På lördag är det dags för Eslövsbiennalen. Vilka konstnärer som kommer att delta är ännu inte offentliggjort men en sak är ju redan klar: Vilks deltar inte sedan han av Eslövs kulturnämnd belagts med yrkesförbud. En dylik munkavle drabbade åtskilliga konstnärer i Tyskland under naziperioden och jag får väl se det som en ära att råka ut för samma åkomma. I liten skala visserligen eftersom förbudet sammanfaller med kommunens gränser.
Pontus Kyander har sagt sin mening om detta besynnerliga beslut och han skall ha all heder för att han ser den saken som tyngre vägande än hans uppfattning om Rondellhundsprojektet (Fast frågan är om han är riktigt klar över var Rondellen är belägen. Hans avvisande hållning är ur min synpunkt intressantare än om han skulle ha kommit med applåder). Se också kommentaren i Kyrkans tidning.
Frågan är hur konstvärlden i övrigt skall förhålla sig till den uppkomna situationen. Hur skall t ex Ulrika Stahre på Aftonbladet hantera saken? Hon skrev igår under rubriken ”Virka din egen rondellhund” om ett pysselprojekt i relationell anda på Haninge konsthall. Hur tar man då från vänsterkanten i det med tiden något förändrade rondellhundsbegreppet? Ingen kreativ lösning där precis:
”En rondellhund är trots allt bara en rondellhund trots Lars Vilks försök att fylla den med islamofobisk innebörd.”
Där satt den som den sitter varje gång: Borde man inte konstruera en ännu mera utmattad klichéskapelse? T ex: Det är oacceptabelt och dystopiskt att ta höjd för att måla in sig i ett hörn och skjuta sig själv i foten genom att fokusera islamofobisk dialog.
En lösning på problemet med yrkesförbudet är att inte säga något alls. Ärendet får ändå sägas ha så stort intresse att det berör tre nivåer av medierna: Konstvärlden, debattörerna och nyhetsförmedlingen. Den strategiska plan som Eslövs kommun följer är ”Vi hukar oss så går det över!” Och fallet är nu principiellt intressant eftersom vi befinner oss långt innanför yttrandefrihetens moraliska gränser.
En liten intressant notis för oss till det fjärran Åland. Där har tävlingen Årets fågelskrämma gått av stapeln. Emellertid var det ett av skrämselobjekten som refuserades, Kristus på korset som fågelskrämma fick inte vara med. Se Ålands tidning.
Är det av godo att amatörerna tar för sig i konstdebatten? Jag funderade på den saken när jag läste mig genom Captus och Ilan Sadé. Det blir liksom ständiga felskär. Men kanske är det ändå en del av det stora pedagogiska arbetet med konsten. Även den som inte behärskar bör få pröva på att skriva av sig. Konsten får vara tacksam för allt intresse som visas den.
Om jag knåpat ihop en sådan liten anläggning i Eslövs medborgarhus, hade det då varit kränkande? Ja, studerar man objektet noggrant finner man att skapelsen inte är helt olik en rondellhund med starka islamofobiska innebörder. Och plötsligt är över en miljard människor kränkta.
Det är solklart och uppenbart att Eslövs kulturnämnd har gjort bort sig. Men vad ska de göra? De är brickor i spelet precis som Gerlesborg.
Förlåt en stackars amatörs funderingar kring konsten:
Kan man säga att riktig konst karakteriseras av att den refuseras? De olyckliga anonyma, som har antagits till biennalen i Eslöv, kan de avskrivas per definition?
När jag och min fru byter blöjor har vi, till vår stora förvåning, börjat upptäcka att bajset inte är helt olikt … titta, det ser precis ut som…
Om någon blir kränkt av ovanstående så beror det uteslutande på er egen fantasi.
Men PerOla Axelsson det är väl er privatsak om du och din flickvän brukar byta blöjor med varandra? Vad skulle det tillföra debatten här inne? Jag tror säkert att det finns speciella bloggar för just den läggningen med. Minns att det gick ett program på SVT för några år sedan med äldre män som hade samma böjelser vad gäller blöjor i vuxen ålder.
Hoppas ni hittar ert forum.
Det där var en helt oväntad retur, faktiskt. Tack Lena för att du delar med dig av din kreativa fantasi! Annars handlade mitt inlägg om att göra blöjbytandet på vårt barn lite roligare, och framför allt att kränkningen ofta bara finns hos den kränkte. Är det utanför ämnet för detta forum?
Fredrikzon. Refusering är ingen som helst garanti för kvalitet. Tvärtom, det brukar handla om att avfärda konst som inte är särskilt bra och som inte heller kommer att bli bättre med tiden. Rondellen har, som jag ser det, vissa möjligheter att ta sig så småningom (när konstvärlden blir på det humöret).
Ingen skugga skall falla på deltagarna i Eslövsbiennalen. De skall bedömas efter sina premisser. Jag har ju också glädje av biennalen eftersom det ger mig möjlighet att ställa ut genom att inte ställa ut. Det är relativt ovanligt men förekommer. Mer om detta kommer.
Någon skrev ovan att anonymiteten och därmed källan är ett problem med Internet, men fördelarna överväger väl ändå. Och som någon annan skrev tidigare, anonymiteten kan garantera än ärligare ståndpunkt, än den kan uttala som måste tänka på sitt namn, företag, organisation eller varumärke.
Internet är allt, men präglas av anarki. De flesta som deltar gör som de vill, de formar detta globala nätverk.
Den anarkistiska delen är tongivande, och det är den som driver på utvecklingen. Det är denna del av Internet som byggs av entusiasm och där många miljarder mantimmar läggs ned på brobygge, information om specialintressen, frihetskamper, hårda fakta om precis allt, ständigt uppdaterade nyheter, ett oräkneligt antal konstformer och allt det andra som vi surfar runt till.
Internet ”som konstruktion” är inte fantastiskt, det är detta nätverks förmåga att locka fram denna aldrig tidigare skådade globala genorisitet, där en tyst överenskommelse verkar gälla – Om du bjuder på dig och det du kan så lovar jag att göra mitt bästa för att dela med mig efter min förmåga.
En global, ideell massrörelse där deltagarna inte förväntar sig något annat än att bli gratis informerade och själva få bidra utan ersättning.
Internet är anarki, solidaritet, nyfikenhet, kreativitet och genorisitet, bland allt kommersiellt tjafs så är detta åtminstone bränslet och kärnan som allt byggs runt.
Internet är organiskt, jämlikt, gratis, klassiskt vänster, experimentellt, miljöbesparande, lågt prissatt, solidariskt, avantgarde, gränslöst och utan någon annan reduktion än deltagarna själva.
Vem ändrar på det?
Joanna som just nu håller på Reinfeldt men ser att vänstern äntligen hittat en plattform som fungerar – Internet.
Axelsson, bry dig inte om Lena. Vem har sagt att blöjbyte och därtill relaterade associationer inte kan avhandlas på detta forum? Jämfört med en del andra inlägg så…
Däremot kan jag inte hålla med dig om att kränkningen bara finns hos den kränkte. Medvetna kränkningar – och har jag tolkat Vilks rätt, så är hans rondellhund en medveten fast vänlig kränkning – så finns det ett uppsåt och ett syfte hos kränkaren. Om sedan den som färväntas bli kränkt reagerar som avsett är en annan sak. Däri ligger det oförutsägbara i projektet. Om jag nu har tolkat det hela rätt, vill säga.
Tack Fredrikzon.
Men även om konstnären till exempel kan ha som syfte att provocera, utforska gränserna för yttrandefriheten eller bara vilja ha publicitet så har han ingen kontroll över de tankar och känslor han väcker med sin konst. Jag är ingen konstnär, men Lenas oväntade tolkning av mitt inlägg visar ju också detta – jag har inte kontroll över hur mitt budskap landar. Uppsåtet bestämmer inte följdverkan, även om en skicklig konstnär nog ofta lyckas att kommunicera de upplevelser och budskap han avser, kanske definitionen på en bra konstnär?
Vilks skrev; ”..Jag har ju också glädje av biennalen eftersom det ger mig möjlighet att ställa ut genom att inte ställa ut. Det är relativt ovanligt men förekommer. Mer om detta kommer…”
Finns det en parallell med Lundells; En inställd spelning är också en spelning.
Jag tror att Lena-Anders mest är ute efter uppmärksamhet :-).
Tycker mig känna igen det… Företer likheter med Lena Jonsson för ett tag sedan.
Lars skrev:
Den strategiska plan som Eslövs kommun följer är ”Vi hukar oss så går det över!”
Inte helt oäven kanske. Tiden förändrar ibland den gängse uppfattningen snabbare än snabbt.
Men nu när historia åter blivit ett hyllat kärnämne (bara ordet!), så kanske det bäddar för ett mer långsiktigt perspektiv sådär i ”största allmänhet”?
Många som jag träffar i mitt arbete har en kantig värlsbild. De är övertgade om att de inte kan påverka skeenden och att idéer är för kulturmänniskor och andra tokar. Uppfinningar är visserligen idéarbete men är oftast frukten av ingenjörens flitiga räknande. Det är inte särskilt allvarligt att de jag träffar genom mitt arbete är insnöade, det allvarliga är att de är många fler.
Definitionen av det möjliga är särskilt intressant i sammanhanget eftersom det inte är en konstant, men missbrukas som en sådan. Vi har alla hört talas om orföranden i den Nordamerikanska uppfinnarföreningen som i början av 1900-talet sa; Allt som någonsin behöver uppfinnas är redan uppfunnet.
Och lite närmre sanningen kommer man om man skriver under på att inget är omöjligt och att det omöjliga bara tar lite mer tid.
Den som inte är helt insatt och inte heller tyngs av de kända ramarna, kan mycket väl vara den som presenterar de nya landvinningarna:
Here’s to the crazy ones.The misfits.The rebels.The troublemakers.
The round pegs in the square holes.
The ones who see things differently.
They’re not fond of rules.
And they have no respect for the status quo.
You can praise them, disagree with them, quote them,
disbelieve them, glorify or vilify them.
About the only thing you can’t do is ignore them.
Because they change things.
They invent. They imagine. They heal.
They explore. They create. They inspire.
They push the human race forward.
Maybe they have to be crazy.
How else can you stare at an empty canvas and see a work of art?
Or sit in silence and hear a song that’s never been written?
Or gaze at a red planet and see a laboratory on wheels?
Apple make tools for these kinds of people.
While some see them as the crazy ones, we see genius.
Because the people who are crazy enough to think
they can change the world, are the ones who do.
Think different!
Tack Joanna för tankarna!
Som skrev medan jag skrev detta…
För övrigt är det väl en intressant diskussionsinriktning som kommit upp.
Huruvida det viktiga är polemik och ”jag har rätt”; kontra ”det spelar ingen roll vem som skrivit – det är idéerna och den nya inputen som är intressant”.
Personligen är jag en anhängare av den senare varianten. Jag skiter alltså fullkomligen i om människor har 100 olika signaturer.
Fredrikzon kallar mig ”sexfixerad psykolog”!
– Fredrikzon; du förstår precis!
Sex är meningen med mitt liv. Sex är målet. Sex är det skönaste som finns, det yppersta och det absolut högsta! Sex är vad jag lever för!
Men vad lever ni; muslimer, för?!
Freud
Du undrar: Vad lever muslimer för?!
– Muslimer ”lever” för sin kära, sedan 1500 år döda profet!
De ”älskar” honom mer än sina barn och över allt annat i världen!
Vad kallas förresten sådana vars sexualdrift riktas mot döda? Nekromaner, nekrologer, Nekro…?!
Svar till ellin:
Nekrofiler; heter det!
Fallet Vilks och fallet Jomshof. Båda belagda med yrkesförbud. Något som tidigare enbart var förbehållet sverigedemokrater drabbar nu även konstnärer.
http://sydsvenskan.se/sverige/article123330.ece
Jag håller med Cecilias:
”Huruvida det viktiga är polemik och “jag har rätt”; kontra “det spelar ingen roll vem som skrivit – det är idéerna och den nya inputen som är intressant”.”
När någon skriver att de inte vill debattera med någon som är ”anonym”, så uppfattare jag det som en förevändning att inte debattera. Det blir i sig ett argument mot en diskussion. Denna hållning visar snarare på en brist.
Internet är som tidigare nämnts öppet och anarkistiskt. Se det som en möjlighet, men du måste, som med allt annat i samhället, inta en kritisk hållning. Du måste vara medveten både om risker och möjligheter.
Tankeförbud?
När jag läser om bajset i blöjan som liknar (?) minns jag att jag funderade på en sak tidigare, när debatten var som livligast i frågan om Vilks rondellmuhammedhund. Minns dock aldrig om någon tog upp frågan.
A. Man framställer och visar OFFENTLIGT en bild föreställande en hundkropp med ett manshuvud på, och säger också att det är profeten mohammed som rondellhund. Nu påstår vissa personer (tex amatullah) att de blir kränkta och detta är ett faktum.
B. Man framställer och visar INTE FÖR NÅGON en bild föreställande en hundkropp med ett manshuvud på, och säger till sig själv att det är profeten mohammed som rondellhund. Man berättar inte för någon vad man gjort.
Om man gör enligt B, och sedan talar om för tex amatullah vad man gjort, men fortfarande inte visar bilden för någon, skulle hon då fortfarande hävda att hon vore kränkt? Antagligen.
Om man gör enligt B, och sedan talar om för tex amatullah att eftersom inte alla delar hennes världssyn, är det möjligt att någon gjort/gör/kommer att göra enligt B. Hur skulle amatullah då reagera?
Blir hon kränkt över att det är möjligt att det finns indvider som kan begå en sådan handling?
Vilka åtgärder anser halalhippien och liknande personer, att vi måste vidta för att skydda tex amatullah från vidare kränkningar, och säkerställa att det inte finns någon risk att någon gör enligt B (och för all del absolut inte enligt A) i framtiden?
Det enda logiska svar jag kan ge på den frågan, måste vara att alla konverterar till islam och hänger sig lika extremt åt ideologin som tex amatullah! Det enda säkra sättet måste vara total tankekontroll, och detta uppnås bäst genom att man delar amatullahs ideologi fullt ut.
Om några här upplever diskussionen som extremistisk, vad har de då för referenser? Jag måste tillstå att samtalet är oerhört lugnt och civiliserat.
Anonymiteten är viktig för att kunna avgöra kvalitet, anonymitet är ingen brist, det är en feature. Endast utan en tydlig bild av avsändaren, kan ett pianostycke, en målning, en idé eller för all del en kommentar uppskattas till sitt verkliga värde.
När Stones, Billgren eller IKEA lanserar ett verk är huvuddelen av verkets värde varumärket. Det innebär att Stones, Billgren och IKEA har stora marginaler, och mycket väl kan lansera dåliga verk, utan att för den skull bli nedskrivna.
Här skriver vi i relativ anonymitet, vår bakgrund, familjesituation och bostadsort spelar mindre roll. Vårt varumärke är vårt uttryck här, skulle det bli för starkt, byter vi vår signatur.
Inlägg som skrivits här försvinner. Ibland publiceras de inte alls, andra gånger försvinner de efter ett tag. Oftast får jag ett meddelande om att spamfiltret ska kontrollera texten, någon gång har jag behövt fylla i en fyrsiffrig kod.
Finns det ett system?
Om samtalet här känns angeläget måste Vilks besegra ”tekniken” som är lynnig och trasar sönder den kronologiska ordningen. Ett citat eller en kommentar kan vara fullständigt obegripliga eller meningslösa om texter försvinner, eller publiceras långt efter de skrevs.
Ett litet problem med strategin
”Vi hukar oss så går det över!”
är att när det väl har blåst över, så är det svårt att åter ”räta på ryggen”
man fastnar så lätt i den hukande ställningen.
Men det bekymmrar sällan den som går hukande genom livet.
Det finns mycket ”konst”igt att upptäcka på marken framför en.
Blommor tillexempel.
Men Cecilia där skar det sig litet, jag citerar dig:
Från första kommentaren
Jag tror att Lena-Anders mest är ute efter uppmärksamhet :-).
Tycker mig känna igen det… Företer likheter med Lena Jonsson för ett tag sedan.
Från andra kommentaren
Personligen är jag en anhängare av den senare varianten. Jag skiter alltså fullkomligen i om människor har 100 olika signaturer.
Slut på citat.
Jag blir lite yr där, är det viktigt att veta vem som skrivit eller inte? Ingen som ser motsättningar i de två kommentarerna?
Sara
”Jag blir lite yr där, är det viktigt att veta vem som skrivit eller inte? Ingen som ser motsättningar i de två kommentarerna?”
Nej, jag kan inte se några motsättningar?
Kanske bara du som är lite yr?
Jag har blivit överbevisad!
Härmed vill jag meddela PANELEN på vilks.net att jag har gjort ett lappkast och tvärändrat min syn på Muhammedanismen. Jag har nu insett att min tidigare rädsla för denna ideologi har varit en sjuklig irrationell fobi!
Kontroversen kring Lars Vilks Rondellhundsteckningar har för mig lagt i dagen nya fakta om Muhammedanismens innebörd och väsen.
Nu är det ställt utom allt tvivel att Muhammedanismen är en fredlig, tolerant, humoristisk (mycket humoristisk) demokratisk ideologi som värnar alla människors rätt att uttrycka sin mening och tror på gränslös konstnärlig frihet!
Jag skäms så in i Norden idag över min tidigare Muhammedanismofobi och har faktiskt på allvar börjat fundera på att konvertera….!
Allah Aknar Mehmet Kaplan Profit!
Ps Gå in på http://www.riksdagen.se och titta på foto av Mehmet Kaplan, Muhammedanismens språkrör i den svenska riksdagen. (Mehmet är den turkiska varianten av Muhammed). Han är en fröjd för ögat, titta och njut!
Joanna!
Tyvärr kan jag inte besegra tekniken. Spamfiltret är fixt och färdigt och det går inte att röra något i det. Anledningen till att det krånglat en del kan bero på att det just nu är en väldig ström av spam. Redan hittills idag har det kommit flera hundratal.
Gates of Vienna October 3, 2007 Wednesday 12:16 PM EST:
”Theology, Repression, and Political Dictatorship: Part 2
Baron Bodissey
Oct. 3, 2007 — I wrote last week about the virtually universal political despotism that has accompanied Islamic societies wherever they appear, citing Paul Marshall’s editorial in The Washington Post and juxtaposing it with the furor raised by the Swedish artist Lars Vilks and his depictions of Mohammed as a
Any country with an Islamic majority tend to be repressive towards religious minorities, and reduces their numbers through discrimination, harassment, and violence. The Koran contains explicit guidelines about the treatment of infidels within the Ummah, and the best they can hope for is to be barely tolerated as despised
But Islam is also hard on Muslims who fail to stay within the severe limits imposed by religious doctrine. Questioning any aspect of the Koran and the Hadith can cost an independent thinker his livelihood, or even his
In addition, the entrenched political establishment in a Muslim autocracy tends to justify its crushing of dissent in religious terms. Mr. Marshall gives some
Egypt has been unusually active of late in imprisoning its critics in the name of Islam. On Aug. 8, it arrested Adel Fawzy Faltas and Peter Ezzat, who work for the Canada-based Middle East Christian Association, on the grounds that, in seeking to defend human rights, they had ”insulted Islam.” Egyptian State Security has also intensified its interrogation of Quranist Muslims, whose view of Islam stresses political freedom. One of them, Amr Tharwat, had coordinated the monitoring of Egypt’s June Shura Council elections on behalf of the pro-democracy Ibn Khaldun Center, headed by prominent Egyptian democracy activist Saad Eddin Ibrahim. Prominent Egyptian ’blogger’ Abdel Kareem Soliman was sentenced earlier this year to three years for ”insulting The question, as I noted in last week’s post, is whether a culture of political liberty is even feasible within a predominantly Islamic society. There are no such examples in the history of Islam; the best that the Ummah has managed is the modern secular state in Turkey, which has maintained a precarious democracy only with the support of the military.
>But there are Muslim organizations that fight for political liberty; they just don’t exist in pred
ominantly Islamic societies. Within the Western democracies, under the protection of the rule of law, Muslim dissidents can and do exercise their constitutional rights and propose alternative interpretations of the Koran and revised versions of Islamic
Take, for example, the American Islamic Forum for Democracy. In response to the recent (and brief) elevation of Dr. Esam Omeish to membership in the Virginia Commission on Immigration, AIFD had this to say: ”The AIFD stands in opposition to the appointment and in support of the resignation on the ideological grounds that Dr. Omeish has repeatedly represented an Islamist agenda (political Islam) in his
The same article goes on to make a case for religious and political liberty from an Islamic – – – – – – – – While the engagement by government of the Muslim community is to be lauded and a necessary component of victory against the ideology of militant Islamism, that engagement must be done in the setting of clear ideological benchmarks. Those benchmarks could be articulated as follows:
>
I. The Rejection of Islamism as a political ideology — Simply being ’anti-terror’ does not make a Muslim necessarily moderate in the American context. It simply gives him or her a seat at the table of humanity. It is a core belief at AIFD that political moderation within the Muslim community is manifested most significantly in a rejection of political Islam
II. A Rejection of the concept of the ’Islamic state’ — Islamist Muslims may endorse democracies, elections, citizenship, and the rule of law, but they are driven by an overriding vision of a Muslim majority society led by theologians (imams and clerics) who run government through their interpretation and enactment of Islamic law (sharia). Our government should engage anti-Islamist Muslims predominantly and at the minimum — non-Islamist Muslims. The ideology of Islamism — or the desire to put into place an ’Islamic state’ — runs against the interests of the United States. Muslim moderates are those who embrace both Americanism and a spiritual Islam while wholly rejecting Islamism as a movement for the body politic and government of every nation, and not just the one they happen to live in as a
III. Identification of radical Islamist organizations by name as enemies of the United States — Moderate Muslims are able to both condemn terrorism as an act and condemn, by name, the individuals and organizations which utilize terrorism as a tactic for political change. Thus, a moderate Muslim should be able to identify radical Islamist organizations by name such as Al Qaeda, HAMAS, Hezbullah, and Islamic Jihad as ideological enemies of America. Similarly, moderate Muslims should condemn by name global Islamist organizations which seek to put into place Islamic states such as the Muslim Brotherhood, Hizb ut-Tahrir, or Tabligh Jamaat. While these organizations may at times condemn sm they often offer apologetics to terrorism and seek the establishment of Islamic states and a caliphate which runs against the security interests of the United States and our Constitutional republic. Anti-Islamism is central to being moderate in the American context.
IV. The acceptance that the root cause of terrorism is political Islam. Terror is only a means to the ends of the Islamic state. While many Islamists may be anti-terror, moderate Muslims accept the fact that the root cause of terrorism is the ideology of Islamism and its intoxicating dreams of the Islamic state poised against the ascendancy of western secular democracies. To blame American foreign policy and other conspiracy theories for terrorism is to live in denial and
V. To articulate the central impact which Wahhabism has had upon the radicalization of some members of the Muslim community.
VI. To unequivocally recognize the state of Israel and its right to exist. Moderate Muslims accept the fact that the Israeli-Palestinian situation is not a religious conflict but rather a local Middle Eastern national conflict.
>I’ve only quoted the first six of twelve points in AIFD’s list, but it’s worth reading the whole thing. Their response comprises a manifesto for liberty within Islam. They are not mealy-mouthed or equivocal in their stance, and I find myself in complete agreement with all their points.
>Just as the Virginia Bill of Rights led to our national one, this early draft — written in response to a single event — of a possible Virginia Bill of Religious Responsibilities may have national import
>We keep saying that Islamists use our constitutional liberties, especially freedom of religion, to advance their goal of a global caliphate through legal and illegal means. States can begin resisting that Islamist advancement, in the best federalist tradition, by adopting their own version of the Virginia Bill of Religious Responsibility.
>What is most important about it is that it begins to change the terms of the debate. Up until now the focus has been on the religious sensibilities and privileges to be accorded easily offended Muslims. If we use this as a starting point, the argument can be reframed. This can give a us blueprint for the genuine integration into American political and social culture for a previously imperialistic religion, and show how to define the political terms of victory for authentic Muslim reformers who wish to become Americans, and who do not wish to colonize America for the Ummah.
>I’m aware of the argument that AIFD and similar organizations are practicing a form of taqiyyah. But if they are, their methods are sophisticated and subtle enough to earn them a fatwa and may eventually cause them to be killed.
>It’s easy to dismiss groups like this, with their relatively few members as marginal, to see them as unimportant and not representative of Islam in general. It’s easy to insist upon an uncompromising opposition to Islam in all its manifested forms. But doing so ignores the fact that there are courageous Muslims who retain their faith while rejecting political Islam, and who in the process risk their lives and their well-being.
>The problem is how to help American Muslims who resist the imperative for a separate and parallel society of shari’a in the Un
ited States, and how to support their victory over the Islamists who have previously intimidated
The creation of a space in the United States where political liberty, religious freedom, and Islam can coexist would open possibilities for the liberalization of countries where Muslims form the majority. The chances are admittedly slim, but — given the number of people involved and daunting task the Counterjihad otherwise faces — we cannot afford to discard the idea”
Townsville Bulletin (Australia) October 3, 2007 Wednesday:
”Around the world
SWEDISH artist Lars Vilks says he has no regrets about portraying the Prophet Mohammed as a dog, despite offending Muslims worldwide and receiving death threats from al-Qaeda.
Vilks, 61, said that he even plans to convert the dispute over his prophet drawings into a musical, with prominent roles depicting Iran’s president, Sweden’s prime minister and terrorists. ”A musical comes to mind . . . I think it would help the debate,” Vilks said. The eccentric sculptor and academic appeared unfazed by death threats and the risk of rekindling fiery protests.”
Copyright 2007 Gates of Vienna
Gates of Vienna
October 2, 2007 Tuesday 7:58 PM EST:
”Turban Bomb Meets the Modoggies
Baron Bodissey
Oct. 2, 2007 — >Lars Vilks, the Swedish artist behind the infamous Modoggies, paid a little visit to his cousins in Denmark.
>Trykkefrihedsselskabet, the Free Press Society, convened tonight in Copenhagen to proclaim its solidarity with Mr. Vilks. To the great surprise of most of the participants, the artist himself was there as the guest of honor.
>Steen was there with his camera, and has kindly given me permission to post these
Also present was Kurt Westergaard, the cartoonist who drew the Turban Bomb Mohammed, the most well-known of the Motoons. He’s shown in the photo at right, standing to the left of Lars
Naser Khader, the leader of the Democratic Muslims, was also there, as was Flemming Rose, the editor of Jyllands-Posten. Mr. Rose and his newspaper launched the Mohammed cartoon crisis in the fall of 2005 by publishing twelve cartoons of the
You can see him at right, sitting with Lars
Steen’s post is in Danish, so I can’t tell you much more about the meeting. One of my other Danish contacts was there, and sent this brief
Lars Vilks was relaxed and extremely funny. He made a lot of friends,
The secrecy was so tight, that I didn’t know ahead of time that he would be there. But it also meant that there was no TV, so there was no video report on the Despite the humor and the festive nature of the occasion, it’s worth remembering that people are trying to kill these ”bla
sphemers”. As the Danish blog Pundokraterne – – – – – – – – During the trial at the Courthouse in Odense one of four individuals accused of planning terror attacks in Denmark divulged that he and the three others, together or separately, had discussed and/or worked on several planned bomb attacks. One of the ideas discussed included the construction of a remote-controlled bomb that should have been directed against Rose. The bomb would be planted in a car that was supposed to be driven into Rose’s private home. (It has already been uncovered that ”A.K.”, the particular member of the group who suggested the idea, had considered killing one of the cartoonists. He also wrote letters in praise of Osama bin Laden and Abu Musab Zarqawi and offered ”Revenge, revenge! I am the first volunteer! God is great!”)
Lars Vilks can be seen below, holding the Modoggie that got him into so much trouble, the one that was published in Nerikes
>
>Photos © Snaphanen/Sappho
>For previous posts on Lars Vilks and the Roundabout Dogs, see the Modoggie Archives.>”
The Associated Press October 1, 2007 Monday 6:07 PM GMT:
”Defying al-Qaida threats, Swedish artist wants to turn prophet cartoon uproar into musical
By KARL RITTER, Associated Press Writer
KLIPPAN Sweden
He has offended Muslims worldwide and al-Qaida wants him dead, but the Swedish artist who portrayed the Prophet Muhammad as a dog said Monday he has no regrets.
Lars Vilks, 61, told The Associated Press he might use the uproar over his drawings as the subject of a musical, with prominent roles depicting Iran’s president, Sweden’s prime minister and al-Qaida terrorists.
”The Muhammad cartoon project must be made into an art work,” said Vilks, breaking away for an interview during a business seminar in Klippan, a small town in southern Sweden. ”A musical comes to mind … I think it would help the debate.”
The eccentric sculptor said previously that the cartoons weren’t meant to insult Islam but rather to test the boundaries of artistic freedom.
He purports to be unfazed by death threats over his caricatures, which rekindled the Muslim anger but not the violence that swept the world last year in fiery protests over a Danish newspaper’s publication of cartoons of Muhammad.
”Personally I’m not afraid,” Vilks said, although he admitted he starts his day by looking for bombs underneath his car. On the advice of Sweden’s security police, he now lives in a secret location under police protection.
”I think they are trying to frighten people. That’s their aim,” he said of the $100,000 bounty placed on his head by al-Qaida in Iraq. ”Al-Qaida is far away, but it could be some sort of challenge for the extremists we have here.”
Vilks said his drawings were meant to provoke, but only the Swedish art community, which refused to display the cartoons for security reasons. But the project took on a larger dimension Aug. 19 when a Swedish newspaper printed one of the cartoons, showing Muhammad’s head on a dog’s body in an editorial defending freedom of expression.
Dogs are considered unclean by conservative Muslims, and Islamic law is interpreted to forbid any depiction of the prophet, even favorable, for fear it could lead to idolatry.
Swedish Muslim groups and governments of Islamic countries such as Iran and Pakistan condemned the drawings. Vilks said he received death threats through e-mail and phone calls, but added that most of the criticism of his works had been sensible.
”Most Muslims are, of course, just like other people,” Vilks said. ”They are friendly and nice. Even if they are insulted, they still behave civilized. I’m really the Muslims’ friend although they don’t like me, and I understand why.”
Vilks said Muslims living in the West will have to get used to disrespectful drawings of their religious symbols, ”because here in the West we mock everything.”
”I think also the Muslims will understand that this is the system we have and it’s not really against Muslims, it’s just the principle of being able to insult religions,” he added.
Vilks is no stranger to controversy. In the 1980s he built a sculpture of driftwood in the Kullaberg nature reserve in southern Sweden without permission, triggering a lengthy legal battle with local authorities.
He was fined but the seaside sculpture still stands, a chaotic jumble of nailed wood called Nimis, or Latin for ”too much.” It draws some 30,000 visitors a year, the local tourism board says.”
Då kan jag tipsa Christer Eriksson om att börja läsa innan du kommenterar.
I första inlägget har hon funderingar om det inte är en annan person som skrivit inlägget än underskriven. I nästa inlägg påstår hon (eller det kanske är du som skrivit det Christer?) att hon skiter i vem som skriver vad och om de har så 100 olika namn.
Men väljer man att spela dum Christer så gör man!
Puss Sara
Sara, jag blir i alla fall yr.
Både med anledning av Cecilias inlägg och den fruktade f d Islamofobs inlägg.
Sara (eller var det kanske Lena-Anders?)
Från första kommentaren
”Jag tror att Lena-Anders mest är ute efter uppmärksamhet :-).
Tycker mig känna igen det… Företer likheter med Lena Jonsson för ett tag sedan.”
Från andra kommentaren
”Personligen är jag en anhängare av den senare varianten. Jag skiter alltså fullkomligen i om människor har 100 olika signaturer.”
I den första kommentaren drar Cecilia likheter mellan två olika pseydonymer som söker uppmärksamhet!
I den andra kommentaren anser Cecilia att det inte har någon betydelse om någon har flera signaturer!
Hur menar du att dettta skulle vara motsägelsefullt?
Jag upprepar:
Men väljer man att spela dum Christer så gör man!
Sara
Sara (Lena -Anders)
Ett gott tips:
Om du undanhåller dig från att kverulera så slipper du den förödmjukelsen som det innebär att veta när du har fel!
Men hur fan kan jag ha fel då jag skrev inlägget från Cecilia själv? Jag vet vad jag tänkte, var lite navelskåderi från min sida.
Jaså? 🙂
Fick ju tipset från en här inne att man kan föra dialog med sig själv, tyckte det lät spännande.
Men hallå där?
Sorry! men älskar trovärdigheten på nätet och dess bloggar. Klart man vet när saker är äkta och inte.
Jag personligen tycker det är svårt att skilja på vem som har skrivit vad. Klart jag skulle kunna förställa mig till muslim och leka sinnessjukt religiös i några kommentarer och mail. Och jag vet att ni skulle köpa det och jag vet att det existerar sådan verksamhet.
Tack för mej, förvandlingen startar nu och jag intar en ny position ute på nätet.
För att vara snäll så vill jag förklara att det första skrev riktiga Cecilia (er Cecilia) hon skrev även Jaså men en flin gubbe efter.
Sen skrev jag med Cecilias namn: Men hallå där?
Så nu vet ni… jo en sak till, jag är man.
Återkommer i någon skepnad och jag antar att ni känner igen mej på åsikterna för där vill jag alltid ha en human inställning.
Och till sist, jag är inte speciellt troende heller…
Hej då för nu har jag inte tid på ett tag.
Sara skrev:
— Klart jag skulle kunna förställa mig till muslim och leka sinnessjukt religiös i några kommentarer och mail. Och jag vet att ni skulle köpa det och jag vet att det existerar sådan verksamhet.
Tack för mej, förvandlingen startar nu och jag intar en ny position ute på nätet.—
Kanske för att du tänkte på:
”You may fool all the people some of the time, you can even fool some of the people all of the time, but you cannot fool all of the people all of the time …”
Cecilia
Ja, instämmer!
Sara drivs av samma sorts logik som när en person spränger en atombomb i en stad med det ändamålet att visa hur farlig den är!
Intressant är yrkesförbudet. Intressant är parallellen med nazisttiden.
Sverige befinner sig alltså i ett läge där åsikter inte får uttryckas. ”En svensk tiger”.
Svarar det mot svensk grundlagsstiftning?
När man i Sverige tillåts mörda djur, sätta deras huvuden på diverse föremål, fotografera dem med reklammässigt kitschiga metoder och publicera dem som ”konst” på galleri – allt med KRO:s godkännande – men när man under samma tidsepok inte tillåts uttrycka en politisk åsikt. Från vilket mörker härrör denna syn på djur och människor? Från vilken religion? Inte från buddhism, inte från kristendom, men väl från islam – där djurplågeri sätts i system i den plågsamma halal-slakten och där människan decimeras till en funktion av en person ”Muhammed” som påstås ha levat under 600-talet e Kr och som uppenbarligen endast tjänade ett syfte: att materiellt förbättra sitt eget liv.
Bojkotta och protestera mot alla institutioner som belägger den politiska kritiken i Sverige med munkavle.