Del 1254: Aperitif för en biennal
För konstnären var det bättre förr eller i varje fall enklare. Redan när konsten kom på banan i det tidiga 1800-talet var sökandet efter identitet och samhörighet den stora uppgiften. Övertygelsen att besitta en högre form av erfarenhet och kunskap manifesterade sig i det estetiska uttrycket med gränsöverskridandet som synlig vittnesbörd. Någonstans skulle konsten höra hemma i samhället eftersom det ensamma, missförstådda och av umbäranden illa medfarna geniet krävde bisarra psykiska dispositioner. Konsten ställde sig på folkets sida mot maktens borgerlighet. Att förena sig med proletariatet i kampen för en bättre värld visade sig vara en trygg plats. Den innebar att konstnärerna inte behövde ägna sig åt några obekväma upprorshandlingar (några undantag finns) utan kunde luta sig mot revolutionen som en symbolhandling. Att bokstavligen förena sig med proletariatet blev aldrig aktuellt. Proletariatet var dessutom föga konstintresserat. Konstnären kunde måla i lugn och ro och spränga gränser i konstgallerierna där kampen mot borgerligheten försiggick i bästa samförstånd.
Men det kom en dag då proletariatet försvann. Kommunism och socialism blev också inaktuella. Hal Foster konstaterade detta 1996 i The Return of the Real. Identiteten vinglade och nya kandidater för att uppfylla de två nödvändiga önskemålen var akuta. Konstens identitet klarade man av genom att utropa den särskilda kombinationen av särskild kunskap förenad med särskild erfarenhet som försäkrades vara ett verkligt alternativ till samhällets antingen ytliga beteenden eller till den akademiska teorin. Den senare aktade man högt i konsten men konstens bidrag var ännu vassare eftersom det bestod av en fullständigare fördjupning. Vem man solidariskt skulle förena sig fann man i de andra kulturerna som intensivt kom att belysas i det postkoloniala skedet. Det var inte direkt Fosters idé, han säger själv att han har hämtat den från historikern Perry Anderson.
Absolut solidaritet med andra kulturer kom att bli socialkritikens hardcore. Förmodligen är den tiden över, de flesta konstnärer är inte engagerade på det sättet utan följer reglementet därför att man bör göra det. Konstvärlden ställer inga andra krav än att en relevant kontemporär inte gör något politiskt olämpligt.
Venedigbiennalen stundar (2 juni) och den kommer inte att framtonas som radikalt och socialkritiskt politisk. Men det måste i någon utsträckning ingå och i den danska paviljongen laddar tysken Thomas Kilpper (3.903) upp på temat yttrandefrihet. Den grekiska kuratorn Katerina Gregos som är ansvarig för tema och utställning försäkrade tidigare (se Del 1176) att de danska karikatyrerna inte skulle vara på tapeten eftersom det var ett ”vi och de”. Kilpper kunde dock inte hålla sig och i sitt bidrag kommer han att visa träsnittsporträtt inlagda i golvet på utvalda bad guys. Om man önskar kan man trampa på dem. Bland dessa ingår (enligt artikel i den danska Weekendavisen 27.05) Flemming Rose (tidigare på Jyllandsposten och ansvarig för publiceringen), Kurt Westergaard (som förhånade en hel kultur). Om dessa aktiverar sig Kilpper som en Pavlovsk hund i den kontemporära etiketten:
”I denne generaliserende kritik af andre kulturer ser jeg en forbindelse til kolonihistorien, og til de skæve magtforhold mellem den 1. og den 3. verden. Muhammedtegningerne maskerer den tilknytning, men jeg ser dem som et synonym for nedgørelse af andre, herunder hån af verdens muslimer. Det var ikke noget frigørelsesprojekt.”
Vidare visas Pia Kjaersgaard, Anders Fogh Rasmussen, Geert Wilders, Thilo Sarrazin m fl.
En av Kilppers idéer om yttrandefriheten är att ”Det er vigtigt at kæmpe for ideen, men samtidig må man se på, om den undertrykker andre friheder.”
Så sant som det är sagt. Den kontemporära konsten är ensidig när det gäller yttrandefrihet, det måste vara rätt yttranden och rätt personer. Den intressanta tanken att låta Kurt Westergaard representera Danmark på biennalen (med teckningar av H C Andersens Eventyr) skulle förmodligen ha inneburit att tungt beväpnade specialstyrkor fått inkallas. Så det är klart att det kontemporära undertrycker yttrandefriheten. Men knappast ett stort problem eftersom det alltid finns andra kanaler. Och jag har svårt att se att detta inte skulle vara fallet även i andra sammanhang. Vad Kilppers tycks vara ute och fika efter är en självcensur som skall uppfylla den ovillkorliga solidariteten med andra kulturer.
Den som vill uppröras av Kilpper ser ändå alltför snävt på saken. Konsten är endast till för symboliska framställningar vilka under lättsamma former skall konsumeras av den bildade borgerligheten och i detta fall särskilt av en festsugen konstvärld som vill ha något häftigt som tilltugg. Frågan är om Kilpper är häftig nog. Det är ju mainstream.
I den socialkritiska ivern kan verken lätt bli illustrerande.
Thomas Kilpper: Berlusconi och John Heartfield 2009 träsnitt
Ett golv med träsnitt av Thomas Kilpper.
Kilppers förslag till fyrtorn på Lampedusa. Denna neo-neoplasticistiska skapelse skall vägleda båtflyktingarna till EU.
Träsnitten ser snygga ut, men vem blir ”upplyft”, eller vill bestiga barrikader, av denna snömos till budskap? Härlig text förövrigt.
Kenneth Karlsson(Citera) (Svara)
Kenneth Karlsson
2011, 30 maj kl 22:14
I love the graphics, sorry I don’t understand the commentary in Danish but I think the pictures them self very often speak more than the words. Lars, you have great artistic understanding. In this case you are promoting the art of colleague, which is a very good of you.
Peter Tomov(Citera) (Svara)
Peter Tomov
2011, 30 maj kl 23:12
Från det ena till det andra läste jag att Amatullah slapp fängelsestraff som återfallsförbrytare efter att ha hotat Vilks till döden upprepade gånger. Eftersom domstolens motivering var att hon är psykiskt sjuk får man lov att anta att samhällets officiella ståndpunkt numera är att muslimer som i kraft av sin tro mordhotar och förtrycker andra människor klassificeras som en sinnessjukdom.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 31 maj kl 17:17
Risk finns väl annars att vi får överfulla fängelser.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 31 maj kl 17:57
Den var grov, jag vet.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 31 maj kl 18:08
Nu riskerar vi istället att få överfulla sinnessjukhus eftersom det är möjligt att döma till tvångsvård, på obestämd tid.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 31 maj kl 18:16
Jag tror att det finns fog för att Amatullah är ett case.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 31 maj kl 18:17
Det kan också röra sig om en masspsykos i likhet med mobben på 1000 fanatiska muslimer som halshögg FN-svensken Joakim Dungel tillsammans med många andra biståndsarbetare i Afghanistan efter den tokiga pastorns koranbränning i USA.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 31 maj kl 18:42
Humanist,
Islam är en masspsykos. Liksom nazismen var, och kommunismen var. De två senast nämnda är numer bara marginella psykoser, inte speciellt hotfulla globalt sett, och inte alls, vad den saken gäller, i närheten av islam.
Kenneth Karlsson(Citera) (Svara)
Kenneth Karlsson
2011, 31 maj kl 19:28
Kenneth Karlsson,
Jag är helt enig. Problemet är att politiken i Sverige har influerats av samma totalitära ideologier sedan 30-talet. Idag är det snarare en myt, och inte verkligheten, som utgör den drivande politiska kraften. Dagens förljugna bild av samhällstillståndet illustrerar detta förhållande alltför väl. Politiska beslut grundas inte längre på förnuftiga resonemang i alla avseenden utan påminner snarare, i likhet med fascismen, om religiös tro.
Vi bedriver på vissa avgörande områden en tankelös politik utan en intellektuell diskussion. Där är det snarare viljan och instinkten som utgör handlingsregeln, och inte förnuftet. Nazisterna visade samma anti-intellektuella inställning i sitt motto:”Vi tänker med vårt blod”. Den karismatiska landsfadern i form av Fredrik Reinfeldt, Tage Erlander, Olof Palme och Göran Persson, förkroppsligar – på samma sätt som Hitler, Stalin och Mussolini – nationens och folkets storhet. Det handlar om en persondyrkan som principiellt inte skiljer sig från religionens dito av Jesus eller profeten Muhammed.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 31 maj kl 20:18
Humanist,
Vi är i stort sett eniga. Men jag vill inte gå lika långt som du gör vad gäller liknelsen med de andra nu nämner contra våra svenska karismatiska landsfädrer. De må vara landsfädrer, och de må vara karismatiska (därom kan vi också tvista) men de är framför allt valda i demokratiska val, och avsatta (förutom Reinfeldt, men den tiden kommer), eller avgångna (förutom Palme) enligt alla lagens regler.
Kenneth Karlsson(Citera) (Svara)
Kenneth Karlsson
2011, 31 maj kl 21:16
Kenneth Karlsson,
Jag diskuterade endast vissa delar av politiken, underförstått invandrings- och integrationspolitiken, och inte det demokratiska systemet i allmänhet.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 31 maj kl 21:52
Humanist,
Du är ju sjuk i huvudet…
mohammad(Citera) (Svara)
mohammad
2011, 1 juni kl 01:53
Angående den kontemporära konstens ensidiga yttrandefrihet… är det därför du har slutat vara en vagel i ögat på etablissemanget (i form av länsstyrelsen) för att istället trampa på de maktlösas tår för att trolla fram reaktioner? För ditt fysiska välbefinnande, ditt materialistiska jag, har du varit väldigt modig de senaste åren, no doubt about it. Konstnärligt sett har du varit extremt feg. Om du vill fortsätta att trycka på den materialistiska nerven kan du ju alltid göra en serie förnedrande verk om hemlösa och sjuka. De kan inte heller försvara sig, men lär bli väldigt sårade de också. Uppmärksamheten blir säkert stor.
Hmmm(Citera) (Svara)
Hmmm
2011, 1 juni kl 08:26
Du blir tvungen att motivera det med rationella argument, men det är sant att våldsbenägna muslimer per definition är sinnessjuka enligt det svenska rättssystemet.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 1 juni kl 08:26
Att man slår ihjäl homosexuella i religionens namn är nog inte ett uttryck från hjälplösa makthavare. President Ahmadinejad vill jag inte heller påstå är en representant för dem som inte kan försvara sig. Hans åsikt var att jag styrdes av sionistiska konspiratörer. Men här du hemma i det gänget så skall man kanske solidarisera sig med dessa element. Hur som helst finns det många och goda skäl att kritisera en religions uppenbara avarter. Du kanske också hyser åsikten att islamister och terrorister är svaga och hjälplösa. Hur du får in hemlösa och sjuka i detta har jag svårt att förstå. Men det kan hänga samman med att vi inte enbart har rondellhundar utan även pavlovska sådana.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 1 juni kl 08:46
Humhum. Islam förnedrar hundar, dom kan inte heller
försvara sig.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 1 juni kl 08:47
Jag suddar bort ”heller” i föregående.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 1 juni kl 08:53
Hmmm,
Har hemlösa och sjuka också en egen religion på samma sätt som muslimer med vissa normer och värderingar som man kan ifrågasätta? Men du har helt rätt i att muslimerna har stora problem att försvara sin religion på ett trovärdigt sätt. Det är därför den behöver ett särskilt lagskydd i den muslimska världen där man kan mörda, tortera och fängsla alla ateister med stöd av blasfemilagar.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 1 juni kl 08:53
Jag måste ha missat dina verk där du provocerade Irans regering.
Hmmm(Citera) (Svara)
Hmmm
2011, 1 juni kl 09:00
Humanist,
Humanister sätter människan i fokus, inte bara vissa människor, vilket är genomgående för de kommentarer jag har sett från dig. Du är fullständigt ointressant att bemöta.
Hmmm(Citera) (Svara)
Hmmm
2011, 1 juni kl 09:02
En sak till. Jag förstod inte vad du menade med hjälplösa makthavare så jag sa inget om det. Nu tror jag att du kanske missuppfattade mig. Att sitta i Sverige och trolla ömhudade muslimer är kanske underhållande, men det är att sparka nedåt. Trots att så många av dem saknar självdistans och verkar helt från vettet. Det är konstnärligt fegt, till skillnad från Nimisprojektet som provocerade uppåt. Möjligen klädde du av länsstyrelsen som impotent, men det var ändå en reell maktfaktor i den miljö där du verkade.
Hade du retat muslimer, bosatt i ett muslimskt land hade det också varit att sparka uppåt, och därmed konstnärligt modigt. Men här…? Till vilket relevant syfte? Finns det ett bubblande muslimskt systemhot i Sverige som du försöker avslöja? Kommer Ahmadinejad hit och stenar bögar? (Nej, men däremot är SD homorepressivt). Försöker du få oss att förstå att stora delar av den muslimska världen är våldsamt repressiv? Vem känner inte till det redan?
Även om man bortser från det förmodade missförståndet är dina motargument är ihåliga och fattiga.
Hmmm(Citera) (Svara)
Hmmm
2011, 1 juni kl 09:26
Du tänker dig att vi fortfarande lever i en isolerad värld. Kritik mot sådant som försiggår i utlandet kan mycket väl ha sin plats. Som jag nämnde reagerade Iran snabbt. Jag har fått ett starkt stöd från iranska frihetskämpar som påpekar att Sverige vägrar göra några markeringar mot Iran. En man i Iran som tillsammans med en vän publicerade min bild i Teheran tvingades fly landet, trots att det var en privat publicering snokade säkerhetspolisen upp den. Han ser det som en markering för den frihet många i Iran önskar sig.
Hemmavid kan man konstatera att det finns en hel del islamister t o m en och annan självmordsbombare. Jag har också varit utsatt för mordförsök på hemmaplan men även sådana som har haft sitt fäste i utlandet. Men du menar tydligen att kritik inte för förekomma mot de värsta missförhållanden om det kan missförstås.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 1 juni kl 10:33
Med andra ord är du oförmögen att bemöta mina frågor och argument, i likhet med muslimer.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 1 juni kl 11:12
Lars. Precis som du skriver – inte lever vi i en isolerad ”värld”.
Intressant är vad vi gör av den.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 1 juni kl 20:39
Humanisterna:
Människan i fokus – ni är väl inte människo-religiösa…?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 1 juni kl 20:47
Kanske blir det så en gång, att de färgade i USA, blir de som gör det som vi från ”gamla världen” inte förmår?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 1 juni kl 21:23
Cecilia,
Nej det blir judarna, östasiaterna och väst i nämnd ordning som driver evolutionen vidare.
Krister(Citera) (Svara)
Krister
2011, 1 juni kl 21:31
Alla ska va’ med, sa någon.
Tror det var mer riktigt, än den som ”myntade” det.’
Har en kommentar i filtret. Så är ju livet, ständigt avbrutet.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 1 juni kl 21:44
PS. För övrigt – intressant ordning. Har inget alls emot den, då mitt eget skinn tycks vara i hamn.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 1 juni kl 21:53
Hmmm,
Jag instämmer till fullo men skulle vilja påpeka följande.
The Mo-Doggies saknar samtliga kriterier nödvändiga för att falla in som ett samtidskonstverk, vidare behärskar konstnären inte den Islamska teologiska diskursen.
Kritiken av Islam bärs således inte fram av teckningen i sig utan är renodlade efterkonstruktioner från konstnärens sida.
mohammad(Citera) (Svara)
mohammad
2011, 2 juni kl 02:44
På dårar biter inga rationella argument.
Räcker det…?
mohammad(Citera) (Svara)
mohammad
2011, 2 juni kl 02:48
mohammad,
Nej, det är uppenbart när du själv har för vana att ta parti för människor och ideologier som förespråkar våld och inte dialog som ett medel för konfliktlösning, samtidigt som du inte klarar av att redogöra för dina ståndpunkter i verbal form.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 2 juni kl 03:35
mohammad,
Ps. Glöm inte att be till Allah nu klockan fem på morgonen som en rättrogen muslim. Ds.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 2 juni kl 03:47
Lars Vilks,
Upplever du att den danska karikatyrtecknaren Kurt Westergaard är lika hårt ansatt av vänsterfascister och andra anti-demokrater som du är i Sverige, eller har Danmark helt enkelt en starkare demokratisk tradition?
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 2 juni kl 04:36
mohammad,
Nu var det väl knappast konstnärens ”efterkonstruktion” som bar fram kritiken mot islam. För om det vore så, varför blev då vissa muslimer galna när bilden kom till allmänhetens kännedom, alltså INNAN konstnärens påstådda ”efterkonstruktion”?
Kenneth Karlsson(Citera) (Svara)
Kenneth Karlsson
2011, 2 juni kl 07:27
Kenneth Karlsson. För att överhuvud taget bli galen
måste man ha en fallenhet för galenskap redan innan
orsak till utbrott föreligger.
Och
mohammad, när du ändå har Allah på tråden, så be då
honom/henne om en förklaring till din enfald.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 2 juni kl 08:02
Nu är väl teckningen i sig bara en liten del av det här konstprojektet som det utvecklat sig och efterkonstruktioner blir väl snarare påbyggnader.
För övrigt är det svårt att hitta ett konstprojekt i hela världen som engagerar lika mycket som Rondellhunden.
Ett mycket framgångsrikt samtidskonstverk när man ser helheten.
Krister(Citera) (Svara)
Krister
2011, 2 juni kl 08:40
Och helheten är vi antagligen inte i närheten av ännu,
Krister.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 2 juni kl 08:47
… en spännande fortsättning följer.
Rondellhundsprojektet ligger mer rätt i tiden än någonsin just nu.
Krister(Citera) (Svara)
Krister
2011, 2 juni kl 09:15
De blev kränkta och av skäl som inte ens konstnären kan svara på.
Att kränka makten är en sak som Hmmm påpekar – att kränka enskilda människor är en annan.
Kommentarerna i denna blogg är ett utmärkt exempel på det senare, bland annat dina egna.
mohammad(Citera) (Svara)
mohammad
2011, 2 juni kl 09:56
Krister,
Du får gärna ta dig an uppgiften – på vilket sätt uppfyller rondellhunden kriterierna för att vara ett samtida konstprojekt.
Du har väl gjort läxan…?
mohammad(Citera) (Svara)
mohammad
2011, 2 juni kl 10:01
mohammad. Varje människa gör sitt eget val hur den vill reagera i en given situation, och den reaktionen kan inte ansvaras någon annan än dom själva. Om en uppfattad kränkning ägt rum av något för dom okränkbart
så är det denna beundrarskaras problem att se över sin relation till den i detta fall avlidne enskilde person. Allt annat är fiktion.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 2 juni kl 10:36
mohammad,
”Att kränka makten är en sak som Hmmm påpekar – att kränka enskilda människor är en annan.”
Att du inte kan skilja på sak och person, i form av ett frivilligt ställningstagande som tron på en religion innebär samt kritik av mänskliga egenskaper, kan ingen annan lastas för. Det är uteslutande ditt problem.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 2 juni kl 10:59
mohammad,
Vilken enskild människa har Lars Vilks kränkt genom sin rondellhund? ”Efterkonstruktionen” säger oss att han kränkte islam, som ju inte är en enskild människa utan ett ideologiskt system av idéer, påbud och troshandlingar.
Du skriver följande: ”Kritiken av Islam bärs således inte fram av teckningen i sig utan är renodlade efterkonstruktioner från konstnärens sida.”, vilket gör att frågan än en gång måste ställas till dig:
Hur kunde de arga muslimerna veta att Lars Vilks kränkte islam och därför reagerade som de gjorde, INNAN den av dig påstådda ”efterkonstruktionen” av konstnären?
Och så till det mer personliga: på vilket sätt har jag kränkt dig som person Mo SKINKA?
Kenneth Karlsson(Citera) (Svara)
Kenneth Karlsson
2011, 2 juni kl 11:34
Begreppsbildningen herr Karlsson – kränka och kritisera är inte samma sak.
…
mohammad(Citera) (Svara)
mohammad
2011, 2 juni kl 12:05
Alltså hade det inte något med eftersnacket att göra.
Pottkanten börjar väl så smått få upp värmen nu.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 2 juni kl 12:28
Mohammad. Angående det här med att uppfylla samtidskonstkriterier. Ja, det är inget problem, eftersom det är ett processuellt och relationellt projekt. Frågan är istället om det är ett bra samtidsprojekt eller ett dåligt – eller något mittemellan.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 2 juni kl 13:08
Jo, i detta fallet är det precis samma sak. Lättkränkta och våldsbenägna muslimer kan liknas vid ett barn som uppträder våldsamt mot andra barn när de inte accepterar att leka på det barnets villkor. De börjar då konsekvent att reta barnet för sina lekar i pedagogiskt syfte i en förhoppning om att barnet själv ska inse det orimliga i att försöka påtvinga andra sina egna lekar.
Målet är att medvetandegöra barnet om sitt eget orättfärdiga beteende där tvister och oenighet aldrig kan legitimera våld som medel för att driva igenom sin egen vilja.
Humanist(Citera) (Svara)
Humanist
2011, 2 juni kl 14:09
Kenneth Karlsson,
Ok. Fast du skrev själv så här: ”De blev kränkta och av skäl som inte ens konstnären kan svara på.”
Men jag omformulerar frågan: Hur kunde de arga muslimerna veta att Lars Vilks kritiserade islam och därför reagerade som de gjorde, INNAN den av dig påstådda ”efterkonstruktionen” av konstnären?
Och så till det mer personliga: på vilket sätt har jag kränkt dig som person Mo SKINKA?
Kenneth Karlsson(Citera) (Svara)
Kenneth Karlsson
2011, 2 juni kl 19:00
mohammad,
Senaste inlägget var förstås riktat till dig…
Kenneth Karlsson(Citera) (Svara)
Kenneth Karlsson
2011, 2 juni kl 19:01
Humanist. Du undrade över om kritiken från vänsterhåll var annorlunda i Sverige gentemot Danmark. Nej, jag skulle säga att det är ungefär samma.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 2 juni kl 19:24
It’s been a long time ago sinds you draw that picture of the Prophet Mohammed (may peace and blessings be upon him). The only reason you did that is because you seek attention. Before you drew that picture you weren’t so famous. You knew that if you insult Muslims you would get the attention for your work as an ‘artist’.. I’d rather say pig. For the Muslims who still are furious about this, stop, he’ll get his payment. I won’t attack you or kill you, because it’s a sin for me to kill animals. Uhm.. really, do something usefull with your life. I forgive you, I know you are stupid so I can’t really blame you. Justice prevails..
Muslima(Citera) (Svara)
Muslima
2011, 3 juni kl 15:35
Muslima,
Thats right Muslima, let god handle this.
Kenneth Karlsson(Citera) (Svara)
Kenneth Karlsson
2011, 3 juni kl 16:17
You are very sweet Muslima. You really know how the
world shoud be run. Bless You for that. And thank You
for not killing this stupid man who like a pig has drawing a picture of the Prophet. He did`nt know that
drawing this wrong picture is even a greater sin than
killing. We all pray for him and hope that god will
handle this in the best way for all of us.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 3 juni kl 19:51
And Muslima there is even a little bonus for you. You
don´nt nead to spend the rest of your life in prison.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 3 juni kl 20:20
And Muslima, you know how bad pigs are drawing. They
just cannot do it, They are spoiling it. No I think that
the only one who knows how a real picture should look
like – is a Muslim.
CeDe(Citera) (Svara)
CeDe
2011, 3 juni kl 20:39
Läste lite slarvigt och sporadiskt – men funderar ändå. Förstås.
Kanske är det så, att konst har flera ansikten. Det du – Lars – beskriver, är konsten som en del av den, på ett eller annat sätt, politiska samhällsutvecklingen.
Må så vara att det säkert är så, men den ”andra konsten” då? Den som även kan ta sig ”tacky” uttryck ibland – det är ju inte konst, enligt din definition.
Har inget alls emot det, men tycker att man kan få kalla allt konst, även det som inte hör just nutida ”konstvärlden” till.
Konst lever väl sitt eget liv, och kontemporär – är just väl kontemporär…?
PS. Måste dock erkänna, att jag inte läst Kamel-boken klart, så jag är antagligen ute-och-reser.
Å andra sidan, så är jag ännu inte indoktrinerad…
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 3 juni kl 20:51
Konst finns bara i konstvärlden, ingenting annat är möjligt. Kom bara inte med mot exemplet: ”Det är minsann en konst att spela golf också.”
Kontemporär konst avser inte samtida konst generellt utan den speciella del av det samtida som är internationell, projektorienterad och socialkritisk och som annonseras på biennalerna.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 4 juni kl 12:22
Nej, jag skulle aldrig få för mig att påstå att ”Det är minsann en konst att spela golf också.” – snarare tvärtom!!
Däremot funderar jag på om det som kallas konst idag, egentligen inte borde heta något annat? Eller man kanske borde dela upp konstbegreppet i olika delar – estetisk samt ifrågasättande…..?
Kanske är det två helt olika saker, så man borde väl finna nya ord – som mänskligheten snabbt normalt sett gör (gjorde förr, i alla gal) i sådana fall – men kanske är konsten som vetenskap/begrepp lite eftersatt på det planet? Men du har ju hottat upp den frågan, på ett sätt som man bara kan tacka för! Tack, Lars. Du är en pärla. PS. Tänk om jag våga slå ”ny rad” ibland… då vore lyckan näst intill total!
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 4 juni kl 14:25
Jodå, det finns förespråkare för att dela upp konsten. Den italienska paviljongen ser samtidskonsten som en sjukdom och vill ha äkta konst, estetisk och fin. Men hur man än ser på saken är det konstvärlden som bestämmer om en sådan uppdelning skall ske. Det finns inget som tyder på något sådant beslut.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 4 juni kl 14:29
Ibland behövs kanske mer drastiska åtgärder, än det som sker internt…? Om gemene man blir lite mer medveten om den diskussion – vilket ju kanske är lite på G? – så kanske det händer saker, så småningom? För visst är det rätt – inte kan man dela upp det, om ingen fattar skillnaden.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 4 juni kl 14:46
PS. Sjukdom – det tyder väl på att en ”uppdelning” kanske är snar?
Förunderligt att man idag, har så lite koll på skillnader. Mer än väldigt mycket, i vissa fall. Som ju inte alls har med konst att göra?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 4 juni kl 15:20
Problemet är att det inte finns något särskilt bra argument för att återgå till det estetiska. Varför skulle man göra det? Lite mer tjusig och dekorativ konst, lite mer duktiga hantverkare? Alternativet, som ändå inte är något riktigt alternativ, är det kulturkonservativa.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 4 juni kl 16:53
Återgå?
Fattar inte. Det handlat väl inte om antingen-eller, utan om två helt vitt skild saker, som man någonsin kan tänka sig!
För att ta ett exempel – själv vitlaserade jag mina golv 1984 – numera gör alla det. Och folk är så trötta på modet av idag, så att de t o m sätter bjälkar i taket som ”dekoration”, på Ön på Limhamn t ex.
Även om man bortser från ”allt detta” – så är väl verkligheten densamma, oavsett kosmetiken?
Dvs – konsten är redan delad i minst tu. Tack och lov.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 4 juni kl 17:14
PS. I tu – dvs konst som utmaning, och konst som dekoration.
Och det är väl inget nytt? Däremot är väl att att kalla det för samma sak – konst – något som man kan undra lite över..?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 4 juni kl 17:21
PPS. Ska läsa Kamel-boken. Lovar!
Borde alla faktiskt.
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 4 juni kl 17:27
PPPS. Återgå till det ”kulturkonservativa” – fattar nada.
Det kulturkonservativa överlever förhoppningsvis alltid.
Men vad har det med ”dagens konst” att göra? Mer än att ”de” understundom är lite intresserade, och kanske pytsar in pengar ibland?
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 4 juni kl 17:57
Kanske har vi som Hegel säger nått ”das Ende der Kunst” i och med den reflekterande konsten och att det behövs ett helt nytt begrepp för den kontemporära konsten.
Krister(Citera) (Svara)
Krister
2011, 4 juni kl 18:32
Krister. Kanske inte ett helt nytt begrepp men en ordentlig renovering. Det kontemporära är readymadens konst och det skulle ha funerat utmärkt om inte den kontemporära konstvärlden samtidigt ville ha den estetiska.
Lars Vilks(Citera) (Svara)
Lars Vilks
2011, 5 juni kl 10:11
Ojdå – det var ju här jag skulle lägga länken.
http://www.sydsvenskan.se/webbtv/webbtv_noje/article1488964/Fyraaring-saljer-konst-i-New-York.html
Cecilia(Citera) (Svara)
Cecilia
2011, 7 juni kl 17:34