Kommentarer till Del 180: Konstens syfte och ett seminarium

Av: | The Brand-Man

| The Brand-Man — Thu, 19 Feb 2009 12:23:59 +0000

[...] Vilks, konstnär och f.d. professor i konstteori, tar konstens syfte till ännu högre höjder. Han menar nämligen att konstens syfte är att svara på frågorna: ”Vilka är vi? Varifrån kommer vi? Och [...]

Av: Lars

Lars — Thu, 09 Nov 2006 22:43:19 +0000

Disa, jag har tjatat länge om konstens högdiskurs. En högdiskurs behandlar saker från allmänna infallsvinklar. Konsten kan inte reducera sig till individuell terapi utan har en ofrånkomlig tradition som hänvisar till det allmänna. Därför kan man bara ställa existentiella frågor. Men de kan ställas indirekt, alltså bearbeta detaljer för att så småningom komma åt helheten. Vetenskapen arbetar med samma frågor som konsten, men i praktiken sker i regel forskningen i detaljer.

Om konsten vill framhäva det individuella kommer det att bli ett projekt om vårt individualistiska samhälle och den individualistiska människan.

Av: disa

disa — Thu, 09 Nov 2006 16:39:14 +0000

Varför ska konsten svara kollektivt på frågor ”Vilka är vi? Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?”
när vi lever i ett så enormt individualistiskt samhälle? Finns det någon kanon som kan svara på de stora frågorna åt oss alla? Och kan och gör konsten det? Eller kan man bara ställa frågor som vem är jag, vart kommer jag ifrån och vart är jag på väg?

bara undrar

Av: Lars

Lars — Thu, 09 Nov 2006 12:45:44 +0000

Nej, Alfred, det är inte möjligt för konsten att släppa sin gränslösa ambition. Den är incitamentet på hela rasket. Det är som att tänka sig att kyrkan avskaffar Gud och sedan kör vidare. Om vi tänker oss att det skulle ske, skulle konsten dimpa ner i reklam och underhållning. Utan stöd av Deleuze och Agamben.

Av: Alfred

Alfred — Thu, 09 Nov 2006 12:34:56 +0000

God dag Lars!

Jag tänker mig en nivå till:

Då konst lyckats pressa sig igenom systemet hamnar den kanske på Sotherby´s eller Bukowskis etc…konstvärlden levererar ju mängder av statusgivande lyxprodukter åt dem som kan betala för sig. Så fina existensiella frågor som Gauguin ställer oss i sin otroligt tjusiga målning, det bara måste bli minst sagt svindyrt…

Sen undrar jag vad du tror skulle hända om konsten helt skulle tappa denna sin ”gränslösa ambition”? är det överhuvudtaget möjligt? skulle vi fortfarande kunna känna igen den?

MVH / Alfred