Tillämpar du inte här tertium non datur-argumentation. Finns det alltså inga andra alternativ än ”konstvärlden”/”den symboliska makten” och ”mystisk andlighet”?

Egentligen tycker jag nog också, personligen, att det finns syften med sådana där listor (att jag är lite motvalls kanske beror på att det känns lite cyniskt eller nåt), speciellt om jag är dåligt insatt och vill ha ”sökhjälp”, men om någon säger till mig att något är bra konst, är jag nyfiken och vill veta varför man anser att den är bra (även om det bara råkar vara att ett verk åstadkom en större känslomässig upplevelse). Och det ena behöver ju inte utesluta det andra. Som sagt, för den enskilde finns det inga problem med listor.

”Ett meningsfullt förhållningssätt till konst”, jo där slår du huvudet på en rostig spik. Konsten framstår inte längre som den kraft man i romantisk anda har tänkt sig. Vi får faktiskt också uppfinna det meningsfulla förhållandet. Eller vi kanske har det hela tiden eftersom konst uppenbarligen skapar intressanta diskussioner. Och för den enskilde finns det inga problem med listor och sådant, där gör man som man vill.

Ja, vi har ju haft vår träta så länge vi har känt varandra – 10 år? – och vid det här laget borde du ju veta var jag står någonstans. Att min uppfattning inte skiljer sig så högst väsentligt från den institutionella konstteorin. Det jag vill lägga in i det hela är ett meningsfullt förhållningssätt till konst. Det menar jag inte att man kan få av att upprätta listor.

Vännen,
Anna

Att definiera konst har alltid varit en het potatis som föranlett och föranleder otaliga debatter, föredrag och böcker. Praktiskt taget alla som kommer i kontakt med konst vill gärna veta vad det är för något. Du tycks vara ett undantag som istället vill se någon praktiskt nytta med definitionen. Och visst finns det sådant också. Om man vet vad som är bra konst blir det lättare att skapa just bra konst – om man skulle ha lust till det. Du kanske inte har det.

Du ville gärna veta varför man väljer viss konst framför annan. Att svara generellt på den frågan är lätt. Konstnärer som har byggt upp goda nätverk kommer att väljas oftare än andra. Naturligtvis handlar det också om innehåll och utförande. Varför är t ex Cindy Shermans Film Stills bättre än otaliga andra bilder från 1979-80? Hon var på rätt plats, fick rätt uppbackning (October bl a), hennes bilder passade in i den postfeministiska diskursen. Bilderna är inte heller endimensionellt illustrerande utan kan tolkas på lite olika sätt. Inte heller är de egentliga original utan refererar strikt till en bestämd tid och till HitchcockMan kan utveckla det här hur detaljerat som helst men det torde räcka.

Svaret är alltså inte komplicerat, allt man behöver göra är att ta fram de kvalitetskonsensus som formuleras av kritiker, curatorer och andra vid en viss tidpunkt och sedan följa hur den tillämpas på enskilda konstnärer.

Den inst teorin har inget med konstkritik att göra. Konstkritiker skriver vanligtvis konkret om utställningar och enskilda konstnärer. Deras uppgift är att komma med tolkningar. Den inst teorin beskriver vad som är konst och bra konst, den producerar inte kvaliteter utan beskriver de som konstvärlden producerar.

Jag skrev just en kommentar på Brodows blogg, och hittade sen hit till ditt inlägg. Men vad är det ni debatterar egentligen undrar jag?

Nu är jag lite osäker på om Brodow ens är intresserad av att försöka argumentera för en annan teori än den inst., för att ge svar på vad som är (bra) konst. Du verkar ha tolkat henne så.

Jag kan inte annat än att hålla med dig om att den inst. teorin lyckas med uppdraget. Min förståelse: def. konst gör den via induktion (mängden av alla konstverk är det som är konst), och bra konst är den sammanvägda konstvärldens (de som har den symboliska makten på det fältet) syn på vad som är bra konst (relaterar man endast verk mot varandra, eller är det deskriptiva kriterier som jämkas menar du?).

Ok. Men, vad ska man med den där teorin till? Den verkar fullständigt utan syfte? Gör den något annat än att tala om vad som är bra konst enligt de som har makten att definiera vad som är bra konst? Hur intressant är det för mig som individ? Är det konsthistorikerna som behöver denna information? Samlarna? Konstnärerna? Kuratorerna? Till vad? Att förstå vad som borde tas med i ngn bok? Vad som borde köpas? Vad som borde ställas ut?

Är det så att konstkritik (exkl. inst. teorin) är helt onödig? Eller är det så att den behövs för att de där som har makten ska, inom sig själva, som individer, kunna argumentera/reflektera över hur deras personliga lista ska se ut? Och för att alla andra ska kunna få ut mer av konsten vi utsätter oss för? Dvs. behövs annan teori vid sidan av den inst. teorin? Tolkningsteorier, teorier som hjälper oss med meningsskapande? Hur ser du på det?

Den första meningen i nionde stycket i ditt inlägg är förresten intressant. Du skriver: ”Nästa fråga är varför man väljer ut vissa saker som bättre än andra.”, och sedan svarar du på HUR. Lars, svara gärna på VARFÖR?