Vilks.net

Igår var jag alltså på Protestfestivalen i Kristiansand och samtalade med Tommy Olsson om teckningarna. Det blev också tillfälle för de närvarande att få se ett utsnitt ur musikalen Dogs, det som behandlar Gallery Lautoms censurering av rondellhunden i frimärksformat.

Det finns en liten teveintervju i Faedrelandsvennen.

Från utställningen i Luzern har vi en artikel på NRK.

Dagens intressantaste inslag kommer från Abu Omar al-Baghdadi. Denne mytiske gestalt är en av mina skådespelare och uppläsare i Dogs. För nästan exakt ett år sedan erbjöd han de 100 000 dollar för mitt huvud. Hittills har det inte varit framgångsrikt och det gäller också i övrigt för Al-Qaida-grenen i Irak. Nu tar al-Baghdadi nya tag och siktar på inrikesattentat. Dock är det inte mycket krut hos grabbarna, enligt vad det sägs har deras aktivitet på terrorfronten minskat med 80 % under det senaste året. Men alltid roligt att höra från al-Baghdadi som också passar på att erinra om att det var han som kom med fjolårets dusör. Han kommer ju snart att spela sin inte helt obetydliga roll i Dogs. Reuters.

Lite protester finns det på sina håll. I morgon far jag till Kristiansand i Norge för att diskutera med konstkritikern Tommy Olsson på Protestfestivalen.

Flera intressanta kommentarer till mitt deltagande i Luzern har handlat om återhållsamheten i presentationen. Att hålla tillbaka ligger i tiden. Världen har blivit lättkränkt med den enkla formeln: Först kränkt vinner. Därför kan vi tala om byxmålarens återkomst. ”Byxmålaren” är epitetet som målaren Volterra (1509-66) fick när påven gav honom uppdraget att måla byxor för att täcka de genitalier som var synliga i Michelangelos fresk Ytterst Domen.

Snoppen, den har blivit svårhanterlig, kan man säga när man ser hur radikalt ett bidrag av den danske konstnären Uwe Max Jensen har beskurits.

Ja, nu är det klart. En hel svit av profetteckningar är utställda på Kunstpanorama i Luzern.

Dock finns det vissa restriktioner. Konsthallen har undvikit publicitet om teckningarna före öppningen. Detta med tanke på att det fanns en risk att utställningen inte skulle kunna öppnas.

Vidare hänger teckningarna inte på väggen. De finns i en pärm som betraktare själv får öppna. På väggen finns en varningstext.

Men hur som helst, utställt är det.

Installation med pärm med teckningar

Varningstext

vernissagepublik med skyddshättor

Norsk teve bevakar

Säkerhetsvakt vid dörren (ingår som konst i utställningen)

Nu tycks det starkt luta åt att Dogs (också) kommer att visas i Stockholm. Bakom detta står Humanisterna och Ex-muslimerna. Mera detaljer kommer att lämnas i mitten av september.

Sålunda blir de famösa teckningarna utställda i konsthallen i Luzern från den 6 september till den 5 oktober. Totalt kommer 14 st att visas, både några som gjorts före rondellincidenten och de som gjordes strax efter. Klassiker som Judesuggan och Jesus som elefant t ex.

Eftersom det inte gick att genomföra någon utställning vare sig i Sverige eller Norge är Schweiz ett gott val. Luzern ligger mitt i omgivet av den väldiga fästning som utgörs av Alperna. Dessutom kan det vara så att det inte blir något ståhej. Sensationen kan inte upprepas i det oändliga. Man måste komma ihåg att betraktaren skapar verket.

Med lokal för visning av musikalen går det framåt. Nu skall bara arrangörerna få möjlighet att se en del av materialet för att förvissa sig om vad det handlar om. Det verkar nu som om saken kommer att lösa sig även om det blev nödvändigt att rycka ett stycke norrut i landet.

Något intresse för projektet finns det i varje fall. Idag hade jag besök av BBC.

Igår visade på svensk tv ett inslag om Nimis. Rätt sevärt inte minst beroende på att man lät kronofogden medverka. Programmet finns nätet under Gokväll.

I en artikel i DN skriver Dan Jönsson om interaktivitet utifrån ett manifest från gruppen Interacting Arts.

I konsten är det alltid problematiskt med att praktiskt taget varje interaktivitet blir dokumenterad för att därefter omvandlas till ett mer eller mindre separat konstverk som kan ställas ut. Konstvärlden kan sedan i lugn och ro se hur interaktiva och öppna konstnärerna har varit. I och med detta skjuts själva interaktiviteten i bakgrunden och istället öppnas det för en bedömning av kvaliteten på projektet.

I praktiken måste det vara på det sättet.

Konst är i första hand ett reflektionsobjekt som äger rum på hög diskursnivå (Interacting Arts har missat detta). Med en interaktivet som går utanför en specialiserad del av konstvärlden kommer det väsentligaste av själva konsten att försvinna. Konsten kan naturligtvis läsas på andra nivåer och på så sätt skapa en påverkan och förändring. Något sådant är emellertid ytterst sällsynt och inte heller önskvärt.

Dagens konstnär har samma dilemma som politikern: Det gäller att samla röster till nästa val. För konstnären handlar det om att komma med på nästa utställning. En konstnär utan utställningar är inte trovärdig och kan då inte heller genomföra sina projekt. Eller för att uttrycka det enklare: En konstnärs främsta uppgift är att bevaka sin position på artfacts.

Självfallet finns det mer än så i konsten. Konstnärerna och konstvärlden vill något med konsten. Den skall påverka genom att undersöka diverse sociala fenomen och ställa angelägna frågor. Sedan är det tänkt att världen tacksamt skall ta emot dessa produkter. Världen gör inte det och det har till slut börjat gå upp för konstvärlden som förtvivlat försöker bryta genom indifferens mur. Se t ex hur Enwezor har laddat sin biennal med plenardebatter på Gwangjubiennalen.

Andra nyheter av intresse:

Vatikanen har reagerat på ett gammalt Kippenbergerverk med groda på korset. Man kräver att verket skall plocka ner från museet i Bolzano.

Grodan på korset av Martin Kippenberger

Protesterande: ”Undvik detta hus så länge grodan på korset är utställd”.

Och inte att förglömma: Yngve Rådberg ställer ut på Gallery Olsson, öppnar 5 sep.

Det kan också vara värt att läsa några rader om Jens Jörgen Thorsens äventyr. Länk här.