När det blir tillräckligt hett börjar det brinna. Så kan man säga om pastor Jones och hans Koranbränning. En liten och extrem församling får medieutrymme. För det är vad det handlar om. Skall något få symbolvärde och uppfattas som representativt vill det till att medierna eldar på. Att elda upp en Koran är annars ingen stor sak. I en artikel i New York Times, som handlar om mediernas roll, nämns bränningar som inte lett till några som helst reaktioner.
I fallet med pastor Jones hjälper det inte att presidenter och ministrar å det kraftigaste tar avstånd, religiösa fanatiker är helt okänsliga för nyanser och kontexter. Att medierna dras till det här beror naturligtvis på att de anar att det blir bråk, upplopp och dödsfall. En stor nyhet är på väg och genom att inse detta hjälper man fram resultatet.
Samtidigt levereras en mera allmän symbolbild som landar i den vanliga diskussionen om kampen mellan kulturerna och om islamofobin. Där vädras det också morgonluft. Ordförande för Sveriges Unga Muslimer framträdde i morgonteve och uttalar sig mycket abstrakt men landar i att det skall ”öppnas upp för en respektfull diskussion”. Det låter vackert men det lär inte finnas så mycket att välja på. Att införa en blasfemiparagraf kan man svårligen tänka sig, men det går att komma en bra bit på vägen genom att kräva självcensur.
I Per Bauhns och Dils Demirbag-Stens nyutkomna bok Till frihetens försvar diskuteras ingående det sekulära samhällets krav gentemot nyreligiösa anspråk. Alldeles särskilt avisas den normativa multikulturalismen. Alltså att religiösa hänsyn av kulturella skäl skall få en särställning om de är minoriteter och inte västerländska. Likheten inför lagen har i dessa fall upphört. Vidare uppmärksammas det effektiva medlet med ”strukturell rasism” där den statlige utredaren Masoud Kamali utan vidare antar att rasism genomsyrar hela det svenska samhället. Den som protesterar mot detta blir omedelbart exempel på förekomsten av strukturell rasism.
Skriften avvisas förstås i Aftonbladet medan den får ett något positivare mottagande i Expressen. Politiskt sett är idén om det multikulturella samhället fastlåst i sedan länge hårdnackade föreställningar.
Å ena sidan har vi alltså ”reta inte upp dem, de slår ihjäl folk” och å den andra ”vi måste försvara yttrandefriheten” och å den tredje ”visa respekt och (miss)bruka inte yttrandefriheten”.
Jag kan i varje fall finna tillräckliga motiv för att publicera en ny rondellhund. En publicering på en blogg skapar inte något symbolvärde. Men mitt huvudsakliga motiv är att bemöta mina kritiker som ständigt klagade på att 2007 års rondellhund var så uselt tecknad. Jag hoppas nu på att få upprättelse. En rätt ritad rondellhund torde, om jag förstår saken rätt, skänka upprättelse åt den utskällde tecknaren. Duger den här?
Jag tycker att du är väldigt förstående på alla sätt.
Tycker dock helt personligt, att originalhunden är gjord i en vackrare teckningsstil.
PS. Sen har ju vänster blivit höger ibland, och tvärtom. Det är ju ingen ordning alls på detta idag! Mycket förvirrande… 😉
Kanske de inte ens finns mer? Oh, hemska tanke….?
Cecilia. Naturligtvis har du rätt. Originalhunden är gjord med ett medvetet stilval. Men amatörtyckarna är gnälliga och nu har de fått vad de har bett om.
Vänta, det ser ut som muhammed? Det var ju skojigt, bra teckning f.ö.
Muhammad sitter farligt nära vägbanan den här gången.
Ja, den nya rondellhunden är mycket bättre rent (subjektivt) estetiskt fastän innehållet är detsamma. När den inte är så vass utan rund kanske den uppfattas mindre som ett hot än den gamla teckningen.
Väldigt vackra mellandagrar, utmärkta skuggningar och ett bra djup i bilden. Det mellankoliska uttrycket i ansiktet skänker ytterligare djup i bilden. En klar 5a.
Det var godt skrevet, glæder mig til gensynet med dig imorgen – nej, idag lørdag!
Jeg har behandlet emnet med afbrændingen på min blog i flere indlæg de senere dage….
Klik bare på navnet….
Nog tycker jag att Lars Åbergs recension av Per Bauhns och Dils Demirbag-Stens nyutkomna bok i Expressen var mer än något positivare än Martin Aagårds i Aftonbladet.
Men angående din nytecknade rondellhund är jag allvarligt bekymrad för att den franska baskern lätt kan associeras till främlingsfientlighet?!
Jag har börjat gilla pastor Jones. Han är väl lika dig Lars? En enstöring som får en massa medieutrymme för att han gör något kontroversiellt. Och i dag ska han flyga till New York och prata med imamen. Blir hans flygplan kapat och övertaget av muslimer så är det bingo. På många sätt. Det följer den gamla tes-antites-syntes-modellen. Kanske. Ifall han kommer fram ordentligt. Nä det är nog sant att en rondellhund till på din blogg väcker ingen uppmärksamhet. Inte ens idag på nineeleven. Ha det bra ändå! 🙂
Får en känsla av ”bulldog” här vilket är passande, för när de väl bitit sig fast låser sig käkarna i offret. Perfekt tillfälle med denna hund nu när allt pågår med moske’n i NYC, 11 September, och koranbränning.
Önskar dig allt väl
för ett skolat öga är denna teckning i klass med en halvduktig gymnasieelevs förmåga. håll dig till skulpturen och teorin. och släpp rondellhundarna någon gång, det är bara tröttsam upprepning nu.
Bahaha ja den är helt underbar, den nya rondellmohammed. På något vänster är den en perfekt fortsättning på min rondell-Obama som jag gjorde som hommage à Vilks i våras. Medvetet gjorde jag den detaljerad och med olika nyanser i blyerts istället för originalet som ju är kompromisslös tusch. Jag tyckte min teckning blev finare än rondell-originalet, måhända tyckte Vilks det med. Den här nya teckningen är ju nu betydligt mer nyanserad än min, och en kärvare Mohammed har jag heller aldrig sett! Tror detta var ett genidrag av Vilks att göra den fula teckningen först, och den fina sist. Ett barn hade gjort tvärtom, vore inte de vuxna nöjda med teckningarna regredierar man ju gärna och gör fulare. I det här fallet visar Vilks istället till att börja med hela världen på problemet med konstvärldens censur, då ju inte dagstidningar har lika höga konstnärliga krav på teckningar de publicerar (och heller inte är rädda för uppmärksamhet). När nu Vilks gjort en teckning som otvetydigt kvalar in som konst är liksom krutet redan utstrött och det kan bara ta skruv rejält.
Som sagt uppskattar kärvheten i den nya teckningen väldigt mycket, men saknar föraktet för mänskligheten som återfinns i originalet, med de fula bilarna och husen (den avskyvärda civilisationen).
Kan vara så att jag hade någon påverkan på konstnären, då jag inte hittils sett någon annan som gjort ett konstnärligt försök på temat Mohammed, av alla de som ritade i våras. Är det här en utmaning så antar jag den. Ett kärvare uttryck än Vilks teckning här ovan kan jag aldrig prestera, inte något snyggare heller, men en hårdare stil fixar jag.
Tror att pastor Jones kanske har hittat sina 15 minuter?
Han är nog egentligen mest engagerad i sin egen lilla församling, och sin roll där? Nu växer församlingen säkert – till pastorns stora glädje.
Påminner lite om Lenin tycker jag….
Jag menar att rondellhunden ser ut som Lenin, inte som pastor Jones förstås..
Pingback: Lars Vilks har tegnet en ny rondellhund « Veritas Universalis
Jones brände ju aldrig på så vadfan ska han göra med alla koranböcker nu?
Jag tycker att den här teckningen är finare. De som inte tycker så kan rita någonting annat. Diskutera en målning med att skapa någon annan målning vore produktivare än att bråka eller hota, tycker jag.
Var den du är Lars!
Varför försöka tillfredsställa andras omdömen och tyckanden.
Patrik. Släpp rondellhundarna skriver du. Är det inte fel adress? De som inte vill släppa rondellhundarna utan kommer med hot, överfall och mordbrand, borde du inte i första hand vända dig till den gruppen? Jag har inte tillfört något av betydelse mer än att svara på situationer som har uppkommit. Den illustrerande versionen av rondellhunden är ett tillskott för dem som inte tycker om expressiva uttryck och därför menar att rondellhunden inte är bra nog. Jag ser att jag har mer att göra eftersom du själv definierar ytterligare en kategori, den avancerade figurationens framställningskrav. En intressant utmaning.
CeDe. ”Var den du är” är det jag minst önskar. Eftersom människan äger förmågan att överskrida sig själv satsar jag hellre på det. Andras önskningar är ett sätt att komma in på ny mark. Räds ej alls detta.
Ja, människan är den hon är men allt detta tyckande om bilden blir lite tjatigt.
Härligt Lars.
Bara fortsätt med rondellhundar av Muhammed anser jag tills dess att du vunnit yttrandefriheten åter till konstvärlden.
Konstverk Muhammed som rondellhund har gjort dig till ”Islams värste fiende” av muslimska mordbrännare, än en gång bör konstvärlden vara dig evigt tacksam för din strid för alla konstnärers rätt att fritt uttrycka sin konst.
Konstigare än så är det inte, men konstigt är avsaknaden av stöd av yttrandefriheten alltifrån statsminister till konstnärer, konstvärldens feghet förmodligen…
Tack för ditt mod och din kamp för allas vår yttrandefrihet !
Mitt i allt detta; jag känner mig som en snigel på en knivsegg.