http://www.nytimes.com/2006/01/08/magazine/08leipzig.html.

Jag dristar mig till att citera inledningen av texten:

When the painters who are now the young lions of the international art scene enrolled at the venerable Art Academy in Leipzig in the early 1990′s, they wanted to study art as it was taught for centuries – drawing from nude models, mastering the rules of perspective and analyzing formal composition. The ascendance of abstract painting in the years after World War II had eroded that tradition in the West, elevating originality and authentic feeling over technique and lifelike depictions, and reducing the word ”academic” to a slur.

Dutton menar som sagt att vi KAN känna igen konst. Han föreslår som sagt också en definition av ”konst”, närmare bestämt en så kallad klusterdefinition (sammanlagt tolv karakteristiska som en artefakt eller ett ”performance” kan uppfylla mer eller mindre fullständigt). Dutton säger dock att denna definition egentligen endast formulerar vad vi redan vet, fast på ett mera genomtänkt och systematiskt sätt. Han försöker också ringa in kriterier för konstnärlig kvalitet (det kan vara värt att notera att dessa inte sammanfaller med defintionen av själva konstbegreppet).

Jag skrev ett längre svar först, men märkte att jag var tvungen att redogöra för hela boken, så jag stannar där för ikväll.

Det enda jag vill tillägga är att Dutton ju inte alls är ute efter att ta ställning mellan olika konstnärliga genrer. Hans syfte är att påvisa att konst är något universellt mänskligt, samt att evolutionsbiologiskt försöka förklara hur konsten uppkommit. Duttons analys ger dock vid handen att i detta perspektiv är mycket av det man i dag sysslar med ganska perifert som konst betraktat (det uppfyller till skillnad endast en mindre del av klusterkriterierna).