En av våra vanligaste hundar är den rondellhund vilken blott existerar som teckning. Dess konterfej liknar just inte en hunds och denna skillnad har visat sig ha ojämförlig konsekvenser. Alltsedan den såg dagens ljus 2007 har den uppmärksammats i stora delar av världen. Inte en dag utan en sådan hund är en lydelse för ett möjligt ordstäv. Varje dag skuttar den glatt in i spalterna och tycks ställa de mest djuplodande filosofiska spörsmål. Ofta fattar allvarsmännen och allvarskvinnorna sina pennor för att bry sin panna i djupa veck över hundens inneboende mysterium. När allvaret arbetar i indignationens tecken kan det gråaste av dis lägra sig över debattfårornas mylla. Mina tankar går till författaren Magnus Bredelius som denna dag ej försakat att visa rondellhunden sin uppmärksamhet – på Newsmill. Efter att i artikelns fulla längd ha seglat mellan Scylla och Charybdis (som numera bytt namn till yttrandefrihet och respekt) når författaren sin fasta övertygelse:
”Elisabeth Olsson Wahlin, Lars Vilks och Terry Jones skiljer sig inte åt. De spelar ett mer eller mindre intellektuellt spel med andra människors övertygelser och tro, för att visa på sina egna funderingar kring rätt och fel. Men att kränka andra människors tro, är vare sig humant eller demokratiskt. Att kränka andra människor skapar polarisering och hat, och förstör varje öppning till förändring. Det enda rätta borde vara att aldrig kränka en annan människa, vad vi än tycker om honom. Det är genom det vi är civiliserade, inte genom principiella manifestationer.”
Vi kan överse med att hans stavning av Elisabeth Ohlson Wallin är bristfällig. Vi förstår vem han menar. Denna vackra treenighet som författaren tänkt sig fram till skall jag inte rubba utan blott beundra. I varje fall tycks denna religiöst präglade konstellation ha inspirerat skribenten att eklatera en manifestation i vilken han sålunda menar att en civiliserad människa aldrig skall kränka någon annan. Detta torde vara vägen till det kränkningsfria samhället, låt vara att det framskymtar en mindre motsägelse i denna kandidat till en mänsklig och civiliserad rättighet. Ty, om nu så vore, att någon befann sig djupt kränkt av denna epistels konklusion? Och ej heller torde den skrivande kunna motsäga en sådan kränkningskänsla: ”Jag är kränkt” är ett suveränt uttalande som inte kan bestridas.
Nå, jag skall inte vara småaktig utan istället påkalla en av konstens värsta kränkningar vilken kunde ha undvikits om den inblandade i tid fått vetskap om Magnus Bredelius tes angående den civiliserade människans beteende.
Det var året 1925. Theo van Doesburg och Piet Mondrian arbetade i största harmoni i den neoplasticistiska ismen och frambragte det ena rutiga mästerverket efter det andra. Men en dag skedde den oerhörda kränkningen:
Theo van Doesburg Kontrakomposition XVI, 1925
Piet Mondrian vitnade och skälvde då Duisburg förnedrade den sanna liturgin och visade sig sakna respekt för Det Vinkelräta Heliga. Med fullständig respektlöshet för Mondrians tro bröt han på det mest avskyvärda sätt in i det sakrala medelst Diagonalen. Deras vänskap var för evigt bruten. Så onödigt. Om Doesburg åberopade yttrandefriheten får man ändå säga att det får finnas gränser: Yttrandefrihet innebär inte yttrandeplikt. Och därmed förstörde han varje öppning till förändring. Mondrian fortsatte också till tidens slut, oaktat djupt kränkt, att tillbe Det Vinkelräta Heliga. Och Doesburg, han gjorde sig ett namn och blev riktigt känd för denna nedriga gest. Så gick det sålunda med Doesburgs föga uppbyggliga handling när han spelade ett mer eller mindre intellektuellt spel med andra människors övertygelse och tro, för att visa sina egna funderingar kring rätt och fel.
Men från idag vet vi bättre.
Jag är ändå mest intresserad och nyfiken på hans ”öppning till förändring”. En sådan skulle alltså underförstått vara önskvärd?
Är det inte Theo van Doesburg? Eller fanns det två De Stilj-målare med nästan identiska namn?
Ost,
Eller är det bara en försvenskad stavning, kanske?
Jag är ändå mest intresserad och nyfiken på hans (Bredelius) ”öppning till förändring”. En sådan skulle alltså underförstått vara önskvärd?
Ja, Camilla. Doesburg skulle försiktigtvis ha föreslagit att den räta linjen kunde förändras till 89 grader, kanske, om han kunde gå med på det. Annars inte.
Ost. Tack, det får skrivas på mitt slarvkonto.
Härligt skojfrisk i kväll, Lars. Var rädd för att du
ägnat kvällen åt att sätta dubbar i dina balettskor.
CeDe, Det blev ett sådant resultat när jag satte dubbar i mina balettskor. Miranda AA kom med många intressanta uppslag.
Det är ingen fara Lars! Vi förstår vem du menar! =)
Vi västerlänningar som är emot de andras önskan att omskära sin döttrar spelar ett mer eller mindre intellektuellt spel med dessa människors övertygelser och tro.
undrar forsiktigt om formuleringen stalla sporsmal som later oskon i mina oron, anda ar bra, kanske dialektala skillnader eller av andra orsaker olik sprakkansla i olika delar av svensktalande omraden
Gudrun minns:
Vi satt där på cafeet i Paris, Theo och jag, två obotliga främjare av det andliga, sprituella, diskuterande Dadaismens död och den glömda Fjärde dimensionen; In kliver då den alltigenom platte, tvådimensionelle Piet.
Jag skall bespara er den alltför långrandiga, stundtals rent abstrakta återföreningen, men hur som helst skiljdes de två åt som vänner. Jag glömmer aldrig de rörande ömma omfamningarna ute på boulevarden.
Året var 1929 och två år senare dog Theo, vilket var och är en stor förlust för oss beskyddare av de eviga sanningarna.
Gurun Gudrun,
Gudrun, får jag bli din sektmedlem?
Ohh Gurun Gudrun,
Du är i sanning en upplyst!
Magnus Bredelius är bara ytterligare en representant för kulturvänsterns selektiva försvar av yttrandefriheten och lägger sig omedelbart platt för religiösa diktat när deras trygghet hotas av våldsamma islamister. Medlet han föreskriver är förbud mot ateistiska ståndpunkter för att uppnå en högre trygghet för alla andra.
Men när man förklarar medlen att överleva för onda kommer inte människor längre att förbli goda. Ingen kommer längre att ropa efter frihet när förtryck belönas och frihet bestraffas. Frihetsälskande människor kommer inte längre att gå under för att rädda världen från förtryckets och våldets apologeter. Och förtryckets medlöpare bör knappast fråga sig varför världen ändå står i brand. De befinner sig i den mest utvecklade, frihetliga, och jämställda civilisationen som världen någonsin har skådat och undrar varför den faller samman samtidigt som de förbjuder dess livgivande blod – yttrandefriheten. De betraktar yttrandefriheten som medeltidens påvar gjorde före dem och undrar varför förtrycket sprider sig till samhällets minsta vrå.
Men det existerar endast två alternativ för att lösa mellanmänskliga konflikter. Yttrandefrihet – med argument som tar avstamp i analytiska resonemang för att nå logiska slutsatser – eller barbariskt våld. Och det är snart dags för Sverige att ta ställning.
Humanist,
Mycket bra skrivet. Jag har frågat Magnus Bredelius hur jag ska omformulera min personliga ståndpunkt, att islam är en ond ideologi förklädd till religion, så att ingen blir kränkt av det jag tycker, men har ännu inte fått nåt svar. Vilket är en smula märkligt, då han ju i sin artikel antyder att det finns en lösning på den frågan. Hjälp mig Magnus. Jag vill ju förstås kunna behålla min åsikt, men vill ju samtidigt inte bryta mot den vackra tanke du målar upp. Hur ska jag göra?
Kenneth Karlsson,
Det är ingen risk att han bemöter din rättmätiga fråga eftersom han helt enkelt saknar ett relevant svar. Han är inte ute för att debattera utan propagera, och utgår från tesen att den sista idioten inte är född.
Jag tyckte väl att jag kände igen Christer Erikssons formulering.
Bra skrivet, men av vem…?
Fundera en gång till…
Humanist,
Antingen av Christer Ericsson eller Humanist, kom jag nära.
Jag måste tillstå att formuleringen är vass.
Kenneth Karlsson,
Glöm inte att berätta för mig!
Camilla Grepe,
Han har förstås inte svarat.
Om jag tror att jorden är platt (fast jag ser ju att den är bucklig) och att månen är en ost, blir jag inte kränkt då om nån säger nåt annat?
Det är så roligt. Här, där bland annat tanken borde vara mer fri än på allehanda andra ställen på nätet och där just näthatet kanske genom det intellektuella staket som mest troligt omgärdar forumet och därmed sannolikt gemene man att floskla ur sig ditt och datt så fästs etiketter på folk av människor som inte känner den som etiketteras. Kommentarer slängs under svansiga formuleringar ut genom anonymitetens skydd, men likafullt med helbrägdagörarens kraftigt allvetande stämma. Intressant, men inte alls imponerande. Att kunna ord utan att kunna tänka varför man ställer upp dem efter varandra är inte alls lika imponerande som att kunna vråla att man är hungrig för att man är det. Kanske kan någon räkna ut vem jag menar? 🙂 (får man göra smileys på så imposanta fästen?)