Vilks.net

Lars Vilks konstnären konceptualisten målaren skulptören

Del 547: Sehgal omfamnad av konstvärlden

96 kommentarer

Det är en odiskutabelt stark tradition som förordar att ett konstverk helst skall vara subversivt. Man kan ju tycka att det har blivit lättare sedan konsten lämnade den estetiska arenan där det subversiva området tog slut på 60-talet. Sedan dess kan en subversiv konsthandling sikta på vad som helst i linje med att allting kan vara konst. Det hjälper emellertid inte, subversivt är svårt, inte minst då den skall ta plats inom ramen för en institutionellt kontrollerad utställning. Det subversiva kan aldrig räkna med applåder. Vi har då det pseudo-subversiva där det räcker med att tänka sig att det utställda borde vara subversivt även om det inte förekommer några egentliga reaktioner. Sådant kan emellertid bli rätt tråkigt om det inte kombineras med en annan faktor som är åtråvärd för alla konstagenterna: Att konsten är tillräckligt annorlunda för att den skall märkas i mängden..

Tino Sehgal som visas på Magasin 3 har lyckats med att skapa en stark och lätt igenkännlig profil i konstvärlden. Han låter människor utföra sina instruktioner vilka ofta bär fram institutionskritiska aspekter. Sehgals stora genombrott kom på Venedigbiennalen 2005 då han lät ett antal personer klädda som utställningspersonal dansa fram i den tyska paviljongen och avsluta sitt framträdande med ”Ohhh, this is so contemporary, contemporary, contemporary!” Han involverar publiken i sina aktiviteter och blir ett exempel på relationell estetik. Men det är för sent att dra det dit. Snarare är det en profilstark variation på temat, en profil som kan lastas med både institutionell kritik och som han gärna själv tillägger, en grön konst som är så enkel att den inte slösar med några resurser.

”Art is very powerful,” säger han. Och i en intervju: ”Den stora utmaningen för min generation är självklart frågan om vi kan förändra vår livsstil till en som är hållbar. Mitt arbete föreslår en produktionsmodell som är arbetsintensiv men inte förbrukar världens resurser.”

I ett av verken på Magasin 3 är det människor som kommer och går, vänder och vrider på sig samt säger: ”The objective of this world is to be the subject of discussion”. Både tänkvärt och sevärt. Mårten Arndtzén som recenserat utställningen i Expressen avvisar den kritiska Sehgal och ” Själv faller jag handlöst för ett ”mindre” verk, bestående av en ensam aktör på golvet i ett litet rum. Han/hon åmar omkring med halvslutna ögon och vrider sig i en långsam, fridfull koreografi…. Vem bryr sig då om institutionskritik?”

I Sehgals fall är alltså institutionskritiken lam. Dessutom är genren utomordentligt svår: På samma gång skall en konstnär utmana konstvärlden och omfamnas av den. Sehgal lyckas bara med den andra delen. Däremot är det ingen tvekan om att Sehgal är ett exempel på en konstnär som lyckats mycket väl. Vad han åstadkommit är att finna en ny kombination av möjligheter utifrån relationell estetik, interaktivitet och cross-over från dans och ekonomi. Diskursbildningen är ändå tunn och det räcker inte ens med tillägget att han är en grön konstnär. Eftersom det går så bra, går det lite för bra och det innebär nog att han i längden blir alltför bekräftande. Under det senast året har han pendlat mellan platserna 400 och 500 på artfacts. Lite högre kan han nog klättra men mycket mer än så orkar han förmodligen inte.

Mycket hemlig är Sehgal, inga bilder i katalogerna, fotografering etc. förbjuden. Ett och annat slinker genom, här är ett kort inslag från hans utställning tidigare i år i Walker Art Center.

sehgal-kiss-berlin-06.jpg
Här ett tjuvtaget foto från hans omfamningsperformance på biennalen i Berlin 2006, ett par som oavbrutet ägnar sig åt koreografisk kärlek.

Som sagt är det svårt med institutionskritik. Andrea Fraser är det största namnet i denna verksamhet och hon försöker verkligen. Betydligt vassare än Sehgal men inte ens det räcker fullt ut. I ett just nu perspektiv är Fraser och Sehgal ungefär likvärdiga i kvalitet.

Här en glimt av en exponerande Fraser i Hamburg 2003, citerande konstnärer och kritiker.

Publicerat av Lars Vilks

2008, 22 mars kl 18:26

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag,om utställningar m m,Samtidskonst

«
»

96 kommentarer till 'Del 547: Sehgal omfamnad av konstvärlden'

Prenumenera på kommentarerna via RSS eller kopiera TrackBack-adressen till 'Del 547: Sehgal omfamnad av konstvärlden'.

  1. Tino Sehgal kanske är något på spåren?
    — ”Art is very powerful,” säger han. Och i en intervju: ”Den stora utmaningen för min generation är självklart frågan om vi kan förändra vår livsstil till en som är hållbar. Mitt arbete föreslår en produktionsmodell som är arbetsintensiv men inte förbrukar världens resurser.”—

    Kanske världen (väst…) har förändrats? Kanske det skett ett generationsskifte i hur man uppfattar saker och fokus har förskjutits?
    Kanske traditionellt fokus är av banan? Hurra!
    För det kommer säkert att sätta spår.
    Spår av att man skiter i traditionerna på allvar. Nya är på väg… :-( ,eller kanske det är så, att traditioner inte gäller alls mer?Kanske vi är på väg mot ett samhälle som är rart,

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 22 mars kl 19:57

  2. Christer Eriksson: ”Det värsta med dej, Hawler, är att jag inte litar på några muslimska yttringar.. den dagen som Ni erkänner Israel som en suverän stat då kan vi börja snacka med varandra”!

    - Jag är INTE muslim.
    - Du behöver inte NIA mig.
    - Du kräver av mig ett erkännande av Israel, som jag vore någon slags statschef!
    Det kan tyckas smickrande, men..
    Det du skriver här, Christer, låter inte nyktert. Jag har nu förlorat allt förtroende för dig.
    Du gör, tvärtemot vad du tror, Israel en otjänst. Det här är ingen bra PR för Israel!

      (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 22 mars kl 19:58

  3. Christer Eriksson,

    När ska NI erkänna Kurdistan som en suverän stat?!

      (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 22 mars kl 20:01

  4. och mänskligt?
    Kanske FN:s rapporter stämmer – att världen blir rikare, diktaturerna färre. Och allt bättre.
    Kanske därför ”väst” struntar i fundamentalistiska islams maktkamp. Eftersom de flesta västerländska islamer är rätt fredliga :-) .
    Och ”väst” är egentligen rätt trötta på religiös maktkamp, eller hur? Så det är kanske därför de blandar ihop det?

    Jag hade en gång också blandat ihop det på intellektuellt västerländskt sättet att tänka & resonera – med politiska motiv. Oljan och så.
    Nu tycker jag att jag kan se att det bra handlar om – historia. Yieppie!

    Framtida då. Eller är ni av banan? Tänk. 2054 t ex? är det intressant? Kanske lever era barn då? Eller?

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 22 mars kl 20:20

  5. Jag tycker ”Heja Israel”:

    Min början föll bort. ”Shit happens” :-) ))))

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 22 mars kl 20:26

  6. Förutom Heja Israel! Så tycker jag fortfarande ” Heja – Tino Sehga”.
    Gillar nya medvetandet. Av dialog, oavsett om man är svensk eller muslim :-) . Visst är det så. Eller har jag missat något?

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 22 mars kl 20:41

  7. Hawler :
    När Kurdistan utropar sin självständighet skall jag gärna erkänna den även om jag varken är statschef eller utrikesminister.
    Kurderna har ett berättigat krav på en egen nation.
    Om du själv varit i Kurdistan vet du att muslimer i allmänhet har en negativ inställning till staten Israel existens.
    Detta är en viktig fråga för Christer Eriksson. Om du önskar hans vänskap bör du efterkomma hans önskan.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 22 mars kl 20:47

  8. Hawler:
    Jag har inget att säga.
    Mer än förlåt. Inte har jag läst det du skrivit.

    Tycker du jag ska läsa?

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 22 mars kl 20:57

  9. RURIK,

    Att ”muslimer i allmänhet har en negativ inställning till staten Israel” bestrider jag inte.
    Men JAG ÄR INTE MUSLIM!

    När det gäller befolkningen i Kurdistan så finns det en utbredd ateism främst bland den yngre generationen.
    Det kurdiska nyårsfirandet Naorooz, som av muslimer betraktas som hedniskt, blir allt viktigare för kurderna.
    Alltfler kurder ser Zarathustra som sin profet istället för araben Muhammed.
    Den kurdiska flaggan innehåller, till skillnad mot Iraks flagga, inga islamiska texter eller symboler.

    Flera sekler av arabisk-muslimsk ockupation av Kurdistan har naturligtvis satt sina spår. På landsbygden där en stor del är analfabeter har religionen fortfarande ett visst grepp om människorna. Men något Israel-hat liknande det som finns bland araberna är det inte tal om. Att befria sig helt och hållet från den arabisk-muslimska kulturen kan ta tid, men utvecklingen går i rätt riktning.

    Ps Om du tror att du (eller Christer Eriksson) är en större Israelvän än jag så tror du fel!

      (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 22 mars kl 21:18

  10. Hawler :
    Tack för en intressant beskrivning av de religiösa förhållandena i Kurdistan.Tror den kurdiska saken har mycket att vinna på att dessa förhållanden blir allmänt kända.
    Är övertygad om att du är en större Israel-vän än vad jag är.
    Men det är inte mig du ska övertyga . . .
    Ser från mot fler initierade beskrivningar av förhållandena i Kurdistan.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 22 mars kl 21:42

  11. Ni tar död på mig. ;-)
    Med allt snack….,,,,,,,,,,,,,,,,,,,
    Lämnar in. Förr nu, i alla fall. Zzzzzzz-.

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 22 mars kl 21:44

  12. Så, det har övergått i en inbördes tävlan i vem som är den störste Israel-vännen? Må bäste man vinna…

      (Citera)  (Svara)

    Rogosjin

    2008, 22 mars kl 23:11

  13. Rogosjin,

    Det är inte fel att vara Israel-vän. Jag har dessutom en personlig anledning att vara det. Jag sökte nämligen asyl i Israel, en gång i tiden, och blev välkomnad. Så det är lite grann en tacksamhetskänsla mot staten Israel.
    Därmed är det inte sagt att Israel är det bästa tänkbara fulländade landet i världen. Israel har liksom andra demokratier sina brister. Men jag skulle utan mista tvekan välja att leva i Israel framför något arabiskt- muslimskt land. Det tror jag du också skulle göra!

      (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 22 mars kl 23:30

  14. Rogosjin :
    Jag har den största beundran för serbernas 500-åriga kamp mot turkiskt förtryck och terror och förstår även mycket väl den serbiska bitterheten gentemot förrädarna i Bosnien , men serber har också det moraliska ansvaret för den största katastrof som någonsin drabbat denna planet – Första Världskriget !
    Det är en ödets ironi att storserbisk nationalism och dåligt politiskt hantverk denna gång slår tillbaka mot Serbien självt.
    Om jag vore religiös skulle jag i detta se Guds straffdom !

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 00:11

  15. Nu börjar RURIK helt plötsligt sjunga om ”det moraliska ansvaret”, som han igår inte ville befatta sig med!
    Snacka om inkonsekvens!

      (Citera)  (Svara)

    Hallå där!

    2008, 23 mars kl 00:30

  16. Hallå där!
    Tror inte du riktigt förstått vad jag debatterade med Christer Eriksson igår.
    Om jag har fel får du vara så vänlig att förklara vad du menar.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 00:50

  17.   (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 23 mars kl 01:29

  18. Hawler :
    Tack !

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 01:36

  19. Hallå där!
    Kanske ska passa på att ”sjunga”
    om något du gillar bättre ? – Jag anser att Kosovo är serbiskt territorium.
    – Jag anser att den s k självständighetsförklaringen är olaglig.
    – Jag anser att de länder som har erkänt Kosova bryter mot internationell rätt.
    Hur låter det ?

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 01:54

  20. Rurik frågade mig (22/3 15:18:33) varför jag kallade Saddam fascist i stället för stalinist. Baath-partiet, ”Arabiska socialistiska återfödelsepartiet”, grundades ca 1940 i Syrien av Michel Aflaq, som hade framför allt Mussolini som förebild, men även Hitler. Baath har haft makten i Syrien sedan 1963, och tog makten i Irak (1963 och) 1968. Baath var (och är) ett ”socialistiskt” parti — men inte kommunistiskt i sin ekonomi. Det privata ägandet försvann inte. Man var aldrig med i Internationalen.

    ”Fascistisk” förefaller mig alltså vara en mycket mer korrekt etikett på Saddam än ”stalinistisk”.

    Jag är förvisso inte någon expert på Baath-partiet. Men något vet jag. Ser t.ex. nu att Saddam Hussein, född 1937, uppfostrades av sin farbror Kharaillah Tulfah, som var pro-nazi och samarbetade med den beryktade nazi-vännen Stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini (i Berlin 1941-45).

      (Citera)  (Svara)

    Tapani

    2008, 23 mars kl 02:36

  21. Tapani :
    Tack för ditt svar!
    Det är just detta med ”socialism i ett land” utan kopplingar till de internationella socialist organisationerna och det faktum att Saddam uttryckt sin beundran för Stalin som brukar anföras som belägg för Baathpartiets och Saddams stalinism , men du pekar ju på goda argument för att ifrågasätta detta faktum.
    Vi kan väl konstatera att det finns ett visst släktskap mellan dessa ideologier. Mussolini startade t ex sin politiska karriär som socialist.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 03:06

  22. RURIK och Tapani,

    Fascist: är en person som saknar självironi.
    Ett bra kriterium för att urskilja fascister från demokratiskt sinnade människor!

      (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 23 mars kl 12:43

  23. ”The objective of this world is to be the subject of discussion”
    Ska det inte vara ”work”?

    En som inte omfamnar Sehgal är förresten konsthistorikern och -kritikern Sven Lütticken, som skrivit en riktigt läsvärd kritisk essä i ämnet.

      (Citera)  (Svara)

    Rasmus

    2008, 23 mars kl 13:15

  24. Hawler

    Inser att jag i diskussionens hetta provocerade dig onödigt mycket, då jag var intresserad att veta om du var muslim eller inte!
    Jag tar tilbaka mina sista inlägg och ber ödmjukast om ursäkt ifall jag har sårat dina känslor!

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 13:16

  25. Tack Rasmus för tips och påpekande. Om det skall vara work eller world är frågan. Jag har citerat en tidning där det tydligen skall vara så att båda meningarna sägs. Om det stämmer. Vi får gå dit och lyssna.

    Sven Lütticken är inte den ende som är kritiskt. Det är bokstavligen mycket luft i Sehgal men ingen kan förneka att han har lyckats väl. Han kan dessutom det här med positionering.

      (Citera)  (Svara)

    Lars

    2008, 23 mars kl 13:24

  26. Christer Eriksson (ria) :
    ”Tillbaka till gårdagens debatt ;
    För mig är frågan om huruvida vi är skyldiga att ingripa mot tyranner ett politisk-moralisk spörsmål.
    Individens suveräna rätt att välja sin egen principiella hållning får inte kränkas av andras principiella uppfattningar. Detta gäller i synnerhet vilken princip man eventuellt är beredd att dö för.
    Har svårt att tro att vi egentligen är oeniga i detta. Det omoraliska ligger i att ifrågasätta detta synsätt.”

    Här är jag enig med dig. Om vi istället lutade oss mot en pliktetik så kunde vi inte själva välja våra etiska ställningstaganden. Men för att återgå till den ursprungliga frågan så var vi först oeniga om detta är en faktuell eller normativ fråga, vilket jag med ditt sista svar nu tolkar som att vi är eniga om att den är normativ när du själv nämner att den är ett politisk-moralisk spörsmål.

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 13:31

  27. Christer Eriksson (ria) :
    Om man accepterar de grundläggande filosofiska betingelser har du självfallet rätt i din analys.
    Min något kontroversiella ståndpunkt är emellertid att det är omoraliskt att se detta problem som en filosofisk fråga.
    Orsaken är att redan genom att ställa den normativa frågan ifrågasätts det tankekomplex som vi är eniga om.
    Med andra ord försöker jag hävda att just denna fråga inte bör bli föremål för en filosofisk diskussion.
    (Har inte lyckats i min föresats)

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 14:40

  28. RURIK (ria) Jag kan vara enig med dig om att det borde framstå som självklart och odiskutabelt huruvida man har rätt att kvitta sig med en diktator eller inte. Det hindrar däremot inte att man alltid måste ha en utgångspunkt för sina handlingar och meningar. I detta fallet så är det en humanistisk moralfilosofi som ligger till grund för ett sådant ställningstagande, alltså att man bör behandla andra som man själv vill bli behandlad och att minimera lidandet i världen!

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 15:36

  29. Christer Eriksson (ria):
    Du har just presenterat en principiell uppfattning grundad på humanistisk moralfilosofi som
    man mycket väl kan dö för så länge den är ens EGEN principiella uppfattning.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 15:53

  30. RURIK (ria)
    Ja, antar att det är så, men det är samma principiella uppfattning som ligger till grund för rättsstaten för att garantera individen ett skydd mot övergrepp. Jag antar att Magna Charta i England var den första lagtexten, efter romarriket, som deklarerade att lagen tillhör folket och inte ledarna.

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 16:04

  31. Hallå där!
    Moraliskt ansvar kan man ha gentemot andra människor.
    Du kan aldrig göras moraliskt ansvarig inför en princip , oavsett vilken princip det rör sig om.
    I principiella frågor har man ett intellektuellt ansvar.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 16:24

  32. Lars postade ett inlägg om humanismens historia för flera månader sedan som jag tyckte gav en fin bild av densamma. Tar mig därför friheten att posta den på nytt!

    Humanitet, förnuft och bildning
    En essä om humanismen, dess historiska gestaltningar och framtida möjligheter
    Jimmy Sand, den 28 september 2004
    Humani nihil a me alienum puto.
    ”Intet mänskligt är mig främmande.”
    – Terentius (ca 195-159 f.Kr.)
    Homo res sacra homini.
    ”Människan är för människan någonting heligt.”
    – Seneca (ca 4 f.Kr.-65 e.Kr.)
    Hela den hittillsvarande historien har varit en historia om kampen för tolkningsföreträde. Att kunna tolka tillvaron på ett övertygande sätt är i någon mening detsamma som att behärska den. Därför är språket – den mänskliga tillvarons pragmatik och semantik – ett kraftfullt medel till makt. Den som kan sätta betydelse till de värdeladdade orden kan också avgöra vilka sanningar som är oantastliga och vilka lögner som är försumbara.
    Ett sådant värdeladdat ord är humanism, eller har i varje fall varit det. Innan vi frågar oss om det gått inflation i detta begrepp – om det över huvud taget är någonting värt att kämpa för längre – bör vi ställa frågan om vilka betydelser det givits av dem som haft tolkningsföreträde. Är humanism, liksom de närbesläktade idéerna om demokrati och mänskliga rättigheter, någonting specifikt västerländskt som man måste bomba fram i vissa länder? Är humanist något man kan kalla sig för att slippa ta ställning för jämställdhet mellan kvinnor och män, eller reflektera över de invanda föreställningarna om vad som är kvinnligt respektive manligt? Eller är det humanism att tolerera vilka som helst förtryckande och diskriminerande sedvänjor, med den postmoderna motiveringen att vad som anses rätt och riktigt i en kultur inte behöver vara det i en annan?
    En kort idéhistorik
    I framställningar om humanismen brukar man ofta presentera en idéhistorisk bakgrund till begreppet. Det ser jag som relevant även för vår del. Under århundradet före vår tideräknings början förespråkade romaren Cicero studia humanitas, studerandet av de gamla filosoferna, historieskrivarna och poeterna – detta för att utveckla egenskapen humanitas (’humanitet’). Under den italienska renässansen (från 1300-talets slut) dök ordet umanista (’humanist’) upp, som en beteckning för dem som sökte kunskap och föredöme hos de antika författarna. Ordet humanismus (’humanism’) är en uppfinning av det tyska 1800-talet, först om renässansens återupptäckt av det sekulära, antika kulturarvet, senare också om själva studiet av detta arv. Av detta kommer begreppet humaniora. Man kan säga att det i detta historiska hänseende funnits tre slags humanism: först under den romerska antiken, Ciceros tid, därefter under renässansen, representerad av män som Petrarca, Erasmus av Rotterdam och – ofta förbisedd – Michel de Montaigne, samt slutligen under upplysningstiden, i det som idag är Tyskland, med bland andra Wilhelm von Humboldt och Johann Wolfgang von Goethe.
    Vad var då det väsentliga hos dessa tre slags humanism? För att börja med Cicero, retorikern och politikern som levde under första århundradet före vår tideräknings början, så var denne i sina filosofiska ståndpunkter en stoiker, med influenser från både Aristoteles och skepticismen. Inom etiken stod stoikerna – till skillnad från de grekiska filosoferna – för en kosmopolitisk solidaritet och humanitet. Alla människor har ett egenvärde, oavsett etnicitet, kön och klass. Dessutom införde de naturrättstanken, enligt vilken rådande lagar kan vara bristfälliga – men att det finns en naturlig rätt som människovärdet bygger på. Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna anknyter till denna tradition. Märkligt nog kunde Cicero se naturrätten förverkligad i det romerska samhället (liknande Hegel i 1800-talets Preussen och Fukuyama i USA efter kalla kriget). Att det sedan fanns stora sociala klyftor var tydligen något han kunde bortse från eller bortförklara.
    Renässanshumanismen kan sägas ha uppstått som en rörelse i opposition mot medeltidens tänkande, där humanisterna såg den komplicerade skolastiska filosofin som en dimridå mellan den enskilda människan och den verkliga kunskapen. I mycket handlade det därför om litteraturstudier och språkvetenskapligt arbete, som i fallet med Martin Luthers översättning av Bibeln till folkspråket. Humanisterna eftersträvade att göra det komplicerade begripligt, så att lärdomen tillsammans med livet kan bilda en odelbar helhet, och anklagade den medeltida lärdomstraditionen för att ha tappat kontakten med den konkreta verkligheten. Den hade gjort människor omyndiga, medan humanisternas mål var att göra människan myndig. Som Georg Henrik von Wright och andra påvisat lade detta projekt grunden för den vetenskapliga revolutionen, det kapitalistiska systemet (jfr. Max Webers tes om den protestantiska etiken och kapitalismens anda) och över huvud taget det moderna samhället.
    På samma sätt som renässanshumanismen hänger samman med reformationen och den vetenskapliga revolutionen, så kan man inte förstå den s.k. nyhumanismen annat än i samband med upplysningen och franska revolutionen. Det är först under upplysningstiden – den fas i den kulturella utvecklingen som inträder i ett land, vilket som helst, när det lämnar den feodala samhällsformen – som renässansens ideal om den fria människan slår igenom. Immanuel Kant, den filosof som kanske bäst sammanfattat arvet från denna tid, beskriver upplysningen som ”människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet” (ur Svar på frågan: Vad är upplysning? från 1784). I enlighet med Arsenij Gulygas biografi om Kant kan man hos upplysningen urskilja tre bärande element: För det första idén om formella mänskliga rättigheter, som man uppfattar som humanismens garant; för det andra spridandet av kunskaper som ett universellt botemedel mot alla sociala missförhållanden; samt för det tredje det historiska perspektiv som inte bara lägger grunden för det moderna studiet av historien, utan också har en genomgående optimistisk syn på den historiska utvecklingen. Ett karakteristiskt exempel på detta är markis Jean Antoine de Condorcets Människosläktets andliga förkovran (eller, med en direktöversättning av den franska titeln: ’Utkast till en historisk översikt över det mänskliga tänkandets framsteg’), skriven 1793, medan författaren var på flykt undan franska revolutionens skräckvälde.
    I anslutning till von Wright kan man hävda att om renässanshumanisterna kämpade för människans värdighet, hennes oberoende av etablerade auktoriteter i frågor om sanningen, så var nyhumanisternas nyckelord bildning. Två månader innan Kants publikation skrev Moses Mendelssohn: ”Ett språk uppnår upplysning genom vetenskaperna och kultur genom socialt umgänge, poesi och tal. Det förra gör oss skickligare i teoretiskt bruk, det senare i praktiskt. Tillsammans förlänar de språket bildning.” (ur Om frågan: Vad innebär upplysning?). Sedan använde den preussiske utbildningsministern Wilhelm von Humboldt detta relativt nyskapade, tyska ord – Bildung – som ledstjärna för det 1809 grundade Berlins universitet. Denne efterföljare till Kant ville med ordet återuppväcka det grekiska idealet paideia, uppfostran eller utbildning. Grekernas föreställning om ett nära samband mellan människans kunskap och den värld varom kunskapen handlar, blev hos Humboldt förbunden med den tyska idealismen, för vilken han var en viktig talesman, men också oundvikligen de moderna föreställningarna om individ, utveckling och natur. Bildning är någonting som utvecklar den människa som skaffar sig den, vidgar hennes horisonter och fördjupar hennes förståelse. Därför handlar det för Humboldt inte så mycket om innehåll, utan snarare om ett tillägnande av ett visst sätt att tänka. Om Cicero förespråkade studiet av poeter, filosofer och historieskrivare, så ser Humboldt språk, matematik och historia som de viktigaste ämnena. Språket bör helst vara modersmålet olikt, så att dess struktur framträder tydligt; matematiken är vid åtminstone mer avancerade stadier tillräckligt abstrakt för att forma förnuftet; inom studiet av historien, slutligen, gäller det att förstå de stora skeendena. Tanken är förstås att individen genom denna formella bildning ska lägga grunden för en livslång process av lärande.
    Sammanfattningsvis kan det konstateras att det vi kallar humanism, i dess olika historiska gestaltningar, centrerats kring idéer om en universell humanitet (naturrätten och de mänskliga rättigheterna), ett lika universellt, kritiskt förnuft i livets tjänst (sökandet efter kunskap oberoende av auktoriteter), samt bildningen som en process för att förverkliga dessa idéer. Andra historiska fenomen, nära besläktade med humanismen, är sekularisering, vetenskapliga framsteg och ekonomisk liberalism – men dessa är snarast sekundära, för den sakens skull inte mindre viktiga, följdföreteelser. Begreppet humanism har ofta fått stå för en ideologi om ”människan i centrum”, vilket gör att humanister under det gångna århundradet bildat front mot religiös fundamentalism och politisk totalitarism, men de har också fått ta emot kritik för att stå för en ohållbar världsbild och ofta också en dold agenda. Hur detta kunnat ta sig uttryck ska vi undersöka i det följande.
    Nittonhundratalets humanister och antihumanister
    Under 1900-talet fick humanismen genom sina företrädare en mer uttalat politisk, eller i varje fall ståndpunktsorienterad framtoning. Mitt under depressionen kom i USA Humanistiskt manifest (1933), undertecknat av bland andra den pragmatiske filosofen och pedagogen John Dewey, som förespråkade en icke-teistisk livsåskådning som alternativ till världens religioner, men också nationell ekonomisk och social planering. På den europeiska kontinenten försvarade Jean-Paul Sartre sin filosofi med skriften Existentialismen är en humanism (1946), där han hävdar människans radikala frihet och förnekar varje form av högre instans över henne. Innan dess hade Sartres landsman Albert Camus med boken Myten om Sisyfos (1942) beskrivit människans situation i en värld som i sig saknar mening, och med Människans revolt (1953) angav han kampen för mänsklig värdighet som en väg till att ge livet mening. I Sverige polemiserade den analytiske filosofen Ingemar Hedenius mot framför allt kristendomen, med skriften Tro och vetande (1949), medan den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright med böcker som Vetenskapen och förnuftet (1986) och Myten om framsteget (1993) snarare riktade udden mot övertron på naturvetenskap, ekonomi och teknologi.
    Det förra seklet skådade också fenomen som humanistisk marxism, vilken med representanter som Sartre och Maurice Merleau-Ponty utgick från de 1932 publicerade Ekonomisk-filosofiska manuskripten (som Karl Marx skrev 1844). Bland annat ville man, med stöd hos den unge Marx, ta avstånd från stalinismen och marxism-leninismen för att istället betona teorierna om alienation och om människans frigörelse från exploatering och förtryck. Ett annat fenomen var den humanistiska psykologin, som på 1960-talet framträdde med anspråk om att vara en tredje väg vid sidan av behaviorismen och Freuds psykoanalys. Som grundare brukar Abraham Maslow utpekas, men bland övriga namn i samma krets finner vi Aldous Huxley, Viktor Frankl, Arthur Koestler och Rollo May. Med influenser från bl.a. österländsk filosofi och meditativa praktiker, existentialism och fenomenologi, betonades den enskilda människans potential till självförverkligande. Personlig utveckling och frigörelse, en befrielse från falska jagbilder, betraktades som en angelägenhet för psykologisk teori och praktik.
    Samtidigt med detta genombrott på bred front, om man nu vill tolka ovan uppräknade uttryck som ett sådant, så har humanismen under 1900-talet stått inför allvarliga utmaningar och mött sina skarpaste kritiker. Människan har med de natur- och samhällsvetenskapliga framstegen, genom dess medicinska, teknologiska och administrativa tillämpningar, inte bara åstadkommit världsomspännande och snabba kommunikationsmedel, minskad barnadödlighet och sjukdomsrisk samt ökad genomsnittlig livslängd – hon har också skapat dödslägren i Auschwitz och Gulag samt bomberna över Hiroshima och Vietnam. Människan har från rymden sett den planet som är hennes hem, vilket om något bör mana till större insikt om nödvändigheten av en global solidaritet och humanitet, men hon har också vållat de globala utmaningar som den ekologiska krisen innebär.
    Inte bara har sådana som Hitler, Stalin och bin Ladin förlöjligat humanismen och dess ideal, utan den har också kritiserats av mer välmenande personer för sina brister: Den franske idéhistorikern Michel Foucault talade om ”människans död”, med vilket han menade att idén om människan som sådan är en uppfinning av 1800-talet. Inom humanvetenskaperna har man under 1900-talet fått allt större insikt om människan som en bärare av inte någonting substantiellt, utan snarare av olika struktursammanhang: språkliga, sociala, kulturella, etc. Det vi ser som den mänskliga individen är i stort formad av olika slags socialisation. Annan kritik liknande Foucaults är feministisk (Simone de Beauvoir, Judith Butler) eller s.k. postkolonial (Frantz Fanon, Edward Said). Med tiden har också en biologistisk människosyn, med betoning av genernas och evolutionens betydelse, fått ett allt större genomslag. Frågan om arv eller miljö är inte längre relevant. Den stora frågan är snarare huruvida det bortom de språkliga, sociala och biologiska kontexterna alls går att finna den individ som för humanismen är så central. Utan en kritisk omvärdering kan inte det humanistiska credo bli något annat än en läpparnas bekännelse, ett till intet förpliktigande sätt att försköna sitt moraliska kapital – hur mycket dess ideal än propageras.
    Perspektiv inför framtiden: Humanitet, förnuft och bildning
    Hur kan då en humanism för det tredje millenniet formuleras för att övervinna de brister som dess kritiker påtalat? Som Alf Ahlberg en gång påpekat, i sin utmärkta bok Humanismen: Historiska perspektiv och nutida synpunkter (1951), är humanismen i grund och botten en livsåskådning. Den kan inte – lika lite som socialism eller feminism – vara vetenskapligt motiverad. Som all livsåskådning bygger humanismen på en kärna av övertygelse, eller tro om man så vill, vad gäller ideal och mål. Sedan kan – och bör kanske också – medlen för att uppnå dessa mål vara föremål för vetenskapliga undersökningar. Enligt Ahlberg är det här som skiljelinjen mellan profan och religiös humanism går: hos den förra kan en vetenskaplig människosyn tjäna som grund för humanismen, medan den senare snarare hävdar att det hos människan finns något ”som på en gång är högre än människan men som hon likväl upplever som sitt innersta och sanna väsen”. Detta essentiella, som måste vara föremål för vördnad, är vad man kan kalla humanitet – gemensamt för alla människor i konkret mening.
    Kritikerna av humanismen, ofta kallade antihumanister, har pekat på det ohållbara och ofta farliga i att alltför skarpt åtskilja människan från resten av verkligheten. Darwins teorier har idag blivit allmänt erkända, så till den grad att sociobiologiska föreställningar – ofta konservativa när det gäller sexualitet eller etnicitet – kan samsas med uppfattningen att djur och natur helt oproblematiskt kan exploateras i den hejdlösa tillväxtekonomins namn. Mot detta kan sägas att människan i någon mening naturligtvis är ett djur som vilket annat som helst, men hon äger samtidigt förmågan att reflektera kring sina givna förutsättningar. Man kan formulera det som att förnuftet, eller kulturen om man så vill, utgör hennes evolutionära försprång. Lustupplevelser kan äga ett egenvärde, men de behöver inte vara det enda, eller ens det högsta. Att som levnadsprincip ha ohämmad behovstillfredsställelse är inte individualism, utan blott naken, narcissistisk egoism. Människan är för det första ett socialt djur, med vilket menas att hennes välbefinnande förutsätter andra människors välbefinnande. Egoismen sätter den egna personen i första rummet; individualismen är en hållning där man erkänner varje annan individs rätt till välbefinnande i lika hög grad som sin egen. För det andra är människan som alla andra djur beroende av de ekologiska sammanhangen. Som von Wright argumenterat för, så bör människans herravälde över naturen förenas med en besinningsfullhet och beredskap att respektera det jämviktstillstånd som råder i naturen.
    Humaniteten är, som vi ser, förenat med vad man kalla ett praktiskt förnuft eller gott omdöme. Hur uppnås då ett sådant? Jo, genom bildning förstås, skulle humanisten svara. Det bildningsbegrepp vi här vill propagera för kan förstås ur två perspektiv, omöjliga att helt skilja åt: dels den aristoteliska etiken, med dess betoning av odling av karaktären, dels den hermeneutiska kunskapsteorin, sådan den lagts ut av Hans-Georg Gadamer. Hermeneutiken uppstod som en vetenskapsfilosofi för humaniora (ett ord som lustigt nog betyder ungefär ’studier för att göra människan mänskligare’), men under 1900-talet har den utvecklats till en filosofi med giltighet också utanför den akademiska världen. I likhet med Humboldt betonar Gadamer språkets betydelse – det är ju främst det som skiljer människan från djuren och hjälpt henne utveckla sitt förnuft och sin kultur. Språket kännetecknas också av den dubbelhet som präglar den mänskliga tillvaron som sådan: det formas och förändras av den individ som brukar det, samtidigt som språket i gengäld också formar individen. Martin Heidegger, Gadamers mentor, var ibland mer nyanserad än Sartre i sin existentialfilosofi: Han talade om ”kastadhet”, med vilket åsyftades att människan alltid redan befinner sig i en situation som bär på mening av olika slag. Den enskilde har inte själv skapat sin värld. Men samtidigt är människan också ”kastande”, vilket också Sartre ansåg, då hon är engagerad i att skapa sin framtida värld. Överfört till hermeneutiken innebär det att vi alltid kan vidga våra vyer, det vill säga överskrida de kontexter som begränsar oss. Det är bildningens intellektuella sida: Att intressera sig för det Annorlunda, inte för att kunna känna igen sig – inte på något ytligt plan – utan snarare för att få förståelse för det mänskligas mångfald. Ökad förståelse för den Andre medför att man själv växer som människa, men det är i likhet med språket en process som aldrig kan fullbordas. Historien når aldrig sitt slut. Man måste utgå från att alltid kunna lära sig någonting nytt.
    Trots att den katolska, medeltida filosofins intresse för Aristoteles kan ha bidragit till att ha gjort honom ideologiskt suspekt i somligas ögon, så är det viktigt att skilja på den aristoteliska metafysiken och den aristoteliska moralfilosofin. Den förra var ju en viktig grund för den världsbild som Nikolaus Copernicus och hans efterföljare såg till att avskaffa, medan den senare blev föremål för uppskattande studier från renässanshumanisternas sida. Aristoteles talade om arete, tidigare ofta översatt som ’dygd’, medan senare översättningar föredragit ’förträfflighet’, ’duglighet’ eller ’förtjänstfullhet’. Han ansåg att lycka (eudaimonia) är människans högsta mål. För att tala om moraliskt handlande måste man förutsätta aktörens frihet, att det goda inte är bestämt på förhand. Men för att kunna välja det goda måste man ha arete. Denna egenskap uppnår man genom övning i måttfullhet, ”den gyllene medelvägen”, dvs. en balans mellan övermod och feghet, slöseri och snikenhet, tygellöshet och känslolöshet, etc. För den som händelsevis inte uppskattar vare sig tyska eller grekiska filosofer, så kan liknande tankar återfinnas inom den buddhistiska traditionen. Böcker av Dalai lama är ju i våra dagar tämligen lättillgängliga.
    Avslutningsvis kan Bengt Kristensson Ugglas Slaget om verkligheten (2002) rekommenderas. Det är en omvärldsanalys som lyfter fram hermeneutiken, ”konsten att tolka”, som en viktig strategisk kompetens i vår postindustriella, postmoderna och globaliserade värld. Där renässanshumanismen relaterar till reformationen och den vetenskapliga revolutionen; nyhumanismen hänger samman med upplysningen, human- och samhällsvetenskapernas framväxt samt de omfattande sociala och politiska omvälvningar som följde på franska revolutionen; likaledes kan den humanism som behövs för vår tid bara förstås mot bakgrund av vår tids förutsättningar. Som von Wright påpekat, så kan historiska kulturer som det antika Grekland eller Indien vara för annorlunda för att erbjuda lösningar för oss västerlänningar idag. Varje tid och varje kultur har sina problemformuleringar. Dock kan studierna av det Annorlunda lära oss att ställa frågorna på andra sätt än de invanda. Vem vet om vi då inte också kan nå fram till mer produktiva svar? Den västerländska kanon måste ge vika för det som Goethe kallade ”världslitteratur” – annars kan inte humanismen vara annat än konservativ. Det sant humanistiska ligger i en ständig beredskap att tänka om, att bildning aldrig kan vara någonting färdigt.
    Litteratur
    Då jag inte använt mig av notsystem eller litteraturhänvisningar i vanlig mening, även om ett flertal böcker omnämnts, så är följande förteckning att betrakta som tips för vidare läsning:
    Ahlberg , Alf, Humanismen: Historiska perspektiv och nutida synpunkter (1951), Dualis Förlag, Ludvika 1992.
    Aristoteles , Den nikomachiska etiken, översatt av Mårten Ringbom, Bokförlaget Daidalos, Göteborg 2004.
    Azar , Michael, Frihet, jämlikhet, brodermord: Revolution och kolonialism hos Albert Camus och Frantz Fanon , Brutus Östlings bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag 2001.
    Camus , Albert, Myten om Sisyfos ( Le mythe de Sisyphe , 1942), översatt av Gunnar Brandell och Bengt John, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2004.
    * Människans revolt ( L’homme révolté , 1953), översatt av Gunnar Brandell, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2002.
    Condorcet , de, Marquis, Människosläktets andliga förkovran ( Esquisse d’un tableau historique des progrès de l’esprit humain , 1793), översatt av Arne Klum, Carlssons Bokförlag, Stockholm 2002.
    Dalai lama , Etik för ett nytt millennium (Ethics for the New Millennium, 1999), översatt av Alf Galvensjö, Egmont Richter, Malmö 2000.
    Fukuyama , Francis, Historiens slut och den sista människan ( The End of History and the Last Man , 1992), översatt av Staffan Andræ, Norstedts Förlag, Stockholm 1992.
    Gulyga , Arsenij, Immanuel Kant ( Kant , 1977), översatt av Håkan Edgren, Bokförlaget Daidalos, Göteborg 1988.
    Kant , Immanuel, ”Svar på frågan: Vad är upplysning?” ( Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung? 1784), ur Östling, Brutus (red.), Vad är upplysning? Kant, Foucault, Habermas, Mendelssohn, Heidegren , översatt av Ulf Peter Hallberg et al., Brutus Östlings bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag 1992.
    Kristensson Uggla , Bengt, Slaget om verkligheten: Filosofi – omvärldsanalys – tolkning , Brutus Östlings bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag 2002.
    Kurtz , Paul, ”Humanistiskt manifest 2000: Ett upprop för en ny världsomfattande humanism” ( Humanist Manifesto 2000 ), översatt av Lars Torstensson, http://www.humanisterna.org/HumManifest2000.html
    Liedman , Sven-Eric, Ett oändligt äventyr: Om människans kunskaper , Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2001.
    Mendelssohn , Moses, ”Om frågan: Vad innebär upplysning?” ( Über die Frage: was heisst aufklären? 1784), ur Östling, Brutus (red.), Vad är upplysning? Kant, Foucault, Habermas, Mendelssohn, Heidegren , översatt av Ulf Peter Hallberg et al., Brutus Östlings bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag 1992.
    Schöldberg , Charlotta, ”Martin Heidegger om individualitet och det egna”, ur Glänta 1-2/2001.
    Sartre , Jean-Paul, Existentialismen är en humanism ( L’existentialisme est un humanisme , 1946), översatt av Arne Häggqvist, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2002.
    Weber , Max, Den protestantiska etiken och kapitalismens anda ( Die Protestantische Ethik und der Geist des Kapitalismus , 1904), översatt av Agne Lundquist, Argos Bokförlag, Lund 1978.
    Wright , von, Georg Henrik, Humanismen som livshållning och andra essayer (1978), Månpocket, 1996.
    * Vetenskapen och förnuftet: Ett försök till orientering (1986), Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2000.
    * Myten om framsteget: Tankar 1987-1992 med en intellektuell självbiografi (1993), Månpocket 1996.

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 16:34

  33. Christer Eriksson (ria):
    Instämmer i din uppfattning och beskrivning av den historiska bakgrunden.
    Idéhistorien visar oss vägen till förståelse av tankens rötter men det filosofiska tänkandet har fått finna sig i att stå i skuggan av de mera renodlade naturvetenskapliga disciplinerna
    de sista århundradena.
    Det kan också ifrågasättas om det längre är möjligt att systematisera allt vetande och all kunskap i ljuset av kvantfysikens senaste rön.
    Man kan ju alltid hoppas . . .

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 16:47

  34. det är lite lustigt detdär med den relationella estetiken. referenser till den funkar lite som skällsord nuförtiden.. sehgal får ingen kram utav mej. men jag kan skaka hand. fraser däremot. mamma mia. Lars, tyckte du å martin var lite elaka mot henne i hur-man-blir-boken (läste något utdrag på nätet nyligen). frasers untitled från 2005 e ett genialiskt verk. naken eller ej. till skillnad från sehgal tar hon konekvenerna av sitt handlande. varande. producerande

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 23 mars kl 17:00

  35. RURIK (ria) Man framhäver gärna kvantfysiken som om det innebär ett paradigm-skifte för det vetenskapliga tänkandet endast för att vi inte ännu har lärt oss fastställa principerna för dess natur. Det finns i så fall exempelvis kulblixtar eller klotblixar som man än så länge inte lyckats hitta en förklaring på, utan bara en lös teori om att den består av plasma. Sedan är det många som betraktar Einstein’s teorier som ett paradigm-skifte i förhållande till Newton angående kroppar i rörelse. Där måste man också ha klart för sig att medan Newton’s teorier behandlade kroppar i långsam rörelse så är det ändå en avgörande skillnad i Einstein’s fall eftersom kontexten är annorlunda då det handlar om kroppar i snabb rörelse. Det handlade snarare om att Einstein kompletterade Newton. Ett ytterligare bevis på det är att man fortfarande lär ut Newton’s lagar i skolan.

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 17:09

  36. RURIK (ria) Jag tycker också ibland att det är synd att filosofin har fått ge vika för naturvetenskaperna men det är viktigt att få med sig att vetenskapen är ett resultat av det filosofiska tänkandet och lämnar säkrare adekvata svar på hur världen hänger samman. Det var annorlunda under 500-talet e.k. där filosofin fick ge vika för kristendomen som stod i ett klart motsattsförhållande till det förutsättningslösa filosofiska tänkandet.

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 17:37

  37. Ojdå, här var det många paradigm-skifte… :-)

    Det diskuterades väldeliga på 70-talet på landets kultursidor, runt ett avgörande paradigmskifte inom vetenskapen.

    Vad jag kommer ihåg, så menade man att vetenskapliga rön är att betrakta under de parametrar man valt att ta hänsyn till. Dvs, det finns många parallellt existerande ”sanningar” – alla empiriska forskningsresultat är lika riktiga, under sina givna förutsättningar. Man förstod att valet av parametrar är personligt.
    T ex ”ersätter” då inte Einsteins teorier Newtons.

    Det gick en utmärkt serie på TV då också, som förklarade vetenskap ur just den synvinkeln. Jacob Bronowski’s Människans framsteg. Carl Sagan är kanske mer känd – han var en efterföljare till JB.

    Sen minns jag att de som sysslade med humaniora var lite putta – för att inte riktigt ”fick va’ me’” i diskussionen…
    Antar att de inte riktigt ansågs behöva det paradigm-skiftet. :-)

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 23 mars kl 17:48

  38. Christer Eriksson (ria):
    De senaste rönen som också slutgiltigt löser de problem Bell`teorem skapade ,är mer än ett paradigmskifte – faktum är att det logiska tänkandet baserat på empirisk kunskap förvandlats till litteratur.
    Forskarna har faktiskt stora problem med att defeniera det de har bevisat i temporär avsaknad av relevanta begrepp !
    ( I varje fall är det mycket svårt för en lekman att förstå och förklara)

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 17:49

  39. Cecilia: Huruvida man ska tillämpa vetenskapliga metoder på humaniora är bekymmersamt men ta exempelvis kognitiv beteendevetenskap inom psykologin så har det haft en viss framgång i förhållande till Freud och Jung. Problemet är, som sagt, att en rent mekanistisk förklaringsmodell där allt har en orsak och en verkan genast kommer i konflikt med tanken om den fria viljan, eftersom alla skeenden är deterministiska.

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 18:05

  40. Christer Eriksson (ria) :
    Jag har stor tro på att ett filosofiskt tänkande som kan verbalisera kvantfysikens senaste rön kommer att återge filosofin dess rättmätiga plats i den vetenskapliga hierarkin.
    Kan dock inte se hur det ska kunna åstakommas eller vem som ska påta sig uppgiften.
    P.S. Inlägg väntar i spamfiltret som ger en bakgrund till detta resonemang.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 23 mars kl 18:06

  41. Christer:
    Jag förklarade nog dåligt…
    Vad man insåg är att den fria viljan också ”ingick” i naturvetenskaplig forskning. Och att just den mekaniska förklaringsmodellen du talar om, inte alls står i konflikt med det.
    som jag förstått det…

    PS. Att bunta ihop Freud och Jung, är väl lite att ta i ;-) .

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 23 mars kl 18:14

  42. Cecilia: Jag kanske inte uttryckte mig så tydligt själv. Jag menade att naturen och människan skiljer sig på ett avgörande sätt genom att människan är, som John Locke uttryckte det ett ”tabula rasa”, ett oskrivet blad. Djuren har exempelvis instinkter som är medfödda, medan vi har ett förnuft som vi hela tiden måste använda för att träffa rätt val för vår överlevnad. Släng en hund i vattnet och den vet redan på förhand hur man simmar, vi kan förutse det. Själva drunknar vi direkt om vi inte har lärt oss simkonsten. Freud ville förklara psyket gentemot vårat förhållande till fadern. Exempelvis kognitiv vetenskap utgår från den materialistiska världsbilden om orsak och verkan där våra tankar skapar förutsedda känslor och beteenden.

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 18:54

  43. Karin. Institutionell kritik är svårt och även Fraser omfamnas av konstvärlden. Är hon ens kontroversiell? Hennes insats är att hon formulerat problemen och visat hur svårt det är att göra något mer.

      (Citera)  (Svara)

    Lars

    2008, 23 mars kl 21:00

  44. RURIK (ria) Jag tycker också att filosofin får oproportionellt liten plats i undervisningen. Varken i grundskolan eller gymnasiet finns ämnet på skolplanen. Först på universiteten och högskolan kan man lära sig det. Det blir ändå fel att ställa vetenskapen i ett motsattsförhållande till filosofin. Vetenskapen har bevisat sin bärkraft genom hela den tekniska utveckling som har följt i spåren av vetenskapliga upptäckter. Vetenskapen har uppstått som en direkt konsekvens av den filosofiska viljan att förstå världen. Genom att pröva teorier gentemot empiriska data så har vi uppnått ett samhälle som saknar motstycke i historien. Filosofin har också sin speciella och viktiga roll som är helt fristående från det vetenskapliga förhållningssättet när det exempelvis handlar om begreppsbildning.

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 23 mars kl 21:11

  45. Den stora utmaningen för mig är självklart frågan om jag kan förändra min livsstil till en som är hållbar.

      (Citera)  (Svara)

    TJ

    2008, 23 mars kl 21:24

  46. Det är inte många bland svenska ledarskribenter eller bland medarbetarna på SVT som vet vad Anfal är; skrev signaturen Tapani här på bloggen nyligen.
    Det är populärt i Sverige idag att leka Irakexpert. Vem som helst har rätt att göra det. Det ställs inga krav på den som vill utnämna sig själv till Irakexpert. Man måste inte besitta specialkunskaper om Irak eller äga kännedom om Anfal. Och det krävs ens inte att man ha varit i Irak för att få bli Irakexpert. Det är snarare en fördel att man aldrig varit i Irak och inte känner till så mycket om Iraks historia, befolkning och förhållandena där. Ju ignorantare desto korrektare åsikter.
    Åsikter om Irakfrågan finns det gott om i dagens Sverige, men kunskaperna är ytterst skrala och de konstruktiva idéerna på hur man ska lösa Iraks problem lyser med sin frånvaro.
    Det är med andra ord precis som det brukar vara!

      (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 23 mars kl 23:48

  47. Kurdistan puts out welcome mat for Westerners

    ”The Kurdish people are very open, very friendly”
    ”The women even dress in a very Western style. You don’t see any burqas in Kurdistan”
    ”The Kurds are very peaceful people,” ”They don’t seem to have the tribal angst that you find in other regions of the Middle East.”
    ”We heard some amazing stories meeting with people who were able to survive the atrocities under Saddam. ”But one of the beautiful things about the Kurds is that they didn’t seek out revenge. They’re saying, ‘Let us live in peace and govern ourselves.’ It was very encouraging.”
    Så skriver Steve Stephens:
    http://www.krg.org/articles/detail.asp?lngnr=12&smap=02010200&rnr=73&anr=22810

    Kurdistan visar vägen
    Ett samhälle som kastat av sig religionens ok och som med stora kliv stegar mot modernism, välfärd och demokrati.
    I Suleymania och Hawler ser man faktiskt färre beslöjade kvinnor än i Stockholm och Göteborg!
    Fortsättningen på Kurdistans saga hänger i mångt och mycket på västmakternas agerande med USA i spetsen. Måtte västmakterna förvalta detta vänligt sinnade land på rätt sätt!

      (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 24 mars kl 00:20

  48. TJ: om tillräckligt många svenskar förändrar sin livsstil till en som är hållbar kommer sönderfallet av vårt samhälle att accelerera. För då följer ett ekonomiskt sönderfall som påbyggnad på mångkulturens.

    Att förändra tillräckligt många människors livsstil kräver global diktatur och är politiskt omöjlig. Så naturförstörelsen och övrigt förfall kommer att fortgå till efter Stora Kriget. Därefter finns nya möjligheter. Att ett totalt kärnvapenkrig skulle utsläcka hela mänskligheten är bara trams.

      (Citera)  (Svara)

    mellis

    2008, 24 mars kl 10:58

  49. Frågan om yttrande- och handlingsfrihet gentemot muslimer (och för muslimer) blir nu akut, sedan påven på påskaftonens stora kvällsmässa (då av tradition konvertiter ska döpas) döpte 55-årige Magdi Allam, född i Egypten som muslim, idag vicedirettore för stora Corriere della Sera.
    http://erixon.com/blogg/?p=439

    Allam har i tidningen berättat att han sedan fem år lever under ständig bevakning, med beväpnad karabinjär-eskort varje gång han ska ut, sedan öppet tagit avstånd från Hamas och Iran och deras terror-metoder. För den som kan läsa italienska finns texten här:
    http://www.corriere.it/cronache/08_marzo_23/conversione_magdi_allam_34d0da06-f8ac-11dc-8874-0003ba99c667.shtml

    Och tidningsmän i Italien och världen över accepterar tyst att en bestämd grupp hotar en ledande tidningsman till livet, år efter år efter år. Man blir inte direkt imponerad när man ser hur de kryper inför ”insurgenter” och ”frihetskämpar” av den ullen, och spottar på Bush som försökt ta itu med dem.

      (Citera)  (Svara)

    Tapani

    2008, 24 mars kl 13:10

  50. TJ :
    En hållbar livsstil ställer krav på vissa insikter.
    Bl a bör man känna till vad som är ohållbart .
    Hur ser din analys ut – vad hotar , vilka konsekvenser fruktar du och finns det någon lösning på problemen ?

    Att finna svaren på dessa frågor är nog för de flesta den stora utmaningen.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 24 mars kl 13:26

  51. Tapani :
    Antar att situationen ändrats nu när Magdi Allam konverterat och blivit döpt av påven.
    Som journalist betraktas Allam som ideologisk förrädare när han inte deltar i kampen mot kapitalismen (USA) men som katolik kommer han att få kyrkans stöd. Journalisters medvetna utnyttjande av sin position för främjandet av egna politiska intressen är tills vidare det största hotet mot yttrandefriheten i länder som ännu har en sådan.

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 24 mars kl 13:43

  52. Mer om ledande tidningsmän: Klockan fyra på morgonen i förrgår kom polisen hem till Ilhan Selcuk, chefredaktör för turkiska tidningen Cumhuriyet. Selcuk är 83 år, har haft två hjärtoperationer, och är idag beroende av regelbunden medicin och läkartillsyn. Men domstolen sade nej till en begäran från hans advokater att arresteringen skulle vara i hemmet eller på ett sjukhus. Han hade nämligen arresterats som terrorist med planer på omedelbar attack. Han sägs ha uppmanat turkarna att göra upplopp mot staten (rättare sagt, styrande AKP-partiet).

    Turkiets politik vet jag väl ingenting om. Men jag förvånades alltid över att svenska journalister så helt slöt islamistiska (nu regerande) AKP till sitt hjärta. Selcuk är inte den ende som har arresterats nu — bland annat en tidigare rektor för Istanbuls universitet häktades för upprorsförsök. Man kan undra om Turkiet nu kommer att följa i Irans fotspår.
    http://corner.nationalreview.com/post/?q=NTIzZTFiMGY0MTgzNWU4YzJlZDgzYzJkNWUzMjMxOWM=

      (Citera)  (Svara)

    Tapani

    2008, 24 mars kl 13:53

  53. Islamistregimen i Turkiet slog till mot Naoroozfirandet i Van

    Muslimer betraktar det kurdiska nyårsfirandet (Naorooz) som avguderi. Islamistregimen i Turkiet ser med oblida ögon på att denna tradition högtidlighålls av kurderna.
    Det turkiska gendarmeriet, historiskt känt för sin hänsynslöshet, gick nyligen till attack mot fredliga Naoroozfirande människor i staden Van. Minst två människor dödades och ett stort antal skadades av den brutala attacken. Hundratals blev arresterade.

    Även i den kurdiska staden Qamishli i Syrien blev kurder utsatta för våld av den syriska regimens beväpnade styrkor. Ett okänt antal människor blev skadade och många andra fängslade.

    Har någon hört någon reaktion från svenska medier och politiker…
    EU eller FN?
    Tänk om det hade varit Israel som gått till attack mot Eid-firande muslimer?!

      (Citera)  (Svara)

    Hawler

    2008, 24 mars kl 14:41

  54. Kanske jag får komma med ännu några ord om yttrandefrihet gentemot m-sl-mer: BBC rapporterar från Canada om hur journalisten Mark Steyn dragits inför landets Human Rights Commission. Brottet? En artikel ”Framtiden tillhör islam”, där han också säger att ”Europa är för svagt för att kunna stå emot omvandlingen till ett Eurabia”.

    Och för den texten blev muslimer ohyggligt upprörda.

    Human Rights Commission ska enligt sina stadgar ta itu på skarpen med dem som kan antas utsätta någon annan för hat eller förakt. Klart, säger HRC, att Steyn’s ord kan leda till att kanadicker börjar ogilla, till och med förakta, muslimer.

    En annan tidningsman, Ezra Levant, som publicerat de danska karikatyrerna, blev frikänd. Men då hade hans rättegångskostnader kostat honom $100.000. Hans tidning är nedlagd nu. (Finns dock på nätet. Min anm.)
    http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/7273870.stm

      (Citera)  (Svara)

    Tapani

    2008, 24 mars kl 16:09

  55. Även i USA! Joey Vento, som äger en ”cheesesteak restaurant” i Philadelphia hade satt upp en skylt där: ”Detta är USA. Var vänlig tala engelska när ni beställer.” Vad tror ni Philly’s Commission on Human Relations gjorde? Just det. Åtal. Sex timmars juridisk inkvisition mot Mr Vento blev det. Diskriminering! Kunder med vissa bakgrunder kunde avskräckas från att äta där! Nästan lika illa som skyltarna ”Endast vita” i sydstaterna en gång i tiden, hävdade åklagaren. — Mr. Vento invände att den som inte förstod engelska ändå inte kunde läsa skylten och alltså inte kunde vara diskriminerad.

    Så med röstsiffrorna 2 – 1 frikände kommissionen Mr. Vento.
    http://online.wsj.com/article/SB120619848436557525.html?mod=opinion_journal_political_diary

      (Citera)  (Svara)

    Tapani

    2008, 24 mars kl 16:27

  56. Lars. ja hon är kontroveriell! jag skulle vilja gå så långt att hennes insats i konstvärlden är revolutionerande och en förutsättning för tex sehgals produktion. lätt att ta för givet. intressant dock att hon först nu på senare tid inte curaterar sina egna utställningar och att verken då faller platt. jag jmfr haarlem nu i vintras med tex retron på dunkers. hon är på något vis över-producerad. yber kontroll. har du läst hennes texter på lawlers verk? där faller bitarna på platts. för mej

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 24 mars kl 17:57

  57. men sen e det ju det som vi varit inne på tidigare med att förnya sig och en lång konstnärskarriär jmfrt med back in the days

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 24 mars kl 18:02

  58. Karin. På vilket sätt skulle Frasers insats vara revolutionerande? Väl starkt. Hon är onekligen betydelsefull, en konstnär som formulerat ett problem som är både besvärande och till synes olösligt. Hon är kontroversiell men på ett sådant sätt att hon också starkt attraherar konstvärlden. Har man plats 457 är man inte precis bortstött. Jag tror inte att hon är förutsättningen för Sehgal. Hans utgångspunkt är väl ganska enkelt eftersom det vimlar av referenspunkter.

      (Citera)  (Svara)

    Lars

    2008, 24 mars kl 22:57

  59. Tapani! Tack för exemplet med skylten. Det har avsevärda filosofiska dimensioner.

      (Citera)  (Svara)

    Lars

    2008, 24 mars kl 22:58

  60. Norsk läsövning om livet som invandrare. Meget rart, synes det meg:
    Dagsrevyen gjorde reportasje om familien som bestilte kokk hjem på hytta. Indrefileten smakte så godt når man slapp å lage den selv, betrodde fruen oss. Kokken var selvsagt en ung svenske, beskjeden, trivelig. Svenskene er den nye underklassen i Norden. De ligger nå under Finland i gjennomsnittsinntekt. Svenskene er blide og vennlige. De liker seg i Norge, tjener bedre, og liker et land hvor det foreløpig er noe roligere. Ingen spør svenskene om det er noe de rømmer fra.
    Den nye norske overklassen er opptatt av å bli servert, ikke hva tjenerskapet tenker.
    http://www.document.no/2008/03/snapshots.html#more

      (Citera)  (Svara)

    Tapani

    2008, 24 mars kl 23:51

  61. Tapani: ”…med röstsiffrorna 2 – 1 frikände kommissionen Mr. Vento”!

    Mr. Vento och yttrandefriheten klarade sig med nöd och näppe den här gången, men…
    Vad kommer att hända när muslimer småningom kvoteras in i Philadelphias Commission on Human Relations eller i den kanadensiska sk Human Rights Commission?
    Troligtvis kommer de att döpa om dessa kommissioner till: ”Islamiska väktarrådet”!

      (Citera)  (Svara)

    Islamofob

    2008, 24 mars kl 23:59

  62. Jag tyckte de sa work, det var lite svårt att urskilja pga eko. Det verkar dock mest logiskt, eftersom aktörerna diskuterade sociala aspekter och effekter av verket. Självreferens även här alltså, fast i ännu snävare mening än hos Fraser.

      (Citera)  (Svara)

    Yngve Rådberg

    2008, 25 mars kl 00:03

  63. ”En øjenåbner – og en advarsel til det danske samfund

    Til demonstrationen for ytringsfriheden d. 15. marts i Aalborg blev vi mødt af ulovlige muslimske moddemonstranter. Der var ca. 50 af dem. Måske de samme som havde invaderet Aalborg politistation aftenen i forvejen for at kræve, at politiet forbød vores lovlige demonstration!

    Noget af det første de muslimske Gudselskere råbte til SIOE demonstrationens kvindelige deltagere var ”ludere”. Det næste var ”allah er stor”, på arabisk selvfølgelig. Der blev svaret med megafonen: ”Ytringsfriheden er stor!” Det fik en dansk konvertit til at gå fuldstændig bersærk. Han løb over vejen for at angribe SIOE demonstrationen, men blev stoppet af tre betjente som havde svært ved at holde ham. Han slog ud med arme og ben og vred kroppen og skreg: ”I fornærmer vores elskede muhammed!” med spyttet silende ned af sit røde skæg.

    Samtidig stod unge muslimer og råbte ”dansker-svin” og spyttede på fortovet. Andre skreg at det var forbudt at tegne muhammed og at SIOE demonstranterne skulle tage hjem. Det er jo lidt svært da Danmark er vores hjem! Så blev der uro i geledderne og fem mand masede sig frem og smed sig ned på cykelstien, der hvor de andre havde spyttet….og begyndte at be’ til allah.

    Dette skete i 2008 i den fredelige danske by, Aalborg. Regeringen påstår at der kun er 200.000 muslimer i Danmark. Hvordan kan de relativt få muslimer få lavet så mange særregler og skabe så megen frygt omkring sig? Det kan de p.gr.a. en ideologi, der siger de er renere, bedre og dygtigere end alle ikke-muslimer. Derfor accepterer de intet der sætter sig op imod deres religion. Man er endda så sikker på sig selv, at man invaderer en politistation og forlanger at politiet forbyder noget politiet ikke har magt til at forbyde. Al det påstyr for noget der er lovligt i Danmark. Her må vi tegne, male og sige hvad vi vil, dog under strafansvar. Det vil muslimerne lave om på. Når ét krav er opnået, kommer der et nyt, og det fortsætter indtil islam har det fulde herredømme over landet. Indien og Kosovo er klare eksempler.

    Disse krav kommer nu fra et forholdsvist lille antal muslimer sammenlignet med danskerne. Hvordan vil det se ud når de er ligeså mange som danskerne? Hvilke forhold vil da råde i landet, når vi allerede nu ser en total fornægtelse af danskernes ytringsfrihed og frihedsrettigheder. Derfor er det på tide at danskerne viser at de vil stå op for deres demokrati og ytringsfrihed ellers forsvinder det. Derfor støt massivt op omkring SIAD og SIOEs demonstrationer. Det her er ikke kun os selv det drejer sig om, men hvilket samfund vores generation skal overlade til kommende generationer. Hvis vi ikke gør noget nu, vil kommende generationer forbande vores manglende mod.”

    http://www.siad.dk/

      (Citera)  (Svara)

    Kommende generationer vil forbande vores manglende mod

    2008, 25 mars kl 00:58

  64. Lars, ikväll har jag läst din essay om konsten ”en osannolik historia”. Det jag reflekterar över är postmodernismen. Den ifrågasätter ju våra möjligheter att nå tidlös och allmängiltig kunskap, alla sanningar blir tidsbundna och relativa. (Jag är fortfarande tveksam till hur postmodernismen kan göra anspråk på att vara sanningsbärare när den samtidigt förnekar absoluta sanningar). Ibland beskrivs huvudmotsättningen inom vetenskapsamfundet i termer av positivism gentemot hermeneutik. Positivismen står då för strävan efter en absolut kunskap, där vetenskapliga teorier kan kekräftas eller falsifieras utifrån ett empiriskt material. Positivismen har sin grund i ett naturvetenskapligt forskningsideal, medan hermeneutiken betonar kunskapens relativitet och är mer humanistisk till sin inriktning.

    Som karikatyrer kan positivisten liknas vid den fyrkantige forskaren som behandlar människor och skeenden på samma sätt som fysikern behandlar atomer och molekyler i sitt laboratorium. Hermeneutikern blir istället flummaren som helt utan krav på belägg och stringens, men med pannan i djupa veck, uttalar sig om att vi egentligen inte kan veta någonting om någonting. Men det kanske egentligen är så enkelt att dem bara inresserar sig för olika saker där en hermeneutiker intresserar sig för människors livsvärldar och för hur människor upplever sin situation, medan en positivist är mer intresserad i strukturernas makt eller av kausala förklaringar?

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 25 mars kl 02:02

  65. Christer. Den ofta påtalade inkonsekvensen med postmodernismen kan de lätt komma undan genom att framträda som fullständiga relativister; ställer frågor, take it or leave it…

    Men bristen på hållbarhet i postmodernismen kom genom att intresset för den svalnade. Världen vill ha något nytt, och då helt naturligt lite mera fasta värden. I konsten vände man sig till det sociala. Där fanns utrymme för alla sorter, både hårddata och mjuktolkningsvara.

      (Citera)  (Svara)

    Lars

    2008, 25 mars kl 09:31

  66. Tack Yngve för ett väl utfört fältarbete. Vi satsar alltså på ”work”.

      (Citera)  (Svara)

    Lars

    2008, 25 mars kl 09:32

  67. Berlingske Tidende:

    ”Fitna – en hollandsk udfordring til alle

    Af Lisbeth Knudsen
    Søndag den 23. marts 2008 kl. 18:17

    Om kort tid vil betydningen af ordet »Fitna« sikkert stå klart for os alle. Det er navnet på den 15 minutters kritiske film om Koranen, som den højrepopulistiske hollandske politiker, Geert Wilders, har bebudet at ville offentliggøre om kort tid. I den forløbne uge var Wilders gæst hos DR og optrådte både i TV-avisen og i DR2 Udland samt i DR2 programmet »Den 11. time«. Geert Wilders roste intenst den danske regering for at have støttet ytringsfriheden i sagen om de danske Muhammed-tegninger i Jyllands-Posten. Der er tider, hvor ros ikke er så ubetinget velkommen hos regeringen, når afsenderen er en kontroversiel mand som Wilders. Men Wilders nye film rejser en række interessante spørgsmål af pressemæssig karakter, som vi ikke kan komme uden om.

    Ingen hollandske medier har villet indgå aftale med Wilders om at bringe hans film, da han på forhånd har offentliggjort, at Koranen efter hans opfattelse bør forbydes, at det er en bog fuld af had og undertrykkelse, hvad han ønsker at dokumentere med sin film. DR bragte i sin tid den kontroversielle film »Submission«. Manuskriptet var skrevet af Wilders kendte hollandske politiker-kollega, Ayaan Hirsi Ali, og filmens instruktør, Theo van Gogh, blev dræbt på åben gade i Holland for at have produceret den. Både Hirsi Ali og Wilders startede deres politiske karriere i Hollands liberale parti. Wilders brød med partiet i protest mod dets opbakning til EU’s optagelsesforhandlinger med Tyrkiet. Han dannede derefter sit eget »Frihedspartiet«.

    Vil DR bringe »Fitna« lige som man i sin tid bragte Hirsi Alis »Submission«? Det er besynderligt, at DR i den forløbne uge lod Wilders optræde i en absurd psykologisk test om empati i »Den 11. time«. I BBC’s Hardtalk-program tog man den hollandske politiker helt anderledes journalistisk alvorligt. Her fik man som seer en dybere indsigt i, hvad det er for en argumentation, Wilders gentager og gentager, og hvad det er for et politisk dilemma, han rører rundt i. Mest tankevækkende nok den indfaldsvinkel, at et flertal af befolkningen i Amsterdam og Rotterdam under 20 år nu er af anden etnisk herkomst end hollandsk, og at der primært er tale om unge med muslimsk baggrund.”

    http://lisbethknudsen.blogs.berlingske.dk/2008/03/23/fitna-en-hollandsk-udfordring-for-alle/

      (Citera)  (Svara)

    Fitna

    2008, 25 mars kl 12:45

  68. Rettelse:

    ”Fitna – en hollandsk udfordring for alle”

      (Citera)  (Svara)

    Fitna

    2008, 25 mars kl 12:46

  69. Raping Iman:

    ”Mosque fiend caged

    By MIKE SULLIVAN
    Crime Editor

    Published: 18 Mar 2008

    A MUSLIM leader who claimed he was preaching at a mosque when he was really carrying out a brutal rape was jailed for ten years yesterday.

    Abdul Mukin Khalisadar, 26, held a knife to his victim’s throat as he attacked her in her home.

    He persuaded seven men to back up his story that he had been in the mosque at the time.

    Khalisadar later admitted raping the 27-year-old.

    He claimed a substance he took to help with fasting during Ramadan had made him “hyper”.

    The preacher forced his way into her home as she got back from a night out, the court was told.

    He threatened to kill her — even after she claimed to be pregnant with twins to put him off, prosecutor Simon Carr said.

    And he hit her face when she refused to call him “daddy”, Snaresbrook Crown Court heard.

    Khalisadar also stole a mobile from the house in Whitechapel, East London.

    He was caught by DNA a year later after being arrested over another matter.

    Judge Timothy King blasted his “hypocrisy”.

    The teaching assistant, of Forest Gate, East London, got 7½ years for rape and 2½ for conspiring to pervert justice.

    Seven members of East London Mosque admitted perverting justice and got 12 months each.

    Advertisement

    Burka-clad women in the public gallery yelled abuse at the judge — and one screamed that the victim was a prostitute.”

    http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article930678.ece

      (Citera)  (Svara)

    Hyper Iman

    2008, 25 mars kl 16:52

  70. ”London Imam’s Attempt to Carry Out Sunna Gone Awry

    by Ayesha Ahmed

    22 Mar, 2008

    During a question answer session in East London Mosque, preacher Imam Abdul Makin was asked by a niqabi muslima about recent fatwa from a well known Imam .

    Naqabi Woman: “One eyed hooked Imam Hamza Mesri said muslims can kill British infidels and have sex with their wives and daughters, Do you agree with him?”

    Imam: “It is not what Imam Hamza said nor is there a question of my agreeing with him or not. It is in Quran thus those are Allah’s orders.”

    N.W.: “But why would Allah tell muslims to kill and rape innocent non muslims?”
    Imam: “Because Non-muslims are never innocent, they are guilty of denying Allah and his prophet. If you don’t believe me, here is the legal authority, the top muslim lawyer of Britain, Anjem Choudhary (Video).”

    N.W. “ But our Prophet was sent as a mercy for all the humanity; he never hurt any body in his life”

    Imam: “Yes he never hurt a muslim in his life. But Allah said non-muslim are lowest beasts and worst creatures in ayas 8.22,8.55,95.5 and 98.6 and muslim are ordered to kill them.”

    N.W.:” But did prophet approve of killing them and raping their wives?”

    Imam: “Yes he did. He not only approved of such acts, he and his sahabas practiced it regularly under Allah’s orders. He was helpless in it… If you don’t believe me , you have to believe sahih hadiths. I will quote you two hadiths about his typical day after a raid. These hadiths are about the raid on jewish village Khaibar whose chief was Kinana who had gorgeous 17 year old wife Safia. Prophet tortured and beheaded Kinana in front of Safia and raped her all night afterwards.

    Sahih Bukhari, volume 5, Book 59, Number 512: Narrated Anas: Then the inhabitants of Khaibar came out running on the roads. The Prophet had their men killed, their offspring and woman taken as captives. Safiya was amongst the captives, She first came in the share of Dahya Alkali but later on she belonged to the Prophet (prophet took her away from him after giving Dahya two women and five men in exchange for Safia, Ref. Sahih Muslim 8:3328) .
    Sirat e Rasulullah, Ibn Hisham, page 766 “Safiyah was captured in the Khaibar raid and was claimed by the apostle as his share of booty.. She was then seventeen. She was groomed and made-up for the Prophet by Umm Sulaim, the mother of Anas ibn Malik. They spent the night there. In the early dawn, the Prophet suspected some movement near the tent) . He went out to enquire and saw Abu Ayyub.. He asked him what he was doing near his tent. He replied: ”I was afraid for you with this young lady. You had killed her father, her husband and many of her relatives, and till recently she was an unbeliever. I was really afraid for you on her account and was guarding you.” The Prophet prayed for Abu Ayyub al-Ansari (Ibn Hisham, p. 766)
    The description of the steamy all night action between the 62 year old Prophet and teenage Safia left the niqabi woman very depressed and the male audience very horny. Imam himself got excited and started thinking about the possibility of killing an infidel and raping his wife, who knows Allah could reward him with paradaise for following in the footsteps of his most beloved apostle..

    Imam Abdul, after a lot of thinking and contemplating, figured out that killing is too risky in England. He could end up behind bars for life. Rape is desirable, less risky and more fun. His congregation muslim members could help him in this Islamic duty by providing an alibi that he was preaching in the mosque at the time of the rape (in case he was apprehended).. He talked to them about this favour.. Seven of them agreed to testify for him provided Imam will do the same for them if they got caught themselves for their rape jihad.

    The Imam had been lusting for a while on a good looking kafira, who lived alone in the neighbourhood.. Late one night he entered her apartment, captured her at a knife point and brutally raped her. To complete the sunna he took her very expensive computer cell phone as halal booty (aya 8.1).

    The woman had seen this weird looking bearded pot bellied Imam walking in and out of the neighbourhood mosque. She reported him to the police and the Imam was nabbed. As promised the seven namazis testified for him and provided the alibi that Imam was preaching at the time of the rape.

    But alas! DNA test contradicted their testimony. He and his seven namazi friends were all sentenced to prison terms.

    Their burqa-clad wives, present in the court, couldn’t believe this miscarriage of justice. They yelled abuse at the judge for punishing their husbands for practising their religion. They asked why was an act approved by Quran and practiced by holy prophet is punishable in a country which claims freedom of religion? It was clearly a discrimination against muslims and definitely an islamophobia. Now they realized how important it is for muslims to implement sharia in England as suggested by the learned Archbishop.

    But Imam Abdul had no regrets. For the first time in his life he had a white woman and in addition he gained a lot of sawab for following in the footsteps of his beloved prophet..

    The real losers were the pious namazis who neither could enjoy a kafira nor could gain any sawab (virtue) but ended up in the monkey house (khaya peeya kuch nahin, glass tora, barana)..”

    http://www.islam-watch.org/AyeshaAhmed/London-Imam-Attempt-to-Carry-Out-Sunna.htm

      (Citera)  (Svara)

    Iman: Muhammed approved of killing and raping

    2008, 25 mars kl 16:55

  71. Internetskribenten LFPC om imam-voldtægt:

    ”Imam idømt 7 1/2 års fængsel for voldtægt

    Ja, der er brådne kar alle vegne, men denne historie om voldtægt i Storbritannien er interessant at fremhæve, fordi den direkte kæder gerningsmanden sammen med solid mainstream-muslimsk retfærdiggørelse af dette overgreb. Hvis referatet på Islam Watch står til troende, har den gejstlige reelt afgivet fuld tilståelse før forbrydelsen fandt sted. Bemærk den rutinemæssige hate speech rettet mod kuffar, vantro, og de specifikke henvisninger til skriftsteder i Koranen, hadith og sira, og hvordan Muhammed selv som ‘uswa hasana, al-insan al-kamil’, dvs. rollemodel og fuldkomment menneske, trækkes frem. Endnu en dag, endnu en legitimation af uhyrligheder i islams tekster, som vi på vores side ikke kan henvise til uden at blive udskreget som racister, uanstændige og provokerende. Muslimske gejstlige og jihadister siger dette hver eneste dag, og alligevel får det ringe eller ingen opmærksomhed.”

    http://snaphanen.dk/2008/03/25/mordet-pa-sonay/#comment-3334

      (Citera)  (Svara)

    Imam-voldtægt

    2008, 25 mars kl 16:58

  72. Lars. jag är ett fraser fan. och det mesta inom institutions kritiken kan jag bara se genom hennes produktion. att formulera ett problem, och ett major sådant, är det inte många som gjort. dom flesta producerar på eftervågen medans någon anna gjort grovjobbet. men hon har halkat ner på artfacts då. för inte så länge sedan låg hon på 200-300 nånting. trodde hon var stabil där.

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 25 mars kl 17:28

  73. hon har gjort stora summeringar teoretiskt både bland sina föregångare å efterförljare

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 25 mars kl 17:30

  74. Christer skrev:
    — Positivismen har sin grund i ett naturvetenskapligt forskningsideal, medan hermeneutiken betonar kunskapens relativitet och är mer humanistisk till sin inriktning. —
    Lars skrev:
    — I konsten vände man sig till det sociala. Där fanns utrymme för alla sorter, både hårddata och mjuktolkningsvara. —

    Då är det kanske intressant att läsa följande?:
    http://sydsvenskan.se/kultur/article310141.ece
    Ur recensionen:
    — men när jag slår ihop pärmarna går jag länge med ett häftigt vidvinkelseende, genomsköljd av kunskap som bearbetats under många år.
    Brøgger är bitsk, humoristisk och tänker aldrig i flock. Just när jag är urförbannad på hennes reaktionära attityd säger hon något radikalt. —-

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 25 mars kl 19:54

  75. Cecilia: Tack för linken. Den var uppfriskande. Jag har själv aldrig varit oförmögen att ändra mening när jag har blivit övertygad om motsatsen. Det är nog bara människor som tar sig själva på för stort allvar och som saknar förmåga till reflektion som håller fast vid sina inlärda attityder livet ut. Då jag själv har gått ifrån att vara en ung och radikal person, till att bli äldre och liberal, drar jag mig till minnes följande talesätt: Den som inte är kommunist som ung har inget hjärta, men den som fortfarande är kommunist som vuxen har ingen hjärna!

    Ps. Hoppas inte Torssander läser detta! Ds :)

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 25 mars kl 20:59

  76. Christer:

    Ja, hur var det nu.. att tänka fritt och stort… är större. Ungefär. :-)

    Du har så rätt – ändra mening behöver man nog göra ständigt. Om man nu lever…

    PS. Hoppas Torssander läser!

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 25 mars kl 21:16

  77. Christer Eriksson (ria) :
    Citatet du tänker på brukar tillskrivas Winston Churchill och lyder i originalversion ” den som är ung och konservativ – saknar hjärta , men den som är gammal och radikal – saknar hjärna ” !
    Tycker nog att det passar ganska bra för att beskriva Fred även om Churchill faktiskt hade sig själv i åtanke när han formulerade denna ”klassiker”!

      (Citera)  (Svara)

    RURIK (ria)

    2008, 25 mars kl 21:42

  78. men hur gör man sånadär gula gubbar som e glada?

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 25 mars kl 21:48

  79. Karin:
    Ingen aning! Vet någon?

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 25 mars kl 21:51

  80. Karin: Bara skriv colon och vänsterparentes direkt efter varann så här:), men med ett mellanrum mellan det sista skrivna tecknet. så här. :)

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 25 mars kl 22:01

  81. Karin: Menade colon direkt efterföljt med högerparentes..

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 25 mars kl 22:15

  82. Aha… :-) !

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 25 mars kl 22:23

  83. Cecilia: Sluta retas. Du vet mer än någon annan hur man gör gula och glada gubbar! :)

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 25 mars kl 22:27

  84. Ja, jag gör ju alltid näsa med… så mina blir lite sporadiska. Beroende på … tja, slumpen kanske ;-) ?

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 25 mars kl 22:28

  85. Ja, kanske de, men mina har öron!

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 25 mars kl 22:31

  86. : )

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 25 mars kl 22:32

  87. Celila: Mina gubbar är ändå överlägsna eftersom dem är utrustade med hjärna! :)

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 25 mars kl 22:34

  88. Christer, jag lovar! Jag har ingen kontroll över mina!

    Fast gud så jag skrattade – när de betedde sig precis så oförhappandes.

    Får väl lägga lite möda att få koll på dem… :-) .

      (Citera)  (Svara)

    Cecilia

    2008, 25 mars kl 22:38

  89. Cecilia: Ingen fara, bara andas djupt. Jag kan hjälpa dig om du behöver!

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 26 mars kl 00:00

  90. RURIK (ria): Ditt inlägg kom sent så jag läste det precis. Du har helt säkert rätt i att min version är en omskrivning av Churchill!

      (Citera)  (Svara)

    Christer Eriksson (ria)

    2008, 26 mars kl 00:09

  91. :)

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 26 mars kl 13:42

  92. oh tack! annan testar ;)

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 26 mars kl 13:42

  93. woaow

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 26 mars kl 13:43

  94. :(

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 26 mars kl 13:43

  95. ”it looks as if you have already said that”- man kan inte säga samma sak två gånger tydligen enl kommentator-world-press-grejjen. alltså kunde jag inte lägga in fler glada gubbar. slut

      (Citera)  (Svara)

    karin hasselberg

    2008, 26 mars kl 13:46

  96. Aktuell men inte fullt så glada gubbe
    man kan se en bild (logo) på många olika sätt, kanke även så här ?

    http://youtube.com/watch?v=kdqa8_RB8Mg&feature=related
    http://youtube.com/watch?v=NvCCFwSMZZs&feature=related

    men naturligtvis Idrott, Politik och Mänskliga rättigheter får
    inte sammanblandas med den stora festen ?

      (Citera)  (Svara)

    stefan peterson

    2008, 26 mars kl 15:55

Skriv en kommentar

Konst bloggar