Del 414: Bamse äntrar konstskutan

Yngve Rådberg viskar i mitt öra att jag inte skall glömma konstverket:

”Detta ältande av yttrandefrihetens och den västerländska demokratins hotade gränser tråkar ut mig. Jag står bakom din och exempelvis Arne Ruths ståndpunkt när det gäller principen om yttrandefrihet, men var finns konsten i det hela?

I mina öron finns en skärande dissonans mellan din uttalade institutionella ideologi och din outtalade (alltså ickeverbala) antiinstitutionella praktik. Och den är svårt för mig att stå ut med, jag undrar hela tiden vad fan du vill med detta oljud.”

Ge mig lite tid Yngve. Inflödet är ännu alltför mäktigt för att jag skall kunna hantera redigeringen. Och dissonansen, ja, så blir det när konstverket ger sig ut i verkligheten utanför konstvärlden. Tukt och maning kommer att behöva krävas på den punkten. Men det går inte heller att nonchalera det som sägs utanför. Konsten är inte riktigt allt här i världen. Ältandet har dessutom ett gott konstnärligt egenvärde. Minns konstnär Rådberg Minimalismen? Här alltså i ett nytt material och en ny form. Allkonstverket på väg mot det Absoluta. Den resan gnisslar och gnyr när Deus ex Machina rullar fram genom världen. Och det sprakar i Pakistan. Dagens telefoner kom därifrån. Ja, det var också någon egyptisk.

Islamofobin löper som förlamande epidemier genom landet. Konstnären Ulrika Sparre skulle genomföra sin installation Jag är störst i Botkyrka konsthall den 15 september. Trots att allt vara spikat och klart blev det en plötslig tvärvändning och censurering. Den kunde uppfattas som en av dessa så vanliga kränkningar. Nej, det är inte att tänka på. Här finns den förbjudna installationen. Klicka på News och sedan på Jag är störst.

Idag, en dag som började med sol och stort lugn vilket dock snart skulle förbytas till en tragikomisk serieteckning. Eller om man så vill: När allvarsmännen gav sig på – ja, just det BAMSE. Därmed fick dagens sitt självklara namn: Bamses dag. Bamses hemsida kapad och islamiserad enligt den linje som man numera fullt befogat kan skriva som Tokislam. Turkarna har varit idoga och under lördagsnatten raderat 4 000 hemsidor.

bamselit.JPG
Profeten som Bamse

Så kan det inte undgås att göra denna obetydliga men bestämda kommentar. Profetens huvud har intagit Bamse. Vem som kränks kan vara en svåravgjord fråga. Profeten i björnhamn, nå, björnens status är osäker eftersom Koranen inte särskilt uppmärksammar detta djur. Bamse själv får väl hålla till godo med att för en dag uppträda som skäggig profet.

Slutligen, en av de stora hjältinnorna i Tokislamismens rike, Amatullah gav idag i SvD sin första tidningsintervju. Övertygande konstinslag, här borde till och med den kräsne Yngve kapitulera. Eller tråkar också denna småputtriga konstkonversation ut honom?

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till Del 414: Bamse äntrar konstskutan

  1. Islamofob skriver:

    Till uttråkade Yngve Rådberg!

    Vill bara påminna dig om att du inte är tvungen att gå in på vilks.net om du blir uttråkad av det! Du måste inte!
    Jag kan delvis hålla med dig om att Vilks rondellhundar inte är särskilt upphetsande (inte i sexuellt avseende i alla fall)!
    Vill du se något mer uppeggande kan du gå in på
    http://www.abbywinters.com
    Där kan du gotta dig åt åsynen av “de undersköna jungfrurna i Allah´paradis”! Du kanske kommer att förstå varför muslimer vill dö martyrdöden!

    Islamofobiska Hälsningar!
    samt många orgasmiska lyckönskningar till dig Yngve!
    Kör Hårt!

  2. mellis skriver:

    “Islamofobin löper som förlamande epidemier genom landet” skriver Lars. Precis. Islamofobi är rädsla för vad anhängare till islam kan ställa till med.

    En genial intagning av ordet islamofobi. När klockan är typ 01.11 tycker jag iofs att allt är genialiskt.

  3. Professor Jan Hjärpe; Islamexpert på SVT skriver:

    Yngve Rådberg

    Om du känner dig uttråkad och vill ha lite förströelse kan jag tipsa dig om lite frågesport som jag har lagt in i tidigare avsnitt under rubriken “Testa dina islamkunskaper”!
    Det är både lärorikt och kul, dessutom kan du vinna fina priser, som:
    Första priset: Ett bombbälte signerat av självaste Bin Laden
    Andra priset: Äkta turkisk turban, signerad av Mehmet Kaplan, vår blivande sultan
    Tredje priset: En veckas semester i Tora Bora med hel pension och boende i femstjärnig grotta

    Lycka till!

  4. Göran E skriver:

    DEN KÄNSLIGE VIOLINISTEN RASMUS WEST HEMSIDA HACKAD AV TURKISKA PIRATER.
    LARS VILKS NYTTIGA IDIOTER GRÅTER: -DET HÄR VAR INTE VAD VI TRODDE PÅ!

    RASMUS WEST: De vill skämma ut mig! Å andra sidan utgör sidan ett gott argument för såväl statliga som kommunala bidrag till angelägen konst. Vi vill väl ändå att civilisationen skall överleva?

    http://rasmusart.blogspot.com/

    OCH SE ÅRETS MEST SPÄNNANDE VIDEO:

    http://www.youtube.com/watch?v=e9W6_3I_Xrg

  5. Rasmus West skriver:

    Tack för reklamen Göran! Även många tack för det insiktsfulla bemötandet! Hoppas du får till en bästsäljare!

  6. Bastion Styrbiskop skriver:

    Det var faktiskt Yngve Rådberg som fick mig att förstå att Vilks var en konstnär som skilde sig från de andra conceptkonstärerna i “samtiden”. Innan hade jag bara sett honom som tom provokatör. Detta genom en diskussion på ett konstforum för några år sen. Tack för internet!

    Sen tycker jag att projektet nu faktiskt går lite på tomgång, även om små motreaktioner hela tiden stämpas in.

    Jag vill se en ny riktning, kanske genom ett utspel från nån annan konstnär (mindre troligt), kanske från en komiker eller en författare.

  7. Mushrik skriver:

    Abbas postade förut en länk till “Amman Message”. Det är en bra motbild till terroristernas islam. Tyvärr ändrar den inte på det faktum att även fredlig islam är en fascistisk ideologi. Jordanien, vars kung står bakom Amman Message, avrättar tack och lov inte muslimer som konverterar till en annan religion. Men den som konverterar tvingas till skilsmässa, mister sin arvsrätt, och fråntas vårdnaden till sina egna barn. Islam är med andra ord religiös apartheid. En religion som splittrar familjer kan inte kallas annat än ondskefull och destruktiv.

  8. Fredrikzon skriver:

    Amatullah, det här är en välmenande kommentar:

    Du håller på att bli fången i den bild du själv och media skapar av dig.

  9. mellis skriver:

    Fredrikzon,
    Ju större infångning av Amatullah ju större trygghet och frihet för Lars och oss andra.

  10. Grubber skriver:

    “Du håller på att bli fången i den bild du själv och media skapar av dig.”

    Gäller hela projektet, kantrade redan tidigt och nu bara en symbol för svensk främlingsfientlighet.

  11. Joanna skriver:

    Grubber, vad gör du för att minska kulturmotsättningarna, och ska du låta de främlingsfientliga ensamt sköta frågan på sitt sätt?

  12. mellis skriver:

    Grubber,
    Finns det någon speciell svensk främlingsfientlighet annnat än den som kommer till uttryck i lagen om hets mot folkgrupp och enligt vilken det inte gjorts olagligt att hetsa mot etniska svenskar?

  13. Fröken Sverige skriver:

    Jag föreslår att de som har bloggar och hemsidor, ser till att publicera Lars teckningar så fort det kommer nya. Givetvis med länk till det aktuella inlägget här.

    /FS

  14. Politiken skriver:

    Politiken | 06.10.2007 | Debat

    Debat: Når der nasses på ytringsfriheden

    Hetzen mod muslimer og islam er en krænkelse af universelle værdier.
    I TIRSDAGS var der solidaritetsmøde i anledning af dødstruslerne mod den svenske kunstner Lars Vilks , der har tegnet profeten Muhammed som hund. Jeg deltog sammen med blandt andre min kollega på Berlingske, Lisbeth Knudsen, Naser Khader og Lars Vilks selv, der heldigvis også kunne være til stede.
    Solidariteten med et menneske, der er truet på livet, fordi han har sagt, skrevet eller tegnet noget, andre ikke bryder sig om, er en selvfølge i et civiliseret samfund.
    Derfor var Politiken sidste år også solidarisk med Jyllands-Posten i anledning af det, vi ellers anså for en dum provokation, da provokationen under den internationale krise førte til bombe- og dødstrusler mod avisen.
    Men som det fremgår af mit indlæg på mødet i tirsdags (se side 8), er en solidaritet vendt mod terrorister og fanatikere ikke det samme som støtte til de synspunkter, som ytringsfriheden her bruges til at promovere. De synspunkter, som flere af initiativtagerne til solidaritetsmødet forleden står for, er tværtimod afskyelige og fordømmelsesværdige.
    Og de bliver ikke en tøddel mere acceptable af, at gale islamister truer deres ophavsmænd på livet. I så fald skulle jo også en Jonni Hansens nazisme blive salonfähig, fordi voldelige autonome med mellemrum truer ham med bank.
    HVORFOR ER det så vigtigt at tage afstand fra tidens rabiate islamhadere?
    Det er det, fordi når man hader eller forhåner hele kategorier af samfundsborgere, er der ikke bare tale om en forulempelse af de pågældende. Der er tale om et angreb på samfundets sammenhængskraft.
    Det er det, fordi generaliserende og diskriminerende propaganda krænker den norm om ligeværdighed mellem alle mennesker, der er kernen i alle universelle værdier.
    Dertil kommer, at tendensen – som bestemt ikke kun er dansk – til at se islam og muslimer som tidens store totalitære trussel på linje med sovjetkommunisme eller nazisme også internationalt kan føre til katastrofale konsekvenser. Får vi for alvor i den liberale vestlige verden et syn på verden, der er et spejlbillede af Osama bin Ladens, bliver tesen om den store civilisationskrig en selvopfyldende profeti.
    NORMALT OG generelt er det heldigvis ikke hån, spot og latterliggørelse, der præger vores samfund. Det store flertal af os danskere er hverken intolerante eller hadefulde. Men det rabiate islam- og muslimhad er i vækst, hvilket Trykkefrihedsforeningen og Kvinder for Frihed, der hetzer mod tørklæder, er eksempler på i den offentlige debat.
    Det er Dansk Folkepartis indflydelse, der for alvor giver synspunkterne fylde og politisk plads i samfundsdebatten. Men det er bestemt ikke kun i Dansk Folkeparti, at man møder den aggressive og hadefulde retorik.
    Og her er der kommet en skævhed ind i debatten om ytringsfrihed, hvor stort set alle jo ellers står på samme side som tilhængere af en grundlæggende demokratisk værdi. Det forhold, at alle ytringer beskyttes af ytringsfriheden, er kommet til at fungere som et skjold for propaganda og nedgøring af især muslimer.
    Men holdninger kan jo godt være både afskyelige, skadelige, forulempende og helt igennem forkastelige, selv om de er beskyttet af ytringsfriheden, og selv om dem, der fremsiger dem, har krav på politibeskyttelse og solidaritet, hvis fanatikere truer dem på livet.
    Det var derfor, jeg på solidaritetsmødet forleden valgte at rette skytset mod Lars Hedegaard, Helle Merete Brix og Kaare Bluitgen, der som hetzere og hadere igen og igen nasser på vores alle sammens støtte til ytringsfriheden som levende praksis og juridisk ret.
    MÅSKE KAN jeg bedst illustrere min pointe ved at sammenligne med den diskussion, der udspandt sig i 2003, da antisemitiske tendenser blussede op i flere europæiske lande. Det var en skarp debat, der blandt andet var præget af spørgsmålet om, i hvor høj grad den nye europæiske antisemitisme har rødder blandt grupper af unge indvandrere fra Mellemøsten.
    Men også af påstande om, at antisemitismen stak sit grimme fjæs frem i dele af europæisk presse. Både EU og flere europæiske regeringer reagerede heldigvis med en fornyet indsats mod antisemitismen, der nødig nogensinde igen skulle få greb om Europa.
    Men læg mærke til: Det var ingen, absolut ingen, der i denne debat reagerede med at sige, at de, der skriver antisemitiske artikler eller giver udtryk for antisemitiske holdninger, jo har deres ytringsfrihed, hvorfor enhver bekymring over den verbale antisemitisme er at betragte som et anslag mod samme ytringsfrihed eller som forsøg på at indskrænke religionskritikken og anden nødvendig debat i samfundet.
    Det faldt ikke nogen ind, at der her var tale om en principiel debat om ytringsfrihedens grænser. Den drejede sig om noget helt andet: retten til ikke at blive forulempet.
    Men det er ikke desto mindre sådan, store dele af debatten om islam og muslimer er endt i dag. Ethvert forsøg på at tage afstand fra den åbenlyse muslimjagt, der præger vores offentlige debat, bliver nu til dags affærdiget som et ’svigt’ af ytringsfriheden. Og det er naturligvis absurd.
    Solidaritetsmødet forleden var en god lejlighed til at markere, hvilket skred der er sket i vores offentlige rum, og hvilke udsagn det stadig – ja mere end nogensinde – er vigtigt, at der tages afstand fra. seidenfaden@pol.dk

  15. Tøger Seidenfadens tale skriver:

    Politikens chefredaktør Tøger Seidenfadens tale ved Trykkefrihedsselskabets solidaritetsmøde med Lars Vilks i København

    “Vi er samlet i dag for at markere vores støtte til en elementær norm.
    Normen siger, at den part, der i en diskussion griber til vold eller trusler om vold, har tabt diskussionen og afsløret sin egen både intellektuelle og menneskelige afmagt. Uanset hvor meget magt den pågældende råder over, er der tale om en moralsk taber.
    En person eller organisation, der truer med vold, i anledning af andre menneskers fredelige adfærd eller udtalelser, har sat sig uden for samfundets fællesskab. At beskæftige sig med vedkommende er i et land som vores en sag for politiet. Det samme gælder udefra kommende trusler, og her kan vi heldigvis regne med støtte fra verdens mægtigste lande og demokratiske alliancer. I den svenske ’hundetegnings-sag’ er det terrornetværket al-Qaeda og andre fanatikere, det drejer sig om.
    Fordi normen er elementær, er der ikke så meget andet at sige om den. Beskyttelsen af Lars Vilks er en sag for det svenske politi, og jeg har ikke hørt en eneste stemme i den svenske eller danske debat, som ikke støtter politiet, ja, tager dets indsats for givet i den forbindelse.
    Når jeg er mødt op i dag, er det derfor ikke kun for at markere min støtte til denne elementære norm – den er som sagt så selvfølgelig, at den knap nok er et møde i Dansk Forfatterforenings lokaler værd.
    Det er lige så meget for at sige lidt om de mennesker, der bruger og misbruger den selvfølgelige støtte til denne norm, til at lufte deres efter min mening dybt problematiske, ja, i nogle tilfælde direkte afskyelige synspunkter på muslimer og islam. Mennesker, der skamrider den aktuelle sag for at lufte deres paranoia, deres hadefulde og rabiate verdensanskuelse, deres intolerante, indeklemte og smålige syn på millioner af deres medmennesker.
    Voltaire er mange gange citeret for bemærkningen om, at ’Deres synspunkt er afskyeligt, min herre, og jeg vil dø for Deres ret til at indtage det’. Også jeg vil gerne gøre, hvad jeg kan for at beskytte et menneske, der er i livsfare på grund af sine synspunkter. Men da den beskyttelse som sagt er en selvfølge både i Sverige og Danmark, vil jeg i dag i stedet dvæle lidt ved afskyeligheden i de synspunkter, der optræder i denne debat.
    Det er ikke Lars Vilks , jeg her tænker på – mit indtryk er, at han ønskede at provokere i forhold til den svenske kunstinstitution. Og selv om det at gøre Muhammed til en hund – svarende til at gøre Jesus til et svin eller i moderne sammenhæng til pædofil eller lignende – utvivlsomt virker afskyeligt på de fleste muslimer, er det jo ikke noget, der kan vække en stærk følelse af afsky i mig.
    Nej, med afskyelighed tænker jeg på nogle af de mennesker – og i særdeleshed på den forening, der står for aftenens arrangement – der her i aften promoverer sig selv og snylter og nasser på vores alle sammens selvfølgelige solidaritet.
    Jeg tænker på Lars Hedegaard og Helle Merete Brix, der har skrevet mange spaltekilometer paranoid, skinger og hadefuld tekst om muslimer hjemme og ude, og som for eksempel i ramme alvor mener, at de europæiske muslimer får børn – ’formerer sig’ som de skriver – for at overtage Europa indefra med magt.
    Og jeg tænker på Kåre Bluitgen, der i en af sine tidligere bøger har opfordret til at væde Koraner med menstruationsblod og smide dem på bålet sammen med burkaer for at markere sin ekstreme foragt over for vores største og mest pressede religiøse mindretal herhjemme.
    Lars Hedegaard kunne for et par år siden ikke blive medlem af PEN, fordi medlemmer af den forening betragtede mange af hans udsagn som ’hate-speech’. Og nu står hans og hans hyperaggressive trykkefrihedsforening – der i realiteten først og fremmest er et sammenrend af intolerante muslimhadere – som arrangør af et fint møde her i Forfatterforeningen. Ak ja – sådan kan skidt komme til ære.
    Jeg støtter som sagt ubetinget, at ikke bare Lars Vilks , men også Lars Hedegaard, Helle Merete Brix og Kåre Bluitgen beskyttes, når de udsættes for trusler om vold. Men ytringsfriheden eksisterer jo for at blive brugt. Og disse trusler må og kan ikke ophøje deres udsagn til værdifulde, lødige eller bare antagelige synspunkter. I aften har jeg derfor fundet det relevant at bruge min ytringsfrihed til at markere, hvordan de pågældende nasser på en elementær norm og i al almindelighed bruger den til at promovere deres gennemført usympatiske og problematiske dagsorden i den offentlige debat.
    Jeg har aftalt med arrangørerne, at jeg forlader mødet allerede her ved ottetiden. Det skyldes ikke kun, at jeg skal noget andet. Men også, at der er nogle stykker i aftenens talerrække, som kun ydre trusler kan gøre mig solidarisk med. Nogen respekt for deres ærinde i øvrigt har jeg ikke.
    Undskyld til alle jer andre, der er kommet her i en god mening – og tak for opmærksomheden.”

    Herefter udvandrede Politikens chefredaktør Tøger Seidenfaden fra solidaritetsmødet med Lars Vilks

  16. Politiken skriver:

    Politiken | 21.09.2007

    Politiken kommentar: Svensk tegner på sigtekornet

    At ignorere tegningerne er en ret. At ignorere dødstruslerne er et svigt.

    Af ANDERS JERICHOW

    Et menneske med horn i panden, en mand med bryster eller et menneske med hundehoved – det er vel faste motiver i enhver børnehaves kunstudstilling, somme tider også i et kringlet voksenunivers.
    Det er da meget sjovt, om end ikke nødvendigvis stor kunst. Og kunsten stiger vel heller ikke, blot fordi det er et voksent menneske, som får det mageløse indfald at tegne en hund med menneskehoved.
    Næppe noget, der kan vække verden.
    Men hvis ’kunstneren’ sætter navn på kræet, kan han være heldig, at nogen bider på krogen.
    Heldig? Ja, opmærksomhed og protest var vel, hvad den svenske kunstner Lars Vilks ville opnå, da han tegnede en hund med et menneskeligt ansigt og kaldte den Muhammed. Siden har Vilks været under politibeskyttelse, fordi religiøse forbrydere i Irak udbasunerede, at svenskeren burde dø.
    Vi kender det medfølgende dilemma: Før den aktuelle ballade ville Vilks ide og ’værk’ ikke (nødvendigvis) fortjene opmærksomhed. Efter mordtruslen er vi nødt til at tage hans parti – og til at tage mordtruslerne imod ham alvorligt.
    Sådan var det også med Jyllands-Postens tegninger. Man kunne synes om dem eller lade være. Men efter mordtruslerne kan vi kun forsvare tegnernes ret til at udsætte religiøse dogmer for kritik.
    At ignorere tegningerne er en ret. At ignorere dødstruslerne er et svigt.
    DEN SVENSKE sag rummer både opmuntrende, afslørende og deprimerende nyt. Det opmuntrende i sagen er, at den ikke har udviklet sig lige så hysterisk som striden herhjemme. Både i Sverige, inklusive dets muslimske miljø, og i Mellemøsten har besindigheden været vældig. Talsmænd for det muslimske miljø var hurtige til at fordømme mordtruslen. Statsminister Reinfeldt var hurtig til at invitere muslimske ambassadører på kaffemik. Ingen trusler om boykot fra internationale muslimske organisationer. Og ingen ambassadebrændinger.
    Det afslørende er præcis den samme udtrykte besindighed. Da hidsige menneskeskarer afbrændte flag og stormede ambassader i Damaskus og Teheran for to år siden, bedyrede regeringerne i Syrien og Iran deres uskyld. Og da Danmark blev truet med bål, brand og boykot i Riyadh, hævdede den saudiske regering tilsvarende, at der var tale om folkets og gudfrygtige menneskers vrede. Javel så. Nu er spørgsmålet derfor, om de gudfrygtige mennesker alligevel har vurderet, at enfoldige, provokerende tegninger ikke i sig selv skal koste kunstnere livet? Det kunne være en glimrende bekræftelse af, at dogmer om f.eks. billedforbud kan fortolkes og tilpasses moderne tider.
    Eller også er spørgsmålet, om de myndigheder, som til daglig med hård hånd bestemmer, hvad der skal demonstreres for og imod, nu har bestemt, at ambassade- og flagbrændingerne ikke er opportune i dag? Hvis det er en pragmatisk forklaring på udeblivelsen af vold snarere end ny teologisk tænkning, har myndighederne samtidig afsløret et medansvar for, at volden sidste gang udfoldede sig så dramatisk. Kan regeringerne hindre vold nu, kunne de utvivlsomt også have hindret den sidst.
    Deprimerende nyt er der dog også at hente i den svenske tegningssag, især i den egyptiske regerings dumstædige reaktion. Sidste gang, i Danmark, krævede den egyptiske ambassadør et dansk forbud mod krænkelse af profeten. Det gentager den egyptiske ambassade nu i Sverige.
    RENT principielt kan vi glæde os over Den Store Hundekunst eller ærgre os over, at Vilks insisterer på at udfordre religiøse voldsmænd med risiko for, at deres vrede går ud over flere end Vilks selv.
    Det er dog stadig principper for sofahjørnet. Selv spekulative, enfoldige og dumsmarte kunstnere har ret til at være – spekulative, enfoldige og dumsmarte. At true dem på livet er en forbrydelse.
    Først må Vilks derfor forsvares. Bagefter kan vi tage diskussionen, om hans hundetegning virkelig var så meget ståhej værd.
    anders.jerichow@pol.dk

  17. mohsen skriver:

    till grubber.

    skulle du saga invandrares fientlighet mot invandrare om en invandrare som var exmuslim hade gjort teckningarna?

    islamofobi.
    krankning.
    invandrarfientligt.
    SD sympatisor.
    nationalsocialist.

    100 olika namnkallning och emotionella utspel for att komma bort fran det faktum att ingen kan bevisa men argument varfor det som lars har gjort ar fel. jag kan komma pa 10 anledningar varfor det ar ratt.

    nagra har sagt att det skadar svenska ekonomiska intresse.

    jag kommer hem till sverige om 6 dagar.

    om jag skulle rita 10 fula bilder pa mohammed och stalla ut dem pa sergels torg, skulle ta nagra minuter tills jag skulle bli gripen eller hamna i brak, men hursomhelst skulle det sedan vara fraga om invandrarfientlighet? skapar en exmuslim, en iranier invandrarfientlighet?

    skulle du komma till mig och saga “sluta vara fientligt mot dig sjalv?”.

  18. mellis skriver:

    Mohsen,
    Varmt välkommen hem till Sverige!

  19. jazz skriver:

    “Islamofobin löper som förlamande epidemier genom landet. Konstnären Ulrika Sparre skulle genomföra sin installation Jag är störst i Botkyrka konsthall den 15 september. Trots att allt vara spikat och klart blev det en plötslig tvärvändning och censurering.”

    På konsthallens hemsida finns inte ett spår av händelsen. Googlar man på “Jag är störst” eller “Ulrika Sparre”¨- inte ett spår. Således total mörkläggning!!

    Mvh Jazz

  20. Cecilia skriver:

    Politiken jämställer antiislamskt med antisemitisk.

    Det har skrivits mycket om det här tidigare – men det behöver tydligen sägas igen:
    Judar är en folkgrupp och antisemitism hamnar följaktligen under Hets mot folkgrupp.
    Islam är en religion och i Sverige i alla fall, finns ingen lag om Hets mot religion.

    Tänk att det är så svårt att förstå skillnaden på religion och folkgrupp.

    Ett enkelt exempel kanske förklara det bättre?

    Muhammed är från Senegal och muslim.
    Om jag gör en karikatyr över hans ursprung, är det Hets mot folkgrupp. Och inte bara olagligt utan omoraliskt och människligt sett väldigt otrevligt.
    Om jag gör en karikatyr över att han är muslim, så är det inte olagligt. Och väl varken omoraliskt eller otrevligt.
    Jag tycker då bara illa om att hans åsikter, och han har all rätt att tycka illa om mina “tillbaks”. Han kan t o m utan problem kalla mig för en “vit skitstövel” mm, för som det påpekas här ovan, så gäller inte Hets mot folkgrupp européer…
    Vi “står över” sådana förolämpningar, eller hur? Det känns som en post-kolonial inställning att… “Jag bjuder på det”.
    Skulle vilja släppa ut en av Politikens journalister i ett afrikanskt storstadghetto vid skymningstid.
    Bara för att se teorierna i praktiken.

  21. Cecilia skriver:

    Grubber – du läser som en kråka.
    Fast du är i gott sällskap. Här finns ju flera andra som tagit sig tid med att förmedla sina snabba omdömen. Alltid snärtigt formulerade, av någon anledning.

    Gillar Politikens inlägg mer, för de lägger sig vinn om att förmedla sina egna resonemang. Dialog heter det, tror jag. Eller var det engagemang… lite osäker där.

  22. Cecilia skriver:

    Göran E – Hållning.
    Kan det va’ nåt’? För diffust kanske……………..

    Sen är jag lite besviken:
    Aktiv pragmatiker – vad var det för fel på det?

    Parlören måste väl även innehålla ett positivt vokabulär. Annars blir det väl bara skräp av tillvaron?

  23. imam islam skriver:

    Hej
    jag ska lägga upp lite fler bilder av lars Vilks, må Allah välsigna honom, Allah Akbar!
    Har bilder på http://imamislam.blogspot.com
    ALLAH ALLAH AAAAAAAAAAAAAaLLLLAHHHHHHH AAAAAAAAAAAAAAAAaaaahhhhhhhhh

  24. brtkrbzhnv skriver:

    Cecilia skrev: “Islam är en religion och i Sverige i alla fall, finns ingen lag om Hets mot religion.”

    Men snälla Cecilia, lagen om hets mot folkgrupp säger ju just att det är förbjudet att “uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse, eller sexuell läggning.” Religionen är alltså i detta avseende likställd med och har alltså precis samma skydd som etniciteten. Man kan förstås tycka att det är fånigt att det är olagligt att säga att scientologer är knäppa, men så ser det ut i Sveriges rikes lag.

  25. TJ skriver:

    Refuseringen av Ulrika Sparres installation är en exakt parallell till refuseringen av Vilks bilder. Enda skillnaden är möjligen att här tassar Botkyrka konsthall med ännu mjukare tofflor än man gjorde i Bohuslän. Men vi måste förstå dem, människor kan bli kränkta, speciellt svaga människor från svaga grupper. Det väger trots allt tyngre än konst för en konsthall.

  26. Joanna skriver:

    TJ, det är skillnad på att rata konst för dess innehåll och att rata den med hänvisning till säkerhetsläget. Vad jag förstår så hänvisade ledningen för Gerlesborg till det senare. Det kan vara en förevändning, men också alldeles ärligt.

  27. TJ skriver:

    Joanna, ja det är riktigt, jag glömde bort den saken i affekt. Där har du rätt. En parallell men inte så exakt.

  28. Cecilia skriver:

    Och jag var illa påläst. Aj, det var dumt av mig.

  29. D-fat skriver:

    Vilks – du är en skön snubbe 🙂
    fortsätt rita sådanahär enkla men ändå otroligt(?) uppseendeväckande bilder, det verkar som om det ligger nån slags magi över dom 🙂

    Dessa bilder är inte främlingsfientliga på något sätt.
    Fast det kanske kan vara jobbigt för bamse att vakna upp med ett långt skägg och sand i det till råga på allt!

  30. Cecilia skriver:

    OK – jag tar nya tag.
    Igår skrev jag om Muhammed från Senegal som är muslim. Idag skriver jag om Muhammed från Senegal som är kristen (och konstälskare, förresten).

    Om jag hånar Muhammed och hans familj, hans ursprung och säger att de är korkade som alla andra Negrer – numera ett oerhört starkt rasistiskt ord, en status som varken Indianer eller Vita har uppnått att vara ännu… därför borde väl det ordvalet göra susen. Och därmed vara hets mot folkgrupp?

    Om jag däremot hånar hans religösa tro, så hånar jag alla andra kristna då med – en “grupp” som är spridd över nästan hela spektrat av “ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning”.
    Alltså inte en grupp – utan en åsikt/ideologi – en religion i det här fallet.

    Då hamnar jag i citatet:
    “Varje försök att ta avstånd från den uppenbara muslimjakten som präglar vår offentliga debatt blir nuförtiden avfärdigat som ett ’svek’ mot yttrandefriheten. Och det är naturligtvis absurt.”

    Muslimjakt? Det är rart tänkt och sagt.
    Jag blir lite nostalgisk och känner att 60- och 70-talet fortfarande lever vidare helt autonomt för en del. Också rart.
    Men… Hallå…. hallå… Det handlar ju inte om muslimjakt – det ordvalet säger mest om den som skriver det, eller hur?

    Vi talar ju om människor och människors liv. Eller hur? Inte för att man själv har så rätt och facit i handen.
    Utan om respekt. Dvs att se verkligheten som den är.

    Fundamentalister – av vilken sort det än vara månde, är något jag inte gillar. För de vill styra mig.
    Bestämma över mig. Och hur kul är det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *