverige men kan inte nonchaleras. Dock är det så att då detta ämne berörs sätts rasiststämpeln i rörelse. När terroristmisstänkta på goda grunder hamnar i domstol har de goda utsikter att bli ömkade som utsatta och oskyldiga stackare. I de flesta mål har de också blivit frikända. Att de har slunkit undan fällande domar betyder emellertid inte att de är små vita lamm. Sandelins bok ger en god bild av terroristernas förehavande. Att de kommer undan hänger samman med att myndigheterna måste ingripa innan handlingen genomförs vilket ger de åtalade möjligheterna att hävda att allt de sagt och skrivit bara är fantasier.
Sandelin undrar också om det verkligen är religionen som är den stora drivkraften. Förmodligen är den bara en delleverans i ett identitetssökande för vilsedrivna existenser.
Som du tar upp misstänkta terrorister som slinker undan lagens långa arm, så undrar jag om någon vet hur det gick med överklagandet till hovrätten av de tre amatörerna vid Röde Sten?
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 15 maj kl 07:21
Vad blir det kvar? Ja, vad blir det kvar om man befriar samtidskonsten från dess intellektuella konstvetenskapliga och konstfilosofiska barlast? Konsten i sig blir kvar. Konsten som bilden som erbjuder ögat en synbild på samma sätt som alla andra synbilder. Som tolkas perceptuellt. Det är intuitionen som läser av ögats signaler. Därefter processar kognitionen det inkomna resultatet och formar det till ”innehåll”. Vad som blir kvar är konstnärliga bilder som visar fram andra möjliga verkligheter än dem som våra sinnen uppfattar och som kognitionen tror sig förstå. Konst som befriats från diskursanalys och representation har värde i sig, på samma sätt som den vajande furan och den förbiflaxande kråkan har värde i sig.
Rabert Berg
Rabert Berg(Citera) (Svara)
Rabert Berg
2012, 15 maj kl 09:56
Rabert Berg. Det finns ingen konst som perceptuell bild. Själva idén med konsten bygger på dess filosofiska kontext. Du är själv inne på uppdelningen genom att tala om ”konstnärliga bilder” som jag antar skiljer sig från bilder i allmänhet. Och hur skall sådana bilder bestämmas och av vem?
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2012, 15 maj kl 11:22
Rabert Berg.
Blandar du inte ihop päron och bananer här. Furor eller
kråkor, av naturen skapade intill perfektion, klarar sig säkert väl utan kvalitetsbestämning.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 15 maj kl 12:25
Lars, hur förklarar man för den tondöve skillnaden mellan
ett ostämt och ett vältempererat piano? Kanske med en liknelse?
Petter Helje(Citera) (Svara)
Petter Helje
2012, 15 maj kl 13:56
Petter. Man kan nog använda en färgcirkel med rean färger som jämförelse och t ex ställa upp den med ljusa och mörka färger – harmoniskt och oharmoniskt.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2012, 15 maj kl 18:02
”Vad blir kvar om man slår fast att konsten i huvudsak är en självupptagen historia utan någon möjlighet till varken samhällelig eller själslig påverkan?”
Är en väldigt relevant fråga.
EOM
Krister(Citera) (Svara)
Krister
2012, 15 maj kl 19:14
Men poletten lär väl inte trilla ner utan omfattande diskurs?
Petter Helje(Citera) (Svara)
Petter Helje
2012, 15 maj kl 21:54
Petter. Här var det väl bara fråga om en skillnad? En sådan kan man klara utan någon omfattande diskurs.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2012, 15 maj kl 23:39
Men då kvarstår ju frågan om det ostämda pianot begriper något av detta, det vill säga om det möjligen anar att det självt nu skulle kunna uppfattas som en metafor för en oharmoniskt målad färgcirkel?
Petter Helje(Citera) (Svara)
Petter Helje
2012, 16 maj kl 09:56
CeDe,
Det var länge sedan den sk vetenskapen trodde att naturen var i balans och skapad intill perfektion. Nej det är ständig kamp mellan ofullkomliga lösningar som gäller (idag). Bäst för tillfället vinner! Det gäller också konsten.
Rabert Berg
Rabert Berg(Citera) (Svara)
Rabert Berg
2012, 16 maj kl 11:36
Var balansen ligger är det ingen som vet, men en perfektion under rådande förutsättningar är vad som erbjuds i naturen.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 16 maj kl 13:37
CeDe,
Fint språkbruk!
Rabert Berg tycks mig dock något översocial – han är väl inte politiker?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 16 maj kl 23:25
Hej Robert
Kul att du skriver om den sk vetenskapen. De ofullkomliga lösningarna, ger sig nog så småningom; ha lite tålamod bara.
Å andra sidan, då går väl allt ”framåt” – nu som förr – och vill man ”stoppa” det, så kan man ju fundera varför?
En mycket intressant och – i mitt tycke – nödvändig frågeställning. (Frågeställning=varför gör vi som vi gör?)
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 16 maj kl 23:43
PS till Rabert. Är själv ledsen över det, som för mig synes vara nutida dumhet. Men då jag ”vet” att det är jag som är dummast – i alla fall ur ett historiskt perspektiv – så glädjs jag ändå så mycket åt t ex min fågelmatning. OK – är lite gammeldags beteende i ny generös form – men kan bli mode relativt snart?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 17 maj kl 00:12
Petter Helje,
Tondövhet innebär att inte kunna urskilja om en (1) ton är falsk.
Den tondövde kan dock mycket väl beroende på tonfrekvens höra skillnad mellan falska och harmoniska toner.
mohammad(Citera) (Svara)
mohammad
2012, 17 maj kl 04:03
Rabert Berg,
Det verkar som om du vill backa tåget, som att förespråka svunna tiders kallbad istället för den moderna medicinen.
mohammad(Citera) (Svara)
mohammad
2012, 17 maj kl 04:07
mohammad, tänk att man alltid ska behöva rätta dig.
Du har dock rätt när du säger att en tondöv inte kan höra att en ton är falsk när den är det. Tondövhet är en fysisk åkomma vilken kan påvisas i en del av hjärnan. Den existerar då alltså oavsett var tonen finns i tonfrekvensen, alltså det spann för ljud som ligger i ett för människan hörbart område.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 17 maj kl 08:30
Alltså, alltså – jag förekommer och byter ut det första alltså till även, så slipper Cecilia klaga.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 17 maj kl 09:41
Och alltså, nu går jag ut och lukar och kupar i potatislandet.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 17 maj kl 10:04
Mohammad, du får se det som en bild.
Petter Helje(Citera) (Svara)
Petter Helje
2012, 17 maj kl 17:22
Konsten är mestadels som ett ostämt piano emedan en liten fågel är ljuv musik.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 18 maj kl 09:13
CeDe,
Det har du så rätt i. Fast den eventuella ”slutledningen” i detta, är kanske lite väl enkel/personlig…?
Både det ostämda pianot och fågelsången, är kanske lite kulturellt förknippade/betingade?
Och då är man ju kanske tillbaka på ruta ett, med sig själv…?
Om man vill.
Vill man det, så kan man ju skita i både det ostämda pianot, såväl som fågelsång-liknelsen. Och sluta med sådana fjantiga exempel.
PS. Även jag kupar potatisen – är väl rätt normalt att man gör, om man har satt potatis?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 18 maj kl 15:47
Har du inte fått till det, Cecilia?
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 18 maj kl 18:13
Cecilia, du har tydligen lite svårigheter att läsa av en
metafor. Dessutom har jag skrivit fågel och inte fågelsång, vilket du felaktigt refererat.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 18 maj kl 18:34
I dag är det växlande molnighet med en del sol i Stockholm.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 19 maj kl 08:52
?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 19 maj kl 14:19
I potatislandet förstås, Cecilia.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 19 maj kl 16:17
CeDe,
CeDe, rätt töntig ”logik”. (blinkis till dig ändå – glad gubbe!)
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 20 maj kl 18:13
Cecilia, roligt att du uppskattar mina små nihilistiska
plattityder.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 20 maj kl 19:14
Lars Vilks. Du har fastnad i rondellträsket. Höjden av
enfald, enligt Einstein, är att upprepa samma sak om
och om igen men förvänta sig ett annat resultat.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 20 maj kl 19:17
CeDe,
Nä, jag tycker att de är rätt ordentligt töntiga. (glad gubbe)
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 20 maj kl 19:27
Det tar jag som en komplimang, Cecilia!
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 20 maj kl 19:43
CeDe,
OK – du vinner. (mycket glad blink)
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 21 maj kl 17:34
(befriad blink), menade jag förstås. Sorry.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 21 maj kl 17:36
Var rädd om ögonlocken Cecilia, du kan få träningsvärk. Men jag är glad ändå att du kommit till insikt.
And winner takes it all.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 21 maj kl 18:00
CeDe,
Ta nu hand om dina tankar CeDe. Winner takes it all, men har en väg framför sig också. (vi ska alla den vägen vandra kanske?)
PS. Ögonlocken mår jättebra av gymnastiken; och det är ju det senaste rönet – att motionera ögonen är bra för synen, och glasögon är mindre bra; ögonen blir liksom lite lata av användandet av dito. Skojar inte.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 21 maj kl 19:32
Är helt ense, både knopp och kropp behöver ständiga genomkörare för att behålla sin elasticitet. Se bara på
hur det håller vår bloggmaster vid liv.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 21 maj kl 19:54
Inte ense om det med ständiga genomkörare, tror man kan vara elastisk ändå. (och glad)
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 21 maj kl 20:06
http://ceciliawetzel.com/2012/06/05/hippie-yippie-eller-yuppie/
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 5 juni kl 19:29
Lars skrev:
”Ja, vad skulle bli kvar om konstvärlden fick gå genom den alltför behövliga ekluten?”
Vilket gör att man kan undra över en hel mängd andra behövliga ekluter. Mer eller mindre aktuella och intressanta.
Själv har jag inte varit på varken spa eller utomlands, utan bara hemma i allsköns ro. Då jag har rest klart, är detta inte bara ett skönt utan också ett väldigt ”ekonomiskt ”stadie” i livet. (mycket glad)
Men jag undrar fortfarande över CeDes totala ”Tack-och-totalt-ajö” för ett tag sedan. Vad menade hon? Var hon sårad? Var hon trött på något? Skojade hon bara?
För mig är det hela fortfarande ett mysterium. För hon kom ju snabbt tillbaks. (På betydligt mindre än en vecka).
Var hon påhejad? Förstulet lite hotad? Eller ville hon bara se om hon var saknad*?
Så vad var det som hände egentligen, CeDe…?
*Enda som ”saknade” dig var ju faktiskt jag. Så är jag då medskyldig till att du är ”tillbaks”, du som ”CeDe-idiotförklarar” mig närhelst du kan. Finns säkert piller för det med? Eller vad tror du?
Många glada blinkar till dig från mig,
Cecilia
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 28 juli kl 13:38
Ja, Cecilia, varför gör man saker. Fråga en konstnär varför han målar en tavla. Vi skapar själva våra liv genom våra handlingar, det verkliga såväl som det fiktiva. Men aldrig mötas de två.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 28 juli kl 18:39
Jodå, alltid – i min bok.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 28 juli kl 18:49
Som sagt, man har inte roligare än vad man gör sig.
Sagt och gjort, har nu ställt en blandning på jäsning
bestående av mogna svarta vinbär och krusbär socker och vatten. Sen vill det till tålamod, med silning och provsmak. Provsmaket får ju absolut inte ta överhanden.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 28 juli kl 20:18
Det gör den säkert aldrig. Men kan kanske ibland bli lite mer grundlig, än man tänks sig från början?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 29 juli kl 13:52
CeDe,
Du tycks i alla fall anse att det fiktiva kan forma människors liv och hit hör ju det du nämnde här, ett konstverk t ex..Är då ett konstverk, byggd på fiktion, något verkligt eller inte? Och vad är i så fall vad du kallar verklighet? Är kartvärlden vi gör av verkligheten verklig eller är det bara en chimär som tas för en verklighet och när vet vi att vi befinner oss i kartvärlden och inte? Kan du, CeDe svara på det lika käck som du påstår att ”aldrig mötas de två”?
”Allt du kan föreställa dig är verkligt”, enligt Pablo Picasso och han borde väl ändå veta vad han sysslade med i hans skaparvärld.
Maggie(Citera) (Svara)
Maggie
2012, 30 juli kl 18:16
Tack för förtroende, Maggie. Men jag är bara en amatör på området precis som de flesta. Ett konstverk byggt på fiktion eller vad som, tycker jag är att betrakta som ett verkligt konstverk, men om det kan kallas för ”konst” får nog experter uttala sig om.
Jag håller med Picasso så till vida att allt du kan föreställa dig är verklig föreställning.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 31 juli kl 13:26
Maggie, jag har svarat dig, men det väntar på granskning.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 31 juli kl 21:22
Det är lika stor skillnad på fakta och fiction som mellan vetenskap och religion.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2012, 1 augusti kl 15:45
Samma text till Maggie fastnade igen.
Force sono Persona non Grata.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 1 augusti kl 18:20
Maggie, mitt svar till dig var inget märkvärdigt, men av
någon anledning släpps det inte igenom.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 1 augusti kl 21:06
Okey CeDe, det kanske är möjligt att återkomma i ämnet.
Maggie(Citera) (Svara)
Maggie
2012, 1 augusti kl 22:22
Maggie, Lars är stationär igen. Om du inte tröttnat så
finns nu mitt svar att läsa efter din fråga.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2012, 2 augusti kl 19:34
Är mycket nyfiken på CeDes svar.
Speciellt om fiktiv verklighet.
Den är ju rätt allmän om jag förstått allt rätt, men kan också göras speciell. Om man vill nå’t. Speciellt.
För gamla ränder är alltid nya, för de som inte varit med om de gamla dito – kejsarens nya etc. Men en eller annan ny oundgänglig rand – måste absolut till ibland, och ser säkert dagens ljus då och då… precis som det ska va’. (mycket glad för alla de som på olika sätt anammar detta, även de som tycker att jag är hur korkad som helst).
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 2 augusti kl 19:53
Gör en ”CeDe” – inte försvinner utan att göra det – utan gör den ”andra” CeDen – korrigerar.
Som man gör då man antingen är lite för ”ordentlig”, underskattar andra, ser en anledning till att skriva, eller tror är folk eventuellt dumma? Eller knske tror att de är så privat-stressade, att man måste skriva dem på näsan för att de ska se? Ja, inte vet jag, men jag kör en inspirerad korrigering ändå:
anammat förstås, missade sista bokstaven.
Borde kanske ta något piller för mina tankar, som föreslagits av någon här. Men jag gillar ju mina tankar. Och funkar mer än klockrent på mitt jobb, precis som jag är. Fast det är nog säkert bara som jag inbillar mig. Må så va’ då. (glad förstås!)
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2012, 2 augusti kl 20:46