Del 892: Du skall icke tävla
”As a woman artist I feel I must reject this ’best of’ register. I wish not to think about who or what is No. 1…”
Jutta Koether vill inte tala i tävlingsform om konsten när hon tillfrågas om årets höjdpunkt av Artforum (dec). För den som inte är bekant med Koether (f. 1958) kan sägas att hon är en välkänd ”intellektuell expressionistisk målare”, dessutom musiker och performancekonstnär. Hon deltog i en utställning på Malmö konsthall tidigare i år.
Men det var inte saken. Enligt konstvärlden tävlar man inte i konst. Och Koether bättrar på med att framhäva en traditionellt kvinnlig egenskap, att inte vara tävlingsinriktad. Konstvärldens uppfattning har dock ingen större betydelse. Om det är någonstans man tävlar är det i konsten. I denna värld med en kopiös överproduktion av konstprojekt och konstnärer är kampen skoningslös. Jag kan inte föreställa mig att de kvinnliga konstnärerna inte har insett detta. När jag gick genom de Flash Arts två senaste listorna med uppåtgående konstnärer är det en klar skillnad på listan från 2006, som innehåller 8 kvinnor bland de 25 första, och 2009, som har 13 bland de 25 första. I den senare listan är de också högre placerade. Tendensen är nog så klar, framtidens typiske konstnär tycks bli en kvinna med tävlingsinstinkt.
Tävlingsinstinkten är alltså ofrånkomlig i konsten: vassaste armbågarna med känsla för nätverk är vägen till framgång.
Den konventionella beskrivningen av manliga och kvinnliga egenskaper framhäver männen som mer tävlingsinriktade och aggressiva medan kvinnorna är mera samarbetsorienterade och flexibla. Man utvecklar dessa egenskaper i familjtillvaron. En bok som berättar en rad intressanta förhållande om hur detta går till är Elisabeth Schönbecks ”Äldst, yngst och mittemellan”. Schönbeck som utgår från psykoanalys och statistiska undersökningar visar hur syskonrelationerna sätter fart på egenskaperna. I t ex en familj med tre bröder blir tävlingsinriktningen huvudtemat medan tre systrar visar ett annat mönster. Hur livet kommer att gestalta sig hänger i stor utsträckning samman med var man befinner sig i syskonskaran. Vilken placering i syskonkonstellationen som skulle vara gynnsam för att bli konstnär är dock svårt att sia om eftersom konstnärsrollen har blivit en sammansatt historia.
Mounira Al Solh (f. 1978) från Libyen: Rawane’s Song (video 2006)
Det verkar finnas många bra egenskaper hos äldstabarnen enligt syskonteorierna, i alla fall när de som skriver om dem själva är födda först i syskonskaran … Determinism, människor får inte nog av det.
Tävlingsmänniska eller inte, kvinna eller inte. Kampviljan är sannolikt lika högt representerad hos båda könen. Valet av arenor har dock skiljt sig åt genom historien. Man slåss helst där det finns chans till utdelning. Statusen som tävlande konstnär har helt enkelt inte varit lika stor för kvinnor som för män förrän nu.
Åsa Johansson(Citera) (Svara)
Åsa Johansson
2009, 6 december kl 23:05